hopelosthead

Idag fyller min blogg nio år! Nio år! Like can you Believe. Nästa år är det tioårsjubileum are you guys excited because you should be! Men jag ska nog prata om vad som hänt istället för att bjebba om bloggen. OBS har börjat säga bjebba igen, haaii 2007 how yah doin. Hursomhelst, igår var jag och simmade med Filippa. Eller jag simmade, hon gick bredvid och ropade "höger, vänster, höger vänster!" all the time. Det blev både utmattande och hilarious, och hon drev inte ens med mig alls. Men jag simmade någorlunda bra och sen gick vi till coffee break och jag drack varm choklad i ett fansy glas med skummad mjölk och grejer. Det var mycket cosy och hon reagerade dramatiskt på saker jag sa, vilket jag tror att jag behövde. Vad hände mer igår? Jag lyssnade nog mer på the weeknd. För det är sånt jag gör.

 

idag var det först si-möte, alltså när en före detta student håller någon slags pseudo-lektion. Vi drack te, åt veganska drömmar och pratade om skrivande. Bästaaa. Vi analyserade karaktärsproblem och utmaningar, och skrev hösttexten nedan. Jag älskar höst så jag har ingen aning om varför jag var så deppig. Efter mötet gick jag och Frida till af-borgen och åt sallad och pratade. Vi hamnade i ganska djupa diskussioner om problem i mitt bokskrivande och liv samt hur man reagerar på andra människor och vilken rytm man har. Hon sa att jag "brydde mig om mina medmänniskor" och jag blev orimligt glad. Nu sitter jag här och väntar på Christopher. Så som ofta. Ändå vettig väntan. Så grattis på fölsedan, bästa blogg!

The weeknd, alltså. Så fucking bra han är. Får typ panik för att det är så bra ok. Förlåt för denna märkliga inledning.

 

Idag är en svinbra dag! Det är för att vi caféskrev! Vi är jag, Anna H (norrlandsanna), Eva, Lisa och Greta-Stina. Vi var på condeco, som hade svingoda brownies och mackor och en trevlig övervåning där vi kunde sitta och skriva. Jag skrev mitt första kapitel och en synopsis, och allt kändes bra! Fick lite idéer till bikaraktärer och det kändes väldigt skönt. Vi pratade lite då och då, men mest skrev vi. Eller försökte. Vad jag älskar att få skriva med andra! Det är verkligen det bästa jag vet! älskar åldersblandningen, älskar allt möjligt. Och när jag kom hem åkte jag him (va) för att äta anka med potatismos! Ankaaaa! Den smakade inte så gott som jag tänkt, men ändå jättegott obviously. Jag och mamma pratade en lång stund om en massa annat och sen åkte jag hem.Och lyssnade på the weeknd. Jättelänge. Jag älskar honom. Vem är jag ens? Ingen vet men nu ska jag gå och lägga mig. God natt.

Igår åkte vi hem från Ulricehamn. Bilresan var såklart ett party och höjdpunkten var när syster satte igång la camisa negra. Sån peppig låt, ändå! Det var bra tider, och sen spenderade jag kvällen i telefon. Först med Onna, som alltid gör mig glad. Vi diskuterade hennes nya karriär som klockspelerska, att matlådor inte behöver vara goda, våra parralella liv, musikskrivande och...ost. Efter detta pratade jag med Linus om draman som pågår, relationers vara eller icke vara och en massa annat mycket djupt. Det sista samtalet var med Christopher och vi pratade om ungefär vad vi brukar prata om. jag vet inte.

 

idag hade vi textsamtal. Fast vi hade ingen text att samtala om, så vi bara samtalade. Det var ganska meningslöst. Jag har också handlat mat, blivit tilltalad i tredje person, kommit på nya saker till boken och...det var nog mest det. Nu ska jag sova, men jag har ju åtminstone sagt hej nu.

Banana trees. Så ni vet.

 

Det har varit en lugn och bra dag här uppe. Vi har gått promenader, fikat ute, löst korsord, spelat kanasta och ätit zucchini-plättar med vitlökssås vilket var mycket gott, särskilt såsen då kanske men vem är du att döma min vitlökskärlek nä just det. Sen på kvällen kom Pia och Magnus hit! Vi åt middag, pratade om kattraser och hemlösa och allt möjligt annat och varför hade jag ett komma innan i meningen exakt ingen vet! Men det var trevligt och nu sitter jag och äter Pringles men ska alldeles snart gå och sova. God natt osv.

Ok, jag mår inte bra och det kryper i hela kroppen men skit i det. För mitt album är ute! like it's out and fucking great. I Think? och igår firade vi jävlaridet! Jag och mormor städade loss och sen kom alla folk. I början hann följande citat sägas:

"Girlanger...det är såna man hänger sig i!"

