hopelosthead

Herregud vad trött jag är. Det gör typ ont i mina ben. alltså inte ben som i legs utan ben som i bones. Säger man att man har ont i skelettet då? Men det låter ju som om man ska dö av en sjukdom om man skriver så...

 

När jag hade slutat blogga igår dansade jag och Lilla till partylåtar (detta är en förvarning inför nyår, dans kommer pågå till dessa partylåtar eventuellt) och sen åkte vi till hennes hem. Där lagades det en massa olika mat och jag fick hänga mer med Paulinas föräldrar. Vi åt maten, jag sa olika sanningar (tyckte jag då) och skrev om deck the hall så att den handlade om country och jag och Nettan (Lillas nästanmamma) roastade henne lagom mycket. Vänta. Jag görsökte syfta tillbaka till en parentes i den meningen...det kan man väl inte göra? Fan vet jag. Men sen åkte vi till ett ställe utan adress (vaaarfööör har det ingen adress?) för att repa inför releasen! Jag fick träffa Lillas trummis och basist (som båda var helt och hållet fantastiska!) och en random gitarrist (som spelade fast han inte kunde låtarna och var hur bra som helst) och de spelade alla låtar (nästan) och var Amazing. Jag repade min gästlåt och det var hur kul som helst, och sen fick jag agera mikrofonhållare eftersom den ramlade ner hela tiden. Det var...inte bekvämt. Men ooojjj så kul det kommer bli på fredag! Kom dit, förihelvede!

 

Idag hade jag och mamma städstund. Hon berättade om bröllopet de var på igår och nu är här hur rent som helst you guys. Sen på kvällen åkte jag him för laxsoppa och Nashville. Vi grät floder, mamma och jag. Floder! Näsdukar gick åt, te dracks och nu har vi sett lika mycket så imorgon elelr när jag nu är himma nästa gång får vi se avsnitt ingen av oss har sett! Kul liv! Rubriken fick i och med detta bli 1) från Nashville och 2) vara sorglig af. Men nu ska jag och mitt onda skelett sova!