hopelosthead

ligger jag här och tittar på Nashville. Timme efter timme. Som om det ska göra saker bättre. som om det ska göra mig bättre. Men jag vill ju inte bli bättre. För jag är frisk nu. men jag vägrar acceptera det. så jag försover mig och missar möte efter möte och vill egentligen inte möta någons blick. Diskar inte, tar dålig hand om Josef, känner ingenting. vill inte att det ska vara höst. eller vinter. vill ingenting. Jag borde sova. ska upp i morgon. men hur stor är sannolikheten att det händer? ingen vet. antagligen bättre om jag somnar. Frågan är om jag kan. Snarare är frågan om jag vill låta mig själv kunna. jag trasslar in mig i andras drama för att försöka lugna mig men det gör tvärtom. jag är trött. men om jag inte straffar mig själv på det här sättet måste jag ju göra det på något annat sätt. så jag tittar. fast jag vill sova. det här är mitt mest meningslösa blogginlägg of all time. men jag bränner inga broar i alla fall. bara...några. några små broar.