"Jag har släppt en skiva. Det känns lite som att dra ut en tand..."

 "...efter mycket om och men och frikyrkor..."

När folket samlats bjöd jag (=pappa) på plockmat och bubbel, vilket var mycket uppskattat. Speciellt gurkan, hävdade karl. jag, Christopher och Karl spelade några låtar, önskade av "publiken", och vi slutade med en allsångsversion av paris. Så himla fint! Fast en kvinna skrek från utanför att här faktiskt finns 120 lägenheter och vi fick inte spela så högt! ...hon bodde inte bredvid oss eller i samma hus (balkongen var öppen) och klockan var 9 en fredag. Fucking hell. Vi åt en jättegod tårta som det stod "#kändisemma" på (såklart!) och sen kom de sista gästerna, Ia och Jonne, med...en basketboll till mig! Vilket har stor betydelse yall don't get it. Jag döpte den till Sigrid aka sigge balldust aka siggisen. <3 Jag och syster hade ett musikquiz som ingen kunde och sen tog pappa kontroll över musiken. Det var mycket roligt, för han blir så glad då. Christopher dansade till Enya och jag sjöng rena toner och allt var väldigt fint trots mycket ångest från mig bleeeh. Men tack en miljon gånger för att ni kom!

 

Idag vaknade jag och mådde som en hög med skräp och mög. Men jag stapplade upp (literally) och jag, pappa och syster åkte mot farmor! En klassisk bilresa med spånstalunch och mycket musik följde! Vi löste melodikrysset (Syster älskar sånt...) och sen turades vi om att välja en artist på en bokstav och lyssna på en låt med den. Vi turades inte om att lyssna. Det blev mycket fågelkvitter, nyckelharpor, tråkiga låtar och Håkan Hällström fick vara med två gånger fast han inte blev vald. Han är med överallt. Men nu är vi här! Vi har druckit vin och satt plast över glasen för att fly undan bananflugor, gått med massa hundar, spelat kanasta och umgåtts. Frida kusin är också här och hon är mycket trevlig. Och nu ska jag sluta prata och sooovaaaa.

Så jag tänkte skriva kryptiskt mush. men jag vet inte hur, riktigt. Det är svårt att formulera vad jag känner just nu. En enorm flod av verklighet hälls över mig och jag skakar lite sådär lagom. Jag vet inte vad jag håller på med. Du har ju rätt. Och det bevisar bara min tanke: ingenting man behöver spelar någon roll. Dina känslor, mina känslor, det är skit samma. All of it. Jag gör samma sak som du gjorde. Please let that sink in. Man kan ju inget annat! Men vad man kan och vad som inte går är helt irelevant. Jag "kunde" inte åka hemifrån idag men valet var inte mitt. Jag kunde inte sluta gråta igår natt men det måste jag göra till slut. Jag skrämmer upp min viktigaste och det vill jag inte. Det är ju inte så illa som det ser ut. Men rädslan i att hålla fast i kanten och inte vilja falla ner, det är något annat. och jag har blivit...kall. Jag gör folk illa. I can't deal but I have to. Återigen. Att inte kunna göra något är en sån otrolig lyx. Han ville att jag skulle ringa sjukhuset. Som om det skulle hjälpa? Absolut inte. Men läskigt är det. Jag vet inte vad som pågår, men jag måste förändra en hel jävla del. Min karriär, min personlighet, kanske människorna omkring mig. Jag vet inte längre. men rädd är jag.

(Uppgift: Läraren förklarade en stilfigur, sen skrev vi den. Fortsätt tills de tog slut.)

 

