hopelosthead

Den här dagen. Den här dagen...does not compute. Så mycket intryck och ändå...inte. jag vet inte. men imorse var jag i skolan och lärde mig extra mycket om lyrik. Faktiskt, för efter att ha halvlyssnat en stund hörde jag plötsligt dikten i rubriken och den rev ner exakt alla murar jag någonsin haft. Dikter gör inte så. Jag bytte språk och var charmig, men först när jag gått ut i pausen (oklart varför) började jag gråta. Som tur var var Matilda där och följde med mig ut för att trösta och vara bra. "Det är därför man har en klass!" <3 bästa.

 

På kvällen (vi hoppar över dagsdagen som vanligt) träffade jag Syster! vi tittade på the good Place, åt mystisk mat lagad av Benjamin (gott om än lite starkt), köpte snacks och sen bygde vi karaktärer till nästa veckas rollspel (why am i doing this again). Till detta inmundigade vi pepparkakor (Syster var i extas över detta), champagne ("Den blir dååålig annars!" inte mig emot, gott ju) och julmust (Syster hade druckit en del sådan tydligen, men när jag tog första klunken skrek hon "OMG jävla förträdare!" vad är ens det). Följande blev sagt:

"Hej jag heter banjomin, och här är banjo min!"

"Jag kan ju inte ha hiding som hobby! vadå, träffas vi några en gång i veckan och gömmer oss?"

-Du vet att naturnamn heter som saker faktiskt är? Som att man kan heta lindkvist för att lindar har kvistar.

-...Mind blown.

 

Det var en rolig kväll, och när jag kom hem såg jag en trailer till Gilmore Girls oooomg! Jag skrek ok detta är sant. Såg också annat, och...alltså...nej jag tror att jag måste smälta detta innan jag säger något. Det makar ju sense för er, kom jag på...förlåt. Men jag skriver bara för att Christopher jobbar och det är tråkigt! Så jag ska nog hänga upp tvätt istället. Det gör jag. God natt.