hopelosthead

Så, ja, nu ska jag blogga om vad som hänt denna vecka. Jag är medveten om min sämsthet men nu är den över! kanske.

 

I måndags var jag på mejeriet med Filippa för att gå på konsert! Det var studiefrämjandet som hade ordnat detta och temat var band med minst 50 % tjejer. Först spelade min gymnasiebekant (eller bakt, som jag skrev först...wtf is a bakt ens) Fridas band. Det var väldigt straightforward rock n roll, men de var orimligt duktiga och Sångerskan sjöng sönder ungefär allt. Eller sönger som jag precis skrev två gånger. Idag är helt uppenbart inte min dag in the slightest rent skrivmessigt. Men hur som helst, det var en bra spelning. Gillar att trummisen (Frida) var den som la stämmor och mellansnackade en del, det är ovanligt men borde pågå mer! (Hem mamma om du läser man kan visst sjunga och trumma, öva!)

 

Sen såg jag otid, vars trummis är ingen mindre än Amanda från mitt album! Detta var mer artsy rock, med märkliga tempoväxlingar och intressant sång som jag vill lära mig att göra. Borde ta sånglektioner asap men vet inte var jag hittar sånglärare med rätt kompetens. + ingen inkomst jäää! Anyway...också bra spelning, om än lite dålig scennärvaro och inget direkt mellansnack. Det är också viktigt, folk out there. Så ni vet. Vi ville inte se det tredje bandet, så vi gick hem, vilket nog var ett bra beslut för de verkade inte särskilt bra. Här har vi fördomar, jaaa!

 

I tisdags var jag i skolan på en helt värdelös föreläsning om kärleksromanen. Eller idén var bra, men läraren...var inte det. Usch. Män som inte lyssnar och andra tropes i litteraturvärlden. Eller bara världen. Nu hamnade på djupt vatten så jag simmar i land och säger att jag sen åt lunch med Ita, Delphine, Hanna och Anna Nygren. Jag och den sistnämnda satte oss på en bänk och bondade länge och väl om emetofobi, alltså kräkfobi, som vi båda har fast på helt olika sätt. Vi pratade om kräkscener i filmer, festivalskräck och annat vi tyvärr finner helt rimligt. Sen åkte jag hem, och efter någon timme handlade jag med pappa. Jag handlade jättemycket mat (!) och sen köpte vi max på vägen hem för det ville pappa göra. Männen i mitt liv älskar max ok. (Det är visst inte min dag formuleringsmessigt heller...what) Visste ni hur bra system max har? Inte för mig, då, men för seende och mig rent mentalt. man bara trycker in sin beställning på en skärm och slipper prata med en enda människa! Det är kanske det absolut bästa som hänt. nej, men...att beställa mat är ju ett genuint ångestmoment i mitt liv så det är faktiskt ganska fantastiskt. + att max är gott. På kvällen kom Christopher och vi pratade lite om ryska författare och annat mush innan vi sov.

 

Detta gjorde jag ytterst oroligt, eftersom en massa gamla känslor kommit och spökat under dagen och kvällen. Det märktes igår, för då låg jag mest utslagen. Eller först åt vi frukost, men sen låg jag mest och stirrade i taket tills klockan var fyra. Då gick jag upp och gjorde mig i ordning för att gå på körkonsert! Det är ju körfestival i år tydligen. I år var de dock i allhelgonakyrkan (känd som mitt första uppträdningsställe!) och det var lite mindre än det varit tidigare. Men det ingick ett vackert trombon-solo (som jag underskattat det instrumentet), för mycket jazz, märkliga språk och en låt som berörde mig orimligt djupt for no aparent reason. Och nu fick jag plötsligt brottom för jag skrev så länge, så hejdå!