En väldigt kort hösttext

det är inte te och filtar. Inte stickade tröjor och kanelbulletrygghet. Det är doften av sockerbetor. Den klibbiga doften av att vara sex år och gå hem från ett barnkalas. Hålla pappa i handen och önska att det fanns ord för att uttrycka vad som svider. Det är köttgrytor och ständig otacksamhet för att jag inte kan tycka om vad som serveras. Jag försöker visst. Det är inte te och filtar. Inte än. Jag försöker lära mig att inte ha ont jämt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0