hopelosthead

Hej och sånt, nu är jag här igen. Jag tänkte blogga om min gårdagskväll, för då kom Paulina hit! Vi har ju aldrig umgåtts själva innan, så det kunde ha gått lite hursomhelst, men det gick bra!

 

Hon kom hit och vi satte oss på min supersoliga balkong. Där pratade vi mycket om musik och musiker, samt myntade rubriken. Så resten av kvällen sades saker som "vill du ha mer livets liv?" och "är livets liv rött eller vitt nu?" ungefär. Sen gick vi in, insåg att klockan var mycket mer än vi trodde och började "laga mat" aka värma soppa och vitlöksbröd. Men det var riktigt gott ändå! Paulina reagerade först med "de här vitlöksbröden var helt ok" för att sen säga "de var ju goda!" med en ytterst förvånad ton. Tack? ;)

 

Sen skulle vi spela lite musik tillsammans var tanken. Dock var vi sämst av alla på att bestämma vilka låtar vi skulle köra, så det blev lite konstigt. Vi landade i min glasslåt och en duettversion på en av hennes låtar som jag alltid hört i mitt huvud och nu även har hört utanför, yay! Jag visade henne lite nya/oinspelade låtar och vi testade att spela lite på dem också, med kul stämmor och sånt. Sen fick Paulina en dramatisk hicka, så vi övergav spelandet och satte oss i min soffa. Där pratade vi mer om livet, upplevde cliffhangers, åt lintchoklad och hade bra tider. Tiden gick jättefort och det är ju alltid ett bra tecken!

 

Idag vaknade vi, fast jag vaknade ungefär en miljon gånger från diverse drömmar om bilar och chokladpapper och allt vad det var. Vi tog oss upp och jag satte igång med frukost med allt vad det innebär av äggkokning, kaffegörande och framplockande. Mitt kaffe fick godkänt även denna gång, yay! (notera att jag skriver yay, Paulina) Frukosten åts och sen spelade vi lite mer. Ett par av mina låtar fick nya tappningar (kan man få en tappning?) och ibland lät det bra, fast Paulina och Julia the synthsak inte hade så bra kemi. Förlåt Julia! Det är inte vårt fel att du är dålig. Innan hon åkte hem (inte Julia då alltså, hej syftningsfel) hade vi en lång diskussion om synestesi, tonarter, hur uttrar ser ut, hur jag föreställde mig en ko när jag var liten, hur ord smakar och hur allt detta hänger ihop på något märkligt sätt. Det kändes jättebra att prata med någon som helt förstod, även när vi inte förstod, typ. Men nu måste jag...kan ni gissa? Jodå, springa till bussen måste jag!