I forgive you we were just a couple of kids

Rubriken har inget med något att göra, men varje gång jag hör den raden tinglar det till i hela kroppen på mig. Kelly Clarksson har en förmåga att få till den känslan. Varför tänker jag på det? Oklart!
 
Men lite saker har hänt i mitt lilla liv. Jag har handlat med pappa och vi sprang fram och tillbaka i förvirring över vad vi skulle ha egentligen. Men vi åkte him sen och åt hemma-hamburgare och såg Sveriges mästerkock. Mischa pride all the way! Igår fick jag städbesök av mormor, fast hon kom en timme för tidigt, så jag hade inte ens klätt på mig. Jag var på gång ok! Men vi städade och donade och pratade om konstiga människor vi känner. Mormor är bra om någon hade glömt det.
 
På kvällen hade jag en massa dåliga känslor, men folk var bra och stöttiga. Mest Linus, som pratade igenom allt med mig. Bäst. Och på natten kom Christopher och det var bra. han är helt utslagen i min säng i detta nu. Det är inte lätt att vara han. Vem är det lätt att vara? Om jag det visste...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0