hopelosthead

Och det gjorde vi! Igår alltså. För då spelade jag och Christopher där! Vi körde dit, hämtade Pam på vägen, lyssnade på en bluegrassflicka och diskuterade usa och upplandsbro. Som man ofta gör. Vi kom fram och allt verkade kritiskt, eftersom vi inte ens hittade en mikrofon. (Note to self: Buy one please.) Jag ringde till och med Olle och undrade om hans syster (som bor där) kände någon som hade en mikrofon. Det gjorde hon inte, så paniken var ett faktum, men plötsligt hade de hittat en! Då fick vi sätta oss ner vid personalbordet och blev bjudna på kycklingvingar, som tydligen är deras grej. De hade den godaste vitlökssåsen någonsin! Någonsiiin! Vi pratade om att skjuta folk och annat trevligt och jag var orimligt taggad. Orimligt!

 

Så vi spelade. Och visst var publiken lite svårflirtad, pga vanlig pub, men vad kul det var! Efter första set sålde jag skivor (!) och sen kom en man fram och sa att han hade en önskelåt. ...oookay, tänkte jag och ville säga till honom att gå. Men det var Goliat han önskade och han gav mig 100 kr för att spela den! What? Så jag och Christopher sprang backstage och spelade igenom den (han hade aldrig spelat den innan och jag kunde den typ) och sen spelade vi andra set. Som var magiskt. Vi fick tydligen discokula i slutet på Goliat, jag sjöng att vi skulle ta över Halmstad, och det gjorde vi nog också tror jag. Mitt i transparent fick jag en tjuga i handen (va...) och trots att en full kvinna ville sjunga med oss och inte ville ge sig var spelningen en av mina bästa. Jag sjöng bra, livet var bra. Sen åkte vi hem, efter mycket problem med parkeringshuset. Som tur var fastnade vi inte i Halmstad. Och nu är det morgon, och Christopher snarkar som en tönt. Snart får han skärpa sig och vakna, tycker jag. Vi har massa saker att göra, ju!