hopelosthead

Rubriken är låten jag hade på hjärnan, men egentligen har jag mest droppet på hjärnan...men det blir ju inte en så bra bloggrubrik. Typ "oooo oooo"...försökte på riktigt stava ut det med o:n. Vad är detta? 2009? Nej, just det...

 

Tänker bevisa att det är 2017 genom att berätta om min gårdagskväll. Jag och Anna åkte på ännu en full buss (alla bussar vi åker på är fulla) och tog oss till Malmö medan vi jämförde saker vi var dåliga på. Jag var dålig på att panta flaskor och hon på att spela biljard. När vi kom fram gick vi till Savoy där Louise och Eva väntade på oss för klass-aw. Fyra personer är precis lagom för en aw, märkte vi. Så mysigt och trevligt! De andra åt svampsoppa och jag åt pommes, vilket var ganska underbart. Servitören var väldigt trevlig, rolig och "undergiven", dessutom. louise tyckte att vi skulle skriva en omvänd fifty shades of grey med honom som huvudperson. Vi konstaterade även att Louise var socialt glidmedel, diskuterade allas projekt i detalj (med fokus på historia, moral och brist på fantasy-kompetens), utbytte textsamtalserfarenheter och jämförde nördiga intressen (gymnastik, popmusik och brädspel). Jag försökte berätta om min blogg för dem och det var väldigt speciellt. Vi blev omplacerade till en pidestal, Anna krockade med en spegel och jag berättade märkliga grejer som jag nästan inte har berättat för någon innan. Ändå en härlig tid.

 

Sen skilldes vi åt och jag och Anna gick till "hörnan" ("vilken hörnjävel?" gastade jag) där Linus, Sebastian och Paulina satt och åt middag. helt rimlig tid att göra detta på. Där gav jag Anna råd om sitt kärleksliv och jag och Paulina var rörande överens om att Linus aldrig vet vad han pratar om och att han borde dricka annat än cider. Vi sjöng/resiterade "till fågel lila" och mitt i allt fick jag den största ångestvågen i modern tid, typ. Det var riktigt jävla läskigt men jag lyckades skratta mig ur den med hjälp av monet, förstås. Anna åkte hem, men jag stannade och efter att ha ätit Paulinas efterrätt (hon hade också åkt, alltså) lämnade jag stället tillsammans med de andra. Snygg mening. Vi gick till ett random ställe och drack en mojito, vilket var mycket gott faktiskt. Sebastian undrade ofta "vad är nu detta?" och jag minns inga vidare samtal därifrån. Vi gick genom kylan till max och satt där och höll på att somna (kanske mest jag) innan vi väntade på min taxi fast den redan hade kommit utan att vi såg den. Lyckligtvis ringde han. Så kvart i tre var jag hemma och var iskall men trött och sovig. Idag har inget hänt alls, men vad gör det, för alldeles snart händer allt möjligt!