hopelosthead

Jag gillar inte låten i rubriken särskilt mycket, men älskar den raden. Folk är så jääävla inkompletta. Blärk hatar dem. Men skit i det, för igår var jag och mina föräldrar som sagt på middag hos Rolle och Malin. Är så glad och tacksam över att få vara en del av såna konstelationer utan att det blir konstigt, inte för att jag är "en ensam dotter" utan för att jag faktiskt trivs. Utan skam. Loving it.

 

Vi bubbelskålade och pratade om franska kvinnor, ord man inte får säga men som malin säger ändå, deras katt och annat innan det var middag. Så gott det var! Först några skinkpestorullar (italian af), sen "falkenbergare" (vallenbergare med kött från Falkenberg) med potatismos och sen hallonpaj. Dröm! Blev hungrig nu. Ble. under maten pratade vi om resor, att vi får prata om alla våra resor med varandra för att vi gör lika många (fast sen skällde jag ut dem för att de gjorde det ändå, härlig jag är), vad objektiv predikativ är (och att de inte vill veta det, förutom Malin som faktiskt borde veta pga översättare) och annat märkligt. Jag och Malin bondade över att vara överkänsliga neurotiker (fast hon är värre än jag! ja jag vet) och livet var bra. Sen åkte vi hem och jag sov, och nu ska jag snart åter träffa de där föräldrarna va. Jag önskar att ni förstod vilket friskhetstecken det är att jag orkar umgås med dem så här mycket. Ni gör inte det, tror jag, men ni borde. Det är ganska spektakulärt.