hopelosthead

Vilken 80-talsstund vi har på bloggen lately. Först kim wilde och nu joy division. cray Life.

 

Igår var jag hursomhelst på roadtrip med mamma, syster och mormor! Vi hade tänkt åka till Danmark, men sen lät vi bli och åkte runt i skåne istället. Först hamnade vi på tomatens hus, där vi...tittade på tomater, och sen fikade vi på deras café (vi tror i alla fall att de hängde ihop). Där åt de flesta av oss jordgubbspaj, som verkligen var hur god som helst! Det var soligt och trädgårdigt och vi hade en bra tid. Sen åkte vi till Höganäs och kollade på krukor och sånt, för att sen äta lunch på det berömda "garaget". Det är tydligen en cool hamburgerbar där. Syster provade en inhemsk öl och livet var mycket bra för samtliga.

 

Vår sista etapp var glass i Engelholm, för där måste man tydligen vara för att köpa lakritsflakes. Det är prioriterat hävdar lakritsälskarna. Vi körde hem under glatt sjungande till Josef (för det måste man, hävdar alla!). Idag...har varit den sovigaste dagen i hela världen, typ. Bättre att sova än att drama. Har på riktigt haft konstant sifferkänsla i två veckor och orkar inte vara så knuten känslomessigt hela tiden. Vill bara amputera allt dramatiskt från mig själv men vet inte hur. Blearg. God natt. Nej just det rubriken! Det var helt enkelt så att vi hörde den låten och sjöng på den väldigt mycket, syster och jag, och så kände jag att det var tillräckligt dramatiskt också. usch.