hopelosthead

(uppgift: Vi fick bilder och jag valde en bild på ett träd som tydligen heter katsura. Sen skulle vi skriva om varför vi hade valt de här estetiska valen...i en text som inte fanns.)

 

Jag har valt att döpa min nya roman till katsura. Boken är en fragmentarisk, något prosalyrisk gestaltning av min mellan- och högstadietid. Titeln var det sista som kom, trodde jag, men jag var sen tvungen att skriva om hela projektet.

 

Katsura är ett japanskt träd. Det kändes logiskt för mig, som avskyr prosalyrik och inte bryr mig särskilt mycket om asiatisk kultur, att att kombinera dessa två i min svåraste bok. Det var själva symbolen av trädet som fångade mig först. Att stå rak, för att man inte kan något annat. Jag sa ofta så på den tiden. ”Klart jag är mig själv. Vem skulle jag annars vara?” jag betedde mig som en vuxen och kuvade mig aldrig oavsett hur ensam jag var. Träd är starka, men kalla också. Det känns alltid kallt i mig när jag ser ett träd. Såna kramar man när man är vilse, och vilse är man ju fan nästan jämt.

 

Men med den logiken hade jag kunnat kalla boken ”ek”. Varför gjorde jag inte det? Dels för att ek inte är så spännande som ord, men dels för att något annat med Katsura fångade mig. Myten säger nemligen att det växer på månen. Det var det här som fick mig att skriva ett helt nytt avsnitt i boken, det som just handlar om månen. Månen som både ses som långt borta och som något fint. Det är bra att växa på månen. Starkt, rentav. Men kul är det nog inte. Man är långt ifrån allt och alla. Växer ensam och väntar på Neal Armstrong. ”A small step for a man, but a giant leap for this random tree.” Typ så känns det ju varje gang någon pratar med en i klassrummet eller i matkön. Som om de landar på ens planet för en stund. Jag har alltid växt på månen. Jag har aldrig stämt. Jag har alltid varit katsura.                   

Matilda: Jag är lite osäker på vem du är (är det the original Tilda? Isf oväntat kommentar...om inte, välkommen nya människa!) men Kulla-Gulla är livet, så du borde läsa om dem genast! Hör av dig med dina tankar under tiden, det blir kul!

 

Nu är det halloween, motherfuckers. Så jag hade en spoooky låt i rubriken. Lyssna på den om ni känner er icke-spookade. Nä, men vem fan bryr sig ens om halloween to be honest? Inte jag i alla fall. Vad jag bryr mig om är att den här veckan får jag äntligen ha lektioner! Igår var jag oväntat yolo och råkade åka hemifrån utan min telefon. Det ska jag aldrig göra om, for the record. Vi hade lektioner om estetiska val och om vår reflektionstext vi ska skriva. Det är det roligaste i hela världen så ni vet! Man får prata om sitt skrivande och skriva om sitt skrivande och grotta ner oss i våra processer och känslor! Det är ju för fan drömmen!

 

Fast det finns en sak i hela världen som är bättre: att träffa min klass! Det är verkligen att komma hem! Alla fina röster och skratt och hur accepterade de är när jag är en pågående storm. Vilket jag var igår, verkligen. Jag pågick delux. Vi åt lunch och pratade om Italien, hur man översätter "kinky enough" till svenska, äpplen (tydligen, missade det samtalet) och en massa annat. Vi fick testa att skriva om ett hittepå-estetiskt val och den uppgiften kommer nog senare idag. Så kul liv!

 

När jag kom hem hade jag ett seriöst samtal med Hannah om livsmål, energi och att ändra sina tankemönster. Det var ganska jobbigt för oss båda, men viktigt (hoppas jag). Sen kom mamma och vi styrde upp i lägenheten (den var kaos) och berättade om våra helger. jag har saknat mamma faktiskt! Men nu börjar snart nästa skoldag, så jag ska förbereda mig och sånt.

Hej bloggfolk nu har det varit helg! Så som det ofta är, sådär en gång i veckan. Men det är ingen vanlig helg, denna, för jag hade tjejhelg med Annoushka! Supermegastarka känslor!

