hopelosthead

Jag önskar att jag var arg. Att jag kunde skrika och skälla och hävda att allt var ditt fel. Att om du bara got your shit together skulle vi kunna ordna det. Men det kan vi inte och jag är inte arg. Bara ledsen. Ledsen, besviken och uppgiven. För vi kommer aldrig ut ur låtsasvärlden. Är det mitt fel, egentligen? Kanske, men det pratar vi inte om. Jag tänker att det handlar om praktiska saker, men det gör det väl inte kanske. Det handlar inte om länder och pengar och yrken. Sånt löser sig. No, for real, det gör det. Det andra är svårare. Allt det andra. Lager på lager med svidande och blödande och en väldigt rädd liten person som inte vågar tänka vad hon faktiskt tänker. Det måste finnas en medelväg. Är det fel att tänka så? Kan det inte finnas trygghet utan allt det som gör ont? Jag vet inte för jag vet inte om det finns någon trygghet. Ibland känns det så. Som om du är här på riktigt. Som om du är här oavsett...men det är du ju inte. Det finns nog en paragraf i kontraktet om att jag måste orka. Och en om att jag måste sluta vara rädd. Den sista har jag nog skrivit dit själv. Kan vi notera att jag gör en kontrakt-metafor? Kan vi det? För det säger jävligt mycket to be honest. Allt har blivit konstigt för sånt här brukar man inte diskutera alls, tror jag. Eller vad vet jag I've never done this. Men jag tror att det faller sig naturligt annars? Att jag inte ska se det som ett kontrakt...men det blir ju så när man får en liten del av kakan hela tiden. Och jag vill kunna anklaga dig för det! Det har jag gjort och det vill jag göra men jag kan inte. Det är inte ett beslut. Det borde vara, men det är det inte. Beslutet fattas åt oss, tror jag. Frågan är bara hur fan det ska gå till. Om jag kan stå upp sen. Förmodligen kan jag inte det. Har lagt in för mycket. Hela min framtid. Det skulle jag inte göra men jag hade inget egentligt val. Fuck this, kan vi inte bara låta bli allt? Kan inte tiden stanna i en värld där du håller om mig och jag inte är rädd hela tiden? Nähä...ok...men fuck detta, då. Till allt. Önskar att jag var lika säker som jag just lät. Jag borde nog mest sova. Väldigt länge. Helst en hel dag, går det? Jag tänker prova...