Bollarna i bollhavet var ädelstenar värda en miljon kronor. Själva bollhavet var tryggt, tyckte vi, som det hem vi osermoniöst hade behövt lämna bakom oss. Skumgummiväggarna omfamnade oss och lät oss veta att det fanns värme även på denna märkliga plats. Det röda, gröna och blå sjöng för oss om sällsamma sagor och hissnande historier. Havet fylldes av skattsökande händer och hungriga ögon. Vi simmade runt i Stockholms atlant och bollarna flög genom luften. Vi visste att om vi inte tömde bollhavet helt skulle våra liv skoningslöst släckas ut och att om vi inte, när vi tömt havet, sålde varje ädelsten skulle tortyren innefatta vassa knivar och panikslagna vrål. Vi spenderade kanske lite för mycket tid och tanke på just det där bollhavet, har jag en känsla av. Men nåja, att tömma ett bollhav på ett dagis som inte är vårt är ju trots allt helt rimligt och något alla ägnar sig åt. Egentligen borde vi ha lärt oss saker. Egentligen borde vi ha ätit lunch och egentligen borde vi ha gått ut och tagit frisk luft. Egentligen borde vi ha vuxit ifrån sånt här, men när stenarna kallade gjorde man bäst i att lyda. Så vi fyllde allt vi hittade med stenbollarna; proppade fickorna fulla och matade snurror och kärror. Bollarna lämnade havet och tyngde ner våra fickor, täckte golvet, fyllde rummet nästan enda upp till taket … eller egentligen fyllde de bara kärran som stod vid väggen. Men likväl vaknade vi i gryningen och plockade stenar tills skymningen föll. Glädjen rann genom våra själar. Kropparna blev trötta och ledsna. Våra händer, axlar, ryggar och huvuden värkte konstant i bakgrunden. Ingen av de andra leksakerna intresserade oss; varken dockor, rutchkanor eller bilar spelade roll i skuggan av vår besatthet. Vi hämtade sten på sten och de vuxna hämtade sig från chocken över att vi inte lekte, inte sjöng och inte lärde, utan systematiskt förstörde inredning på detta depraverade sätt. Men vi fortsatte, för man måste vara flitig för att kunna kalla sig komplett meningslös.

Igår var en så himla bra dag! Det började jag förra inlägget med också va? Vilken bra blogg detta är. Men det var ju det! Vi hade ett riktigt mastodontpass om stilfigurer i skolan och skrivit allt eftersom (text kommer), vilket var väldigt roligt om än svårt. Vi åt lunch ute och pratade om blommor och fåglar, solen sken och för en gångs skull var livet helt harmoniskt. Efter skolan blev jag i princip beordrad att följa med och fika på stenugnsbageriet, inte för att jag klagade direkt. Så ett helt gäng samlades där och pratade om drömmar, vad vi ska göra under skrivperioden och vilka killarna i vår klass egentligen är (de är aldrig närvarande i princip). jag var helt orimligt glad när jag kom hem, för jag älskar min klass!

 

När jag kom hem åkte jag och handlade inför albumfesten med pappa och bara en stund senare kom Christopher. Vi åkte runt halva skåne känns det som, åt på max och hade fin tid. Jag prioriterade pommes före honom, sa jag, och han blev mycket kränkt. men pommes är viktigt! Vi åkte genom alla Christophers favoritplatser och pratade, tänkte, var kreativa och gjorde det bästa av kvällen. När vi kom hem drack vi pepsi (don't judge) och jag hade en lång monolog om popmusik. Det är också väldigt viktigt!

 

Idag vaknade vi av en larmkavalkad och Christopher berättade länge om sin dröm. Jag svrade med "I dreamed of nutella." Jäää. Vi kämpade mot morgonen i mer än en timme, men sen vann den jäveln och han åkte för att arbeta och sånt. Jag åkte efter ett tag till stan och åt crepes med Filippa. med nutella! Win. Vi satt på uteserveringen, njöt av våra crepes (fast mest jag för hennes var inte god hävdade hon) och diskuterade en massa saker så som droger, vad man gör i Veberöd och skillnaden mellan kontaktperson och ledsagare. Jag sa att "jag har hört talas om en blind ståuppare, men jag ser henne aldrig någonstans"...bra där, Emma! Ikväll har inget viktigt hänt. Tvätt och festpepp och sånt. Ska jag fira mitt album imorgon? Weird.

Hej hej igår var en bra dag, faktiskt! Känns som faktiskt just nu pga morgonvånda. Anyway. I skolan fick jag höra av Camilla att jag var "den piggaste hjärna hon träffat" (?) och vi konstaterade att jag var en människa med tunga anslag. Jag skrev en helt påhittad text, oc hdet är inte varje dag! Vi skrev om ett hus, vilket var en av mina favoritövningar någonsin pretty much. Kul, helt enkelt.

 

På kvällen kom Niklas hit! Vem då, undrar ni? niklas Karlsson, från four blinds och min barndom över lag! Vi hade inte setts på tre år, men nu var han i stan så vi passade på att hänga. Det är så bra att umgås med någon med en helt annan världsbild än jag. han tycker det är fullt rimligt att gilla dansband, spela in lasse Stefanz-ish telefonsignaler (detta var dock hilarious as fuck) och bo ute på landet där man inte ens kan få hemkörning! Det sista blev aktuellt eftersom vi köpte mat från olympia. Jag älskar olympia men det var ju inget nytt kanske. Vi åt denna mat och pratade mycket om gamla obojnummer (=taltidning för blinda barn som betydde myyyycket för oss) och gamla minnen såklart! Klassiska studiouttryck dammades av och gamla blindträffar analyserades precis som det ska vara. Vi lyssnade lite på Majas magiska händer (för det måste man ok) och sen fick han spela på julia the synthsak. Vi spelade såklart four blinds-klassikerna vi undrar, förlåtelsens visa, jag vet och jag vill inte se. Ibland lät det till och med bra! Vi hann prata lite om harry potter också (det måste man också!) innan han åkte igen oc hjag somnade, fast jag var orimligt speedad. Nu måste jag springa till busseeeen!