 

I fredags kom hon hit (efter mycket problem med hämtning och telefoner och sånt) och vi drack bubbel och blev lagom fnittriga. redan då myntades ett av helgens viktiga teman, nemligen när jag sa fel och började prata om "madacken". Madacken jobbar på macken, men det förstår ni säkert redan. Vi skrattade väldigt, väldigt länge åt madacken och hennes mack. på alla dialekter. Alltid. Vi åt lax (som mer blev laxmush, sorry), var kongressjour åt Robert och Paulina (som båda var på srf:s kongress) och lyssnade på Shirley clamp. Det hade vi peppat länge och det var Lovely! Vi sjöng för full hals, hörde fel (rubriken...det är tydligen steget ut på bron? va?), sittdansade, åt chips och blev emotionella när låtarna var fina. Livet, ändå.

 

Igår gick vi upp (sent, hävdar hon) och åt frukost. jag fuckade dock upp kaffet, så det var ett stort problem. Det löste vi med att åka in till stan och fikade med pappa rävås (som jag tydligen säger). jag åt pekan-paj och fick cola zero, så livet var sorgligt. men vi hade det bra ändå och pratade om Kosovo, nyheter och mat man får och inte får äta. När vi kom hem igen gjorde vi något annat vi skulle göra, nemligen lyssnade på Kulla-Gulla! vi läste den femte boken i serien (inte konstigt alls faktiskt) och vi blev kära i sosatina (lillungen <3 <3 <3) och hatade agda...eller adga som jag sa senare på kvällen. Då hade jag även svårt att säga "sosatina"...woops. Men efter några timmar av läsning beställde vi pizza (den var slisead! wooo!) och åt denna, med sås! Wow! Vi lyssnade på andra Shirley-skivan och jag berättade om mina konstiga musikaler och grejer som barn. "ministeriet, ministeriet igen!" minns ni, kära läsare? (nä.) Jag blev känslosam och sjöng dramatiskt, men vi flippade också ur och skrev om låtarna...om att dricka vin! såklart. Det var jätteroligt! Och efter ett märkligt samtal med lilla åkte vi in till stan och drinkade på botulf! Min bartender jobbade och sa "vill ni ha det vanliga?" jag älskar honom. så vi drack det vanliga, alltså rom och cola, och det var awesome. Vi sjöng med i låtar när vi kunde, jag försökte lära Annoushka att sjunga tvåstämmigt (som i att hon höll kvar vid melodin) och vi var ytterst märkliga. Jag blev dock jättetrött, så vi åkte hem och chillade lite för att sen somna till nästa Kulla-Gulla-bok. tydligen blev jag väckt och gick upp och stängde av? minns inte detta. men jag hade min jävla mattelektion-dröm igen, blääää.

 

Idag vaknade vi tidigare (vintertid rular) och åt frukost för att sen lästa mer. vi gjorde dramatiska ljudeffekter till boken (jag försökte till exempel låta som ett svavelgult moln...) och hatade på karaktärer och pratade som sosatina och klängde på varandra som alltid. Annoushka buffade till exempel på mig och sa "maaat." det var den stämningen. Men nu har hon åkt hem och jag tömmer vår vinbox (låter värre än vad det är) och chillar. Imorgon ska jag gå i skolan. Hur gör man? Minns ej. Kommer jag vakna? det får vi se. Cliffhanger!

Så...ja. De senaste dagarna har jag stavat realise med c och skrivit ett extremt onödigt mush-inlägg. Varför? Det vet ingen människa.

 

Det jag också har gjort är att fira csn-dagen med Laura i onsdags. Vi firade på "den nya puben" med öl/vin och pommes med tryffelmajonäs. bästa middagen! Vi pratade om pappor och familjerelationer, karaoke och annat sånt vi pratar om. Gillar verkligen det stället, bara en massa medelålders folk. så ska det va! ingen jävla ariman här inte, inga nationer.

