hopelosthead

Alltså mitt liv är fan orimligt. Inte deppigt eller hårt eller så, men orimligt. Det makar ingen sense. Varför blir jag full så ofta när jag inte gillar känslan? Varför har jag så intensiva relationer med människor jag knappt känner eller som knappt bryr sig? Varför vill jag hellre bli älskad än förstådd men hellre förstådd än älskad? Ingen vet för det är orimligt! Varför umgås jag med 50-åringar ena dagen och 18-åringar andra dagen? Varför sover jag minst elva timmar per natt och får ångest om jag inte får det (typ inatt)? Herregud varför är klockan halv fyra varför är jag uppe varför lever jag? Eller altså jag vet varför jag lever. Eller vänta gör jag? Gör någon det? Ingen vet! Varför finns jag och varför får jag sån panik när jag inte finns för någon? Varför vill jag flytta in i dina sånger och slippa vara en person? Varför förstår jag allt? Det är väl lättare än att vänta på att dö...eller är det det? Ingen vet god natt.