Igår var en märklig dag. Jag var i skolan, åkte hem för att skriva, fick oförklarlig ångest, åkte tillbaka till skolan, tvingades gå ut i pausen, blev en liten aning gladare. Mitt liv är så obegripligt, mest för mig. Det är så mörkt och ljust och stormigt all at once. Men sen åkte jag him och åt kräftor, eller jag åt räkmacka men ändå. Vi försökte planera våra liv, Syster var konfrontativ och hilarious, vi tittade lite på criminal minds och det var ungefär det som hände. Inatt drömde jag om standup och det ska jag aldrig prova, har jag kommit fram till för det var inte en kul dröm. Kul drömmar är tydligen a thing of the past. Det är det mycket som är. Idag är jag mest mordisk. Eller panikig och konstig som jag låtsas är mordisk för att kunna andas. usch. Livet, som sagt. Vad fan pågår?

I lördags fick jag äntligen komma ut till Elins lägenhet i bondeland på inflyttningsfest! Förutom oss två var Mikka, Johanna (även kallad fågel) och Robert där. Det var väldigt mysigt och roligt, speciellt som Elin ju är som hon är. "Ingen bad om din åsikt, mikka!" var en stående kommentar. Vi köpte mat under mycket om och men ("är det färska champinjoooner?") och när vi ätit den fick vi kladdkaka, snacks och mer konversation. Elin och jag spelade "24" och hon spelade lite annat också, så glad att Elin spelar igen! Vi pratade om sjuka saker man gör i sömnen, berättade märkliga anekdoter som vanligt och hade en lugn och bra kväll. Jag drack vin ur ett farmorsglas och var mycket nöjd med tillvaron. Jag och Johanna åkte till Lund och då hamnade jag såklart i långa rants om allt som pågår i mitt liv. Bläää. Ungefär så.

 

Igår var ingen bra dag. Jag tänkte en massa, men sen åkte jag him och bakade mördegskakor med mamma. "Det här är inte mördeg, det är mögdeg!" ropade hon. Vi repade med bandet och hamnade i en gruppkramsdeeptalkring. Sen satt jag mest här och läste. Nu: skola. Hejdå.

Igår var jag och simmade med Filippa. Jag har inte simmat på fem år (förutom några sekunder i Frankrike). Jag upptäckte detta:

-Det är dyrt att simma! Jag har bara åkt med skolan innan och då kommit in gratis.

-Högevallsbadet har blivit hightech! Och jättestort! Och de har märkliga band och man låser inte skåpen med tior längre! Jag är en tant...

-Jag älskar att simma. älskaaar! Och jag kan fortfarande simma lika mycket som då!

 

I poolen mötte vi också en svinkonstig kvinna. Vår dialog var så här:

Kvinna: Hur gammal är hon?

Filippa: Emma är bara blind, allt annat funkar.

Jag: Du kan prata med mig som en vanlig människa.

Kvinna: Hur gammal är du?

Jag: 22.

Kvinna: Jag trodde inte hon var 20 än!

vi: ...

Kvinna: Jag har också en protes.

filippa (jag simmar iväg): Hon är bara blind!

*stund senare*

kvinna till simtränare/badvakt/whatever: Den där tjejen, hon är blind!

...What the fuck, lady? Varför bryr du dig om min ålder? Vi har inte ett samtal igång ens! Och snälla jämför inte funktionsnedsättningar och snälla prata inte med folk i tredje jävla person och säg inte till dem att de ser små ut wtf! Orkar inte med såna människor. Vi simmade klart, träffade Saga i omklädningsrummet, fikade på barista och hade ett bra liv. jag glömde min påse och sprang till bussen och allt var som det skulle.

 

Jag åkte sen him för vinprovning med föräldrar, Nettan och peter och Ia och Jonne. Alla fick stor bokstav utom en, jää. Peter (sådärja) såg ut att vara påtend och vinprovandet var sådär härligt töntigt. Jag bara smakade och undrade var skillnaden var mellan dem. Men sen fick jag vitt vin och grillat och aioli, och då var jag gladast i världen! Fast nä för alla pratade om sport. Jag hatar sport. Vi åt äppelpaj, folk drack rom (inte gott utan cola märkte jag) och jag blev mycket sämre humör av olika anledningar. Samtalet flöt, taxin hem var sen, rimlig kväll all in all. Inatt drömde jag den värsta drömmen jag drömt i hela mitt liv, tror jag, och det var hemskt. Nu ska jag åka iväg, hejdå.