 

igår hände inte mycket. Jag hade tänkt gå till skolan, men sov bort tiden så det bidde inget. var himma på kvällen och åt delikat mat och såg så mycket bättre. dålig skörd i år. men vet ni? min buss går om typ fem minuter kom jag på. förlåt för dålig bloggning you guys!

(varning: deppigt som fan)

 

Det som är svårast är att jag inte förstår. Att jag inte kan förstå hur du inte ligger i din säng och saknar mig lika mycket som jag saknar dig. Att du släckt ner mig. Att du sover med någon annan. Att det liksom bara är något folk gör? Att de kan ge sig hän åt någon och sen försvinna. Jag kan inte det. Jag gav dig allt jag hade. Allt. Hela Emma. Mitt värsta, mitt glitter, min kropp, mina läskigaste och viktigaste tankar. Och det räckte inte. Hur är det möjligt? Hur ska jag gå runt med vetskapen att du bara har allt det där emmat i dig och inte tänker på det? Jag har aldrig gett det där till någon annan, förstår du ens det? Jag har aldrig lämnat så mycket av mig själv till någon annan. Och du bara...lägger mig till din samling. Börjar ett nytt kapitel. Ett där allt börjar lätt. ett ärligare. är det mitt fel? Jag vet hur ofärdig jag var, är. förlåt för det. Jag förstår inte ändå. Hur du kan sova med någon som inte är jag och inte bli förvirrad. det kommer jag bli. nästa person kommer först att vara du. jag kommer att röra någon annans hud som om den vore din innan jag lär mig. men dina händer kan hitta på någon annans kropp utan att gå vilse i jakt på mig. för jag är historia. ingen i mitt liv är historia. vi pratade om det en gång, men du sa att jag inte borde bry mig om folk som inte ber om det. Så funkar det inte. Jag slutar aldrig bry mig. slutar aldrig tänka på allt jag har givit. det som du trodde att jag gav hit och dit. jag tror att du glömde det ganska ofta faktiskt, att du var min första på allt. andra, tekniskt sett, men min första i vuxenvärlden. jag kanske inte är skapt för vuxenvärlden. folk ger och tar så mycket där. kan ge för en natt, som om det inte betyder något. det betyder fucking allt! det är ett fucking livsbeslut! hur är det möjligt att du har gjort allt förut och ska göra det igen? att jag inte var en vers, inte en refräng, utan ett mellanspel. hur i hela helvete ska jag någonsin förlåta mig själv för att jag gav allt? hur ska jag kunna förlåta att jag gav för mycket, var för mycket? att jag grät och var rädd och flippade ur? för det var det som var felet, visst? det var jag som var felet. du kunde säga att det inte var det innan men nu måste ju till och med du inse det. jag vill inte vara ensam. jag kan inte börja ett nytt kapitel. jag kan inte ge mer till någon. jag vill kunna.

Shass: Haha! Se galen ut du, det får man unna sig! speciellt på sjukhuset.

 

Igår åkte jag alltså tur och retur till Stockholm. Det ska man inte göra, inser jag, but I did. För att spela in podd, gjorde jag det. Sån glamorös lady jag är. Jag åkte ut till kansliet (tunnelbana själv woop woop) och jag, Onna och Christoffer spelade in podd om käppar. Jag blev offended när käpparna pratades om som "den" (de har namn!), Onna trodde att vi alla hade fällt ett barn (nej?), hastagen #AktaBåten lanserades och allt var rörigt som fan men ganska festligt. Och sen...åkte jag hem igen. Happ. Så efter lite tunnelbanekaos (förlåt christoffer, inte för att du läser men ändå) och bästa ledsagaren som hjälpte mig att köpa mat satt jag på tåget igen. Där pratade jag med lilla, skrev djurläten på Messenger (?) och chillade, basically.

