I've been afraid of changing, cause I built my life around you

Detta att bli den man blir. Hur det går till. Hur man går från goth till country till ”quirky chicks” till att lealöst ligga i sängen och lyssna på popmusik. Hur man går från anti till helt för det mesta, och samtidigt helt emot. Hur man går från liten till stor till liten igen. Hur man går från att gå upp exakt 07:00 och äta samma frukost varje dag till att vakna 06:00 med hela kroppen full av gift, självhat och obalans. Är det här jag? Var det här meningen? Jag gick från blankt papper till en del av en symbios, till någon slags frihet, till detta märkliga land av ursäkter och fastklamrande och att inte förstå vem ”vi” syftar på när det borde vara uppenbart. Jag gick från spontan kontakt till kvävande omtanke till ilska och förakt till en av de bästa vänskaper jag kunde önskat mig. Det händer för mycket i livet.

 

Jag har alltid tänkt att jag inte gillar förändringar. Att jag inte gillar att rutiner ska brytas. Jag vet inte riktigt var jag har fått det ifrån. Jag inser nu, när jag sitter här, att jag har blivit någon helt annan än bara för några år sedan. Jag mår nog sämre men jag känner mig själv och framför allt världen mer. Jag bryr mig mer om andra människor. Om vad som händer och vad jag kan göra. När jag alls kan göra något. Och som jag skrev häromdagen kan jag se bortom det förflutna nu. Det är ingen annan som har skapat mig. Det är jag. Andra har format mig men det är jag som bestämmer vad jag gör och varför. Det är jag som måste ta hand om mig, för vem ska annars göra det till slut? Jag menar inte att ingen gör det, men jag måste göra det mest kan man säga. Jag måste bära mig själv, så att någon annan kan gå bredvid. Jag vet inte om jag makar sense, men å andra sidan är sense faktiskt rätt överskattat. Jag tror hursomhelst att förändringar inte behöver vara skrämmande. Även om jag inte alltid känner igen mig själv när de pågår kommer jag ju alltid att förstå efteråt. Och om någon ska förändra något ska det vara jag, åtminstone det mest vesentliga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0