Igår var en av de sämsta dagarna. Var iriterad på alla, bytte språk okontrollerat i skolan och hamnade på en bänk när jag satt i en och en halv timme fast jag kunde ha suttit i klassrummet som jag väntade på skulle bli öppnat. ...Jäää. Jag var ledsen och kände mig alldeles extra blind på det sämsta sättet. Folk blev emotionella i skolan och jag orkade inte mer, basically. Det gör jag inte nu heller. Jag kan typ inte skriva? What is up with me

 

Men Christopher kom och räddade mig när jag kom hem! Vi åkte till västra hamnen, köpte cola och choklad och satte oss på en bänk vid havet. Jag behövde verkligen både chokladen och havet. Och sällskapet, såklart. Jag blev nästan mindre iriterad. Vi åkte genom hela malmö för att Christopher tvunget skulle äta på pizza hut. Varför man nu vill det? Men det gjorde vi, och sen kom vi hem för att sova. Fast först pratade vi en stund om hemligheter, Gilmore Girls och en massa annat. Prata innan sova: Bästa av allt i hela världen. <3

 

Idag har jag handlat med pappa, balkongfikat med mamma och...berättat att mitt album kommer ut den 24/9! Hoppas jag. Spinnup är lite märkliga. Eh. Jag vet inte riktigt vad so mpågår. Jag kan inte tänka. Just det! Rubriken sades av en tjej i skolan i tisdags. Nu måste jag sova det här går inte längre!

Jag lyssnar typ aldrig på musik längre så rubrikerna blir mest poplåtar. Ni gillar det. Detta har hänt i livet:

-Jag har ätit lunch med Ia! Vi åt lax (såklart) och pratade om jobbtillhörigheter och min bok och lag i sporter och en massa annat. Hon är bra!

-Jag har lärt mig om gestaltning och dialog i skolan. Vilket har varit Amazing!

-Jag har trott att min dator var sönder och inte kunnat skriva dialog-uppgiften idag.

-Fast sen skrev jag den och det var en väldigt bra upplevelse. Fick ut mycket frustration.

-Det har varit somrigt och jag har klänningat och det gör livet genast och omedelbart bättre bara så ni vet.

-Jag har gått till bussen med Ita och pratat om dialekter och språk och annat. Ia och Ita, förvirrande nu. Ita=kursperson.

-Jag har konstaterat att författarskolan är som att konstant ha druckit ett och ett halvt glas vin. Alla höll med och var glada. Älskar denna klass!

-Det var nog det, ursäkta tråkighet.

* Ett särbo-förhållande. (Vet att jag lät som 60 nu.) Att ha nycklar till varandras lägenheter, kunna dyka upp när som helst, planera livet tillsammans men kunna ha sitt eget space. Vill handla mat tillsammans, inte jämt men ibland, sova själv max tre nätter i veckan...that sort of thing. Det är faktiskt en märkligt ospecifiserad dröm, just i detta ögonblick.

 

* Ett tjejgäng. Några att gå ut och dansa med, drinka på uteserveringar med, äta middagar med, fika med etc etc. Helst i min egen ålder (for once) och helst peppiga folk och helst inget drama whatsoever. Så över drama.

 

* En katt. Denna besatthet har nu pågått i ett halvår. Det kanske är dags, ändå. Eller? Jag tror att kattfrågan är värd sitt eget inlägg...fucking hell.

 

* En ordentlig terapibehandling. Vill lära mig hantera min spyfobi, mina rester från gamla saker, min kroppsidentitet...osv osv osv. Men inte bara blubbla om det utan göra något. Jag behöver praktiska tillvägagångssätt asap.

 

* Choklad och kramar. Eller nåt. Ville bara ha en femte grej men drömmer om choklad for real.

Igår bondade jag med Jane Bond. Vi janebondade, så att säga. Vi var på glorias (är det mitt nya stammställe? Vad pågår i mitt liv denna månad?) och åt och drack och hängde. Jag hörde inte så bra pga skrikande fotbollsfans, men vi hann prata om möss och allt möjligt. Men egentligen var vi där för spelningen i källaren! Vi gick ner och såg ett underbart rock/punkband som gav Wicky intensiva ungdomsflashbacks som gjorde henne glad och oss andra lagom glada kanske. Mamma tyckte att bandet var outbildade puckon för att de sa vart istället för var (true that men jag sa fel i fredags så...) och livet var bra. ...tills huvudbandet började spela. De var så orimligt tråkiga! And, get this, de hade en gravid kontrabasist...i ett punkband...och de var ändå tråkiga! Wow. Så vi gick till grand istället, drack vin och pratade. Vi coachade karin om hennes röst, räknade ut takt, peppade Wicky inför ett gig i november och var glada. Vi stapplade hem runt halv ett och sen sov jag.

