Om detta med kärlek, part 2

Jag kan inte somna, fast jag ska upp svintidigt imorgon (eller alltså jag ska upp i rimlig tid och inte mitt på dagen), så jag tänkte blogga om något jag tänkt på en del det senaste. Inlägget heter "part 2" eftersom jag skrev ett inlägg som hette så här i oktober 2013. Jag vet inte hur man länkar till inlägg och så, men basically handlar det om att jag inte trodde att kärlek var ett val. jag undrade ärligt om det var möjligt att "satsa på" någon och styra sina känslor alls. Jag var ganska övertygad om att kärlek bara hände och att jag inte kunde välja.
 
Och alltså...jag kanske aldrig har svängt längre i en åsikt i hela mitt liv. (Förutom nykterism, kanske. Emma 2013, you're precious.) Jag har märkt att jag känner kärlek på helt olika sätt nu. Det här kan vara helt fel, och då kan jag skratta åt mig själv senare, men jag är mycket mer chill. Jag har världsomvälvande känslor, det kommer jag alltid att ha, men när de är klara kan jag ta djupa andetag och låta det vara. Jag tar upp mina känslor direkt, utan drama, och om de inte är besvarade går jag vidare någorlunda lugnt. Jag tittar tillbaka på mitt liv och det enda jag ser är hela månader när jag bara tänker på en viss person. Varför gjorde jag det? Såklart ska man vara kär, vilket ju är underbart, men varför la jag sa mycket energi på någon jag inte ens visste om jag kunde få? jag var ju helt slut hela tiden!
 
Så min ärliga undran nu, fyra år senare, är denna: Är "att vara olyckligt kär" något man växer ifrån? Vi är ju vuxna människor, så det är bara att fråga hur den andra känner och testa sig fram. Känslor är inte monster utanför vår kontroll och inga känslor är egentligen the end of the World (eller ja breakups och dödsfall och sånt...men ni förstår). Ju mer jag tänker på olycklig kärlek desto dummare känns det. bara prata med varandra? Sen kommer jag säkert falla head over heels igen och glömma allt detta. Då får ni gärna påminna mig om det här inlägget. Men jag *tror* att jag kan komma ihåg det och lugna ner mig. För vet ni vad? Jag vill göra saker som gör mig glad. Inget annat är egentligen viktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0