hopelosthead

(typ poesi? eller mush? eller utskrivna tankar?)

 

Jag glömmer mina mediciner i snitt två gånger i veckan.

Till exempel igår

Och i söndags.

Jag har inte diskat på nästan två veckor.

Josef har försökt förklara att hans torrmat är slut i typ två timmar men jag fattade först nu

Så han fick en jättestor skål.

Tänker att jag är den där psykiskt sjuka mamman

Ni vet hon

Som köper allt i hela affären åt sina barn

För pengar hon inte har.

Typ så känns det med torrmaten.

Jag nynnar på manshatiska låtrader

Såna som ger mig styrka och får mig att känna mig som en kvinna.

”but I don’t let him touch me anymore”, sjunger jag

Som om de stod på kö, typ

Egentligen tror jag att manshatet bara är ett nytt sätt att säga:

”jag saknar dig så mycket att jag vill spy hela tiden”

Det är liksom ett sätt

Att hålla kvar dig i huvudet.

någon går in genom porten.

Den gnisslar inte längre

Har inte gnisslat på nästan två år.

Och jag tänker på hur absurt det är att någon har varit kär i mig

Att faktiskt hela fyra personer någon gång har varit kära i mig

Jag skulle vilja skriva ut deras tankar

Rama in och hänga på väggen bredvid sängen.

Den som är tom för att jag inte har hittat någon tillräckligt snygg planch på florence.

Där skulle tankarna hänga

Och jag skulle få ännu mer hybris än vad jag redan har.

Jag läste en text idag

Om att ha kistor inuti sig

Och det är fan så jävla sant.

Hela min själ är en kyrkogård

Där alla jag en gång älskat

Men som jag inte får lov att älska längre

Finns begravda.

I mig, alltid

Oavsett om de minns mig eller inte.

Ett av liken har gröna skor

Jag vill veta vad han tänker på

Exakt nu

Vill att ni alla skriver ut era tankar

Så att jag påminns om att någon annan tänker

Att ni också har kroppar

Som ni måste ta hand om

Jag tar hand om min, ibland

Fast jag har köpt ischoklad

Kommer ni ihåg när jag var smal?

När mamma gav mig låda efter låda med ischoklad

Så att jag åtminstone skulle äta något

Det var länge sen, for the record

Och om jag får lov att hata mig själv för en enda sak

Så är det fan att jag inte lyckades utveckla någon ätstörning.

Att jag inte hade disciplinen för att någonsin sluta.

Vet ni att jag är två av den där smala människan nu?

Och jag överdriver inte ens.

Jag väger literally dubbelt så mycket.

Och det är liksom nu jag ska ha terapi om min kropp?

Nu, när den är så tung att jag knappt orkar lyfta den?

Jo tack.

Jag tror att jag vill att min katt ska känna sig som jag gör.

Jag tror att det är därför jag inte fyller på hans torrmat.

Jag vill att han ska veta hur hungrig jag är jämt

Och hur skönt det är att proppa i sig sen

Fyller på i vattenskålen och tänker på

Hur colan och vinet fyller mig

Hur jag är giftig vätska inside out

Och hur lite det gör, ändå.

För fyra personer har varit kära i mig

Fyra personer visste inte bättre

Och det är fan rätt coolt.

Jag har för avsikt att ta min medicin idag

Imorgon också

Och dagen efter det

Jag har för avsikt att diska imorgon

Men den avsikten har jag haft länge

Jag har för avsikt att bli någon man vill vara kär i

Fast vem är det, egentligen?

Florence, kanske

Och därför har jag för avsikt att leta upp en snygg planch

Samt äta en klemmentin

Och sova

För så slutar blogginlägg.

Med att man går iväg eller sover.

Typ samma sak, ändå.