 

Idag är händelsen ännu mer Jane Bond. Vi repade och auditionade en gitarist. Med två r eller inte? Borde veta detta. Det...gick inte bra. Om detta vill jag säga följande:

1) Hur kan man köpa svindyra gitarrer utan att kunna kvintackord och bluestolvor like how!

2) Varför snacka skit om en medlem i en grupp med andra medlemmar när man själv inte är med? just no

3) Blääää var är alla vettiga musiker? There probably isn't one.

 

Vi satt i "solen" och fikade efteråt och bara vad hände precis. nu är jag här. Speedad och trött. Ska sova.

Peppig rubrik va? men det är ok för jag har en svinsnygg klänning på mig och idag var det sol på min balkong igen! Jaaa! Och igår åt jag lunch med Filippa på stans nya, magiska, hamburgarställe. Servitrisen var brittisk (och märklig på ett underbart sätt), de hade goda dippor (fast jag köpte ingen...alltså va) och jag tror att de hade goda milkshakes också men det ska jag testa snarast. Jag är hursomhelst kär i detta ställe genast. Filippa var bra som vanligt och allt var soligt och fint.

 

Idag...ska jag snart iväg. Det var inte jättemycket jag hade att säga, nä. Men snart ska jag iväg och få saker att säga!

(Jag vet inte vad detta är? Typ en dikt?)

 

Stenar flyger genom glashusen och skärvorna stänker över mig, som om jag är delaktig. och det kanske jag är. Jag spottar glassplitter och försöker tala folk till rätta. Röster ekar, undrar om jag gjort rätt. Det här är inte mitt ansvar, inte min kris, inte mitt. Ändå finns ingen som vill höra om allt jag förlorat. Något av det viktigaste som inte verkar gå att hitta bland ruinerna när stenarna gjort sitt. Då finns bara kyla. Den sortens kyla som äter på en innifrån. Och inget är kallare än svettblöta lakan och en varm kropp som ligger blickstilla. Det skrämmande ljudet när luft inte når ner i lungorna och när den plötsligt gör det. En svårbeskriven panik som glider in och ut i sömnen med mig. Förvirrade förklaringar och skrik som inte hittar ut ur strupen. Jag är osäker på var jag är och vad som hörs i den riktiga världen men jag har sinnesnärvaro nog att be om ursäkt för att jag skrämt dig. Det blir det som är viktigt. Men jag blir inte lugn. Jag kan mycket men just det kan jag inte. "I'm here." "No, no you're not" handen som faller ner mot sängen. Du är inte här när jag vaknar, fast du är det. Ibland känns det som om du inte är här alls. Jag vet inte varför det är så. Jag vet inte varför jag behöver så mycket och varför jag anklagar hela min omgivning för att vara barn när jag är den som behöver bli omhållen och struken över håret. Men det blir jag inte. Det funkar inte så. Så jag ber om ursäkt. om och om igen. Det smakar bäskt och vant på tungan. Jag vill bli trygg nog att slippa smaken. Ryser till av orden jag själv skriver. Så rädd för själva stavelserna. De är vassa gruskorn i mitt ansikte. Småsten i det som blev kvar av glashusen. Hus bygda på tough love och märkliga maktstrukturer. Jag har fan fått alldeles jävla nog av tough love. Det och det mesta. Jag hör ljud från andra lägenheter. Jag vet inte hur jag ska kunna somna inatt. Det finns ingen trygghet längre.

Hej hej här sitter jag och dricker cola och lyssnar på podcasts. Christopher spelar en dålig låt på sin gitarr och muttrar för sig själv. Han är ganska söt, speciellt som han köpte colan till mig. Han köpte chips också men de har han inte öppnat än. Det är en spänning i livet.