 

Idag stapplade jag upp och åkte till stan (bara liite för sent) för att skriva med Greta-Stina. Jag skrev om biljard (fast jag hann aldrig till biljarden) och vi pratade mycket om matfobier. Detta fortsatte sen hos psykologen (sista gången med bara henne :() där vi pratade om att beställa mat och jag fick berätta hur jag skulle göra om jag inte mådde dåligt av det. shiiit vad svårt det var. Men nu sitter jag hemma, lyssnar på podd och äter holländsk choklad. Snart är den slut :( sorgen är stor! men snart ska jag iväg på grejer wo to the ho.

Shass: Bästa för mig också! Du var en bra äventyrare! Aw, har jag ett särskilt skratt ens? Hade ingen aning, men tack <3 glömmer aldrig alla som ska dö, som du ser i rubriken!

 

Ja, nu ska jag äntligen blogga om Holland. Och efter mitt förra inlägg kom, som jag sa, Shass! Först fick vi tid att prata av oss i lägenheten medan de andra tittade på saker ute. Vi superfikade på holländska kakor och pratade om olika gemensama bekanta, alla som skulle dö (äntligen någon som är lika arg som jag!) och en massa annat. Vi klickade bättre än vi någonsin kunnat ana, alltså verkligen! Familjen återvände och vi gick ut på stan för att äta lunch. Vi hittade en ganska dålig restaurang där jag åt ankbröstsallad (anka<3) och alla (mest shass) mobbade mig för att jag inte gillar ost och svamp. Men förlåååt då!

 

Vi gick runt i stan och tittade på grejer (vad är högst oklart) och sen ville vi äta ännu mer, så vi åt scones till eftermiddagsfika. De hade inte riktig clotted Cream som vi trodde, utan bara vanlig grädde, men det var gott ändå! Shass var drottningen av holländska och vi hade en bra fikastund. Efter te-inköp och annat sånt åkte Shass hem och vi gick till lägenheten för före-middags-sovning. det är viktigt.

 

Vi åt middag runt hörnan (allt ligger runt hörnan) och pratade om reseminnen från förr, åt goda pommes och körde iväg Syster så vi kunde prata om hennes överraskning. alltså, när jag skulle skriva överraskning skrev jag "ögonspråk". wtf is ögonspråk? Aaanyway...efter middagen var det prioriterat att spela biljard på systers stammisställe, så det gjorde vi. Eller inte jag då. Jag satt mest och sjöng med i låtarna som spelades (Money on my mind var en favorit), hejade på alla, drack rom & cola och var i bästa flowet. Vem behöver biljard då ens? Nä just det. Sen gick vi hem och sov, till och med Syster sov över hos oss.

 

I söndags åt vi frukost och allt sånt och sen tog vi stan med storm igen. Vad gjorde vi på söndag förmiddag? Vi typ tittade på marknader? nej just det, skoja, vi var hos syster i hennes korridor! och där gav vi henne överraskningen, nemligen vår klassiska halloween-chokladpudding! Så himla mysigt, speciellt med systers apelsinte. <3 sen däremot tittade vi på marknader! Och åt lunch på oliver, som tydligen är det coolaste stället ever. De hade banan-öl och jag provade inte! varför gjorde jag inte det? för jag drack odaste vinet, just det. och åt en jättegod macka! pappas macka var dock ännu godare, för den hade Amazing ägg. Det var nästan dödsframkallande gott. Och då var det ändå bara halva lunchen, för vi var ju tvungna att äta pommes på en pommeria! So we did. I regnet. but still!

 

Vi släpade oss till flygplatsen, var jättesura allihop och väntade hur länge som helst innan vi fick åka hem. Till min säng och mitt hem och min katt som kom hem igår! Fast nu åker jag iväg, på ett tåg mot Stockholm. ikväll är jag dock hemma igen. om sex minuter ska jag ha möte. då blir säkert tågfolket jätteglada på mig. men nu slutar jag!

Hej ni vet ni var jag är? Jag är i Holland! jag ligger i en säng i Utrecht, i lägenheten vi bor i när vi hälsar på syster. Så lite är det väl hennes Town, kanske. Hon bara spatserar runt och kan alla gator i can not cope.

