OMG we're so in synk

Igår sprang jag ju iväg, eller ja jag springer verkligen aldrig men jag gick väl målmedvetet. Jag gick till bussen och åkte till stan för att träffa Syster! Mamma och pappa är i London och firar pappas fölsedag, så jag föreslog att vi skulle fira honom för oss själva på en pub och äta fish and chips. Vi gick till Bishops arms, som ingen av oss varit på (i Lund that is), men ingen av oss var sugen på fish and chips. Vi åt istället hamburgare, hon en stor och jag en litten bebbe-burgare. Helt lagom. Vi pratade om stigman mot kvinnor (peppig diskussion), folks craycray ämnesomsättningar, varför Syster älskar havsrätt (och torra saker i allmänhet), min brist på yta och en massa annat. Precis när maten kom sa hon dessutom "ska vi prata om gilmoe guys?" Eh, ja, det är klart vi ska. Det är ju det vi har varandra till, typ!
 
Vi tog ett glas vin efter maten (som ingen av oss gillade särskilt mycket) och då började jag förhöra henne på punktskrift. "Vilken bokstav är jag pååå?" blev en catchfrase och hon lät mest så här: "1...2...3...4!" Söta. men vi tog oss igenom hela alfabetet (även "de fyra svåra") och skrattade väldigt mycket. Sen blev vi (Syster mest) besatta av att hitta en efterrätt och vi diskuterade möjligheter som malmborgs och glorias osv osv. Sen andades hon in dramatiskt och ropade "jag kom på det! Burger king!" Jamen självklart! Vi gick dit och hon köpte oreo-glass och jag köpte oreo-shake. Ingen av oss gillar egentligen oreos men det var gott ändå tyckte vi. bästa idén, kände vi. Sen åkte jag hem (hon också ofc), pratade med Christopher och sov som en anka hela natten (utan att drömma mardrömmar om glasblåsarns barn som jag var rädd för att göra). Nu är det söndag, jag äter chips och livet är trevligt och tröttigt. Jag gillar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0