 

Men igår träffade jag Karl! Eller vänta först skrev jag en sång! Och den var folkig och tågig och bra tror jag! (Låten han spelar låter som sweet escape.) Men sen träffade jag som sagt Karl! Vi satte oss på botulf och åt (lax! underbara potatisar!). Där spelades lounge-jazz av någon jävla anledning och vi lät konversationen hoppa omkring. Vi satte oss på ett annat ställe och analyserade popmusiken där (mest jag), tills de bytte till Eminem. Då blev det såklart hiphop-party! Jag vill starta ett hiphop-projekt, alltså snälla värld help me do that. (Jag kan inget om hiphop.) Vi hamnade på en trappa, drack minttu och studerade väggen mittemot där det stod "hp". Vi tror det står för hund puppy. Där blev samtalen mer djupa och vi diskuterade vilka värderingar som är tillräckligt viktiga för att bryta en vänskap. Fint, ändå. mycket fin kväll, och jag tog initiativet! Den ni!

 

Jaha, idag då...handlat, tvättat, ätit pasta, tittat på dokumentärer. Och herregud vad trött jag är på den här låten nu! Sluta spelaaaa. Eller nä det är för ett bra syfte. Go on. Men utan blogg. Hejdå.

Livet bara superpågår. Och braaa är det! I söndags kom Linus på snabbvisit. Vi hade långa samtal om igelkottar, iglar och annat töntigt, vilket blev mer och mer märkligt för varje minut. Vi försökte hitta partymusik i hans spellista och det gick väl sådär, men ibland lyckades vi! Fast vår sista låt innan vi gick hemifrån var av Melissa horn, så det var like weird. Men helt rätt!

 

Vi åkte in till stan för sedvanligt barande, på en söndag. Vi gick till glorias (vilket inte var meningen) och vilken skillnad det är på glorias fredag och söndag! Från sportbar till countryspelande harmoniskt Place. Där drack vi vin/cider och pratade om allt möjligt. Vi fick en ny vän som satte sig en bit bort och som inte hade koll på någonting, allra minst geografi. Eller sport. Vi satt där till stängning, Linus åt vitlöksbröd, allt var lugnt och glatt och ingen ångest så långt ögat nådde. Jaaa! ;)

 

Sen gick vi vidare till botulfsbaren, för den har öppet längst på söndagar jäää. Rom & cola hände, meloncider hände, rivande på händer hände, mycket skratt och förvirrad konversation hände. Linus beordrade Lucy per sms att inte sova förrän vår buss gick, så allt var sjukt logiskt. Vi tog oss hem och var något påverkade om man säger. Linus såg demoner som såg ut som Klas Malmberg (va...) och hade lite svårt att komma ihåg hur man reser sig upp. Top Comedy, var det! Eller mest kaos men väldigt nice. Braaa kväll!

 

Igår vaknade vi och konstaterade att vi inte hade något cola. Så vi gick till hemköp och fixade det, och sen åkte Linus. Jag fick i mig mat och sen åkte jag till skolan. Där fick jag direkt höra att något jag sagt i fredags berört en kurskamrat djupt och att hon tänkt på det hela helgen. Så himla fint! Vi hade responnsblabb och folk hade svårt att beskriva saker utan att tolka. Textanalys woho det var ett tag sen. Sen hade jag handledarmöte och alltså så bra det kommer bli! Min handledare (Carola) älskar homosexualitet i litteraturen och frågade vilka titlar hon skulle kolla upp för att hamna i mitt flow. Sååå fantastiiiskt! Eh ja ursäkta.

 

På kvällen gjorde jag mest ingenting, förrän Christopher hämtade mig för en kvällstur. Vi satt på en parkering vid max och han åt mat medan jag drack milkshake. Romantiskt, jag vet. ok det var romantiskt för sen gav han mig sina pommes. Jag älskar pommes. Vi pratade om oväntade ämnen som religion och politik samt vad vi skulle göra för att såra den andra. Det var fint. Nu måste jag gå till skolan hejdå.

Vilken kväll det blev igår, trots allt! Vi sågs alla på festivalen (familj+benjamin) och såg ordvits-jeperdy (förlåt jag vet faktiskt inte hur det stavas). Folk ordvitsade loss, Syster skrattade vilket gjorde mig glad, jag kunde åtminstone lista ut finalvitsen och allt var lagom trevligt.

 

Sen lämnade vi Syster och Benjamin och gick till stortorget för att dricka lite vin och hänga. Där hittade vi Cia och hennes kompis Mia! Så vi satte oss med dem och jag och mamma köpte drinkar. Vi smakade varandras drinkar (rom & cola för mig och gt för henne) och då lät det så här:

Jag: näääeee, vet du vad! Usch!

mamma: Nej fy, vad äckligt!

Vi var...nöjda med våra val. Vi teamade också up för middagen, och åt pizza och pommes. Bästa ändå! Vi pratade om hur dåligt Liseberg har blivit och väldigt mycket om att Cia skulle gå till malmborgs. Och baka en tårta och köpa en ros. Fina tider. Mia gick och vi bytte ut dem mot Annika och Lars, som kom förbi. "Annika, Annika, Annika!" ropade mamma och jag trodde att hon skrek "anka anka anka!" jag trodde också att det var fel annika jättelänge. Det visade sig vara hampus mamma! Det säger inte er något. De åt, vi drack mer vin, servitrisen var sjukt förvirrad av alla byten av sällskap och allt var trevligt och spontant och avslappnat. Sen åkte vi hem.

 

Då var klockan bara runt 22. Jag tänkte äta lite Pringles (fick ett minipaket av mamma <3), men sen ringde det. "Hej! Sover du? Det är Elin! Kom till Inferno och umgås med mig och Olle!" (hör skånskan i era huvuden nu) Ok, sa jag och sprang ut igen. Jag joinade dem där, satt i regnet utan att bry mig om det, passivrökte, drack av Olles äckliga öl för att den bara stod där, var elaka mot varandra och pratade om allt möjligt. Självklart gick vi sen till subway ("för att Elin vill det") och åt nattamat. Mysigt och bra liv! Sen kom jag hem på riktigt, mådde ganska dåligt igen och somnade slutligen.

 

Idag var vi på kalas för Cia och Amanda! Första kalaset sen hon flyttade från huset, så det var en lite ny upplevelse. Vi åt en jättegod bär- och frukttårta, pratade om råttor, bedömde bordet och lägenheten, skrattade åt mormors uttryck som vanligt och drack te (mest jag). Nu väntar jag på nästa äventyr!

Idag känns väl allt ganska mögpuckat, men nu tänkte jag hinna berätta om gårdagen. Först var jag i skolan. Där åt jag lunch med alla annor (utom en, tror jag), pratade om litteraturklimat osv osv. Det var väl kul, typ. Men så trött jag var!

 

Fast sen var det humorfestival för alla muggar, både fulla och halvtomma. Eh va. Jag träffade mina föräldrar in the Town och vi såg en märklig kanadensisk komiker i en källare. Som var bra! Han trakaserade publiken (på ett roligt sätt) och hans "lion" blev ett stående skämt. Det var en mysig föreställning, och sen skyddade vi oss mot regnet med ett glas vin/öl på stäket. Där pratade vi om lunds "stökhak" och hade trevligt. Sen gick vi till nästa show, som var sketcher med två engelska tjejer. Som är svinbra! Allt hängde ihop på ett magiskt sätt och de var fenomenala skådespelare. Fast min höjdpunkt var tydligen något jag hittat på. Men...det var kul för mig?

 

Sen mötte vi Syster och Benjamin och letade efter någonstans att äta. Vi hamnade på glorias där nästan alla åt hamburgare och samtalet hoppade omkring i förvirrande vågor. Jag var orimligt varm och började tappa fokus på allt, så sista föreställningen, al pitcher, passerade i någon slags dimma. Förvirring pågick. Ska snart in igen, men lite mush av kryptisk sort får avsluta:

Det känns som om allt är lite oskarpt. Trubbigt, typ. Allt blandas samman i huvudet och jag vet inte vad jag säger eller gör. Jag är lättiriterad, gråter för inget, beter mig som den värsta pms-människan men så är det inte, så jag är väl bara lite lost. Känns som om båtten gått ur mig, lite. Som om verkligheten glider undan. Jag borde nog göra något åt vad det här nu är, tror jag. Det är inte hållbart.

-Idag fick vi prata om skrivmetoder. Jag säger fick, för det är ganska Lovely.

-Jag åt lunch med syster! Hon rådde mig så här om skolan: "Bli inte kär i någon. Ni kommer aldrig att försörga er. Eller vänta tills hen blir känd och fett med rik i så fall!" jag svarade "men Sara, jag ska bli fett med rik först!" true that.

-Jag hade föreläsning med Niklas, wooo!

-Vi läste märkliga texter och folk pladdrade om metaforer. Fuck that.

-Jag gick till centralen med Anna (hon från Sörängen) och vi pratade om en massa saker. Bra tid!

-Sen var det humorfestivaaal! För många a. Vi såg nåt där folk samtalade, basically. Det var inte särskilt bra, tyvärr. Men kul folk, so it works.

-På vägen till nästa show träffade vi Katja! Som alltså ägde min lägenhet innan mig. Läskigt och kul, tycker jag!

-Sen såg vi "Comedy in the dark", där allt var i mörker. Det var en del blindskämt. Så jag fick också vara med en del. Det var en värdelös komiker, en helt ok, en bra och en ganska bra. Det var väl ok.

-Men humor stressar sönder mig. Jag vet inte varför. Festival också. Allt detta är bara stress. Fuck, jag ska lägga upp ett annat inlägg och sen sova.