 

vi åkte hit igår och flygresan var väl ganska uneventful, förutom att flygplatsen hatade oss och att jag fick frispel över hur moln funkar egentligen. hur kan flygplan åka rakt genom moln? det borde ju typ...stänka? förstår ingenting. men vi kom fram och mötte sara och sen åt vi grekiskt. de hade eminent tsatsiki och god annan mat och vi pratade och bondade och hade en bra tid. Sen gick vi runt lite, tittade på konstverk (ett plonkade så man kände sig som om man var i harry potter) och drack te/vin på ett ställe där vi pratade om kanibalism, bebisar som dog och annat muntert. sen återvände vi hit och sov, fast det var för kallt för att sova egentligen. jävla kall-land.

 

nu är det lördag (no shit) och vi har ätit frukost under mycket rabalder. men nu om bara några minuter kommer shass! den ni! om typ...tre minuter? är något nervös ja. hej till henne sen när hon kommer hem och läser detta! hoppas vi "hade" trevligt idag. hejdå blogg.

nyfiken lilla: jag hann inte skriva mycket, för vi fick typ en halv minut på oss. men det var typ att du ska komma ihåg hur bra du är och sånt som jag säger till dig hela tiden. och du får alltid supa ner mig och prata om tyska kanibaler <3

 

Det är höst. Vilket betyder att jag mest ligger ner. i min säng. jag gäspar och sover och vaknar och matar josef och matar mig själv. ibland gråter jag lite, ibland läser jag deppiga ungdomsböcker, ibland skriver jag maniska meddelanden till folk om att de borde hänga med mig, ibland missar jag att göra saker jag ska göra och ibland tittar jag på listor på youtube. Imorgon ska jag åka till Holland. Hur ska jag orka det, ens? Exakt ingen vet. Men imorgon tog jag mig him (=blev körd) och åt middag och tittade på Nashville. det var ytterst prioriterat att får göra igen kände jag. Det var spännande och Scarlett sjöng fina sånger och kelly clarksson var med! mamma ljög och sa att hon skulle sjunga fade into you. men det gjorde hon inte! task-mamma. nej just det, jag ska vara snäll mot henne i bloggen. hon blir så himla kränkt annars. Som igår, fast det var mest för att folk är så dumma. Alla är det, hävdar hon. det har hon alldeles rätt i. men usch, nu borde jag sova. undrar när vi ska åka imorgon? undrar vad jag ska ha med mig? undrar när josef ska åka? usch, jag hatar verkligen det här livet. vill aldrig någonsin lämna min bebis ifrån mig ju! aaldriig! jävla helgjävlar. hoppas det blir lättare senare i livet. då kanske han kan vara själv, i och för sig. kanske bara behöver tillsyn och lite så. vi får se. men alltså vad pratar jag om just nu? inget, typ. god natt bloggfolk.

Igår var jag och mamma på en föreläsningskväll om kommunikation, humörträning och personligt ledarskap. Låter det in character? Nej, men mamma bjöd med mig och jag kände väl typ peppen men antog att det skule vara rätt tråkigt. Det...var det inte. Det var sviiinkul! Vi fick uppleva hur det var att gå med i en sekt (ganska härligt, tyckte jag), log som kaniner, tävlade fast vi inte skulle, skrev brev till folk som var yngre än vi i huvudet (jag skrev till lilla <3, mamma skrev till sig själv för hon är en fuskare som visste vad som skulle hända), jämförde barn med blommor, skrattade och lärde oss jättemycket. Alla föreläsare var Amazing och jag var så himla glad och into it hela tiden. Både jag och mamma var superpeppade efteråt och var eventuellt lite för trevliga mot killen som sålde korv till mig på macken. För korv var prioriterat i mitt liv bannemig.

 

Idag har inte mycket hänt. Jag har varit och handlat, myst med Josef (han ligger i en klump bredvid mig på täcket) och tittat på weird dokumentärer om tyska kanibaler och annat festligt. usch jag måste skriva. det går verkligen inte bra med skrivande just nu. det är synd om mig ok. skoja det är det inte god natt.

Hej och hå nu är det måndag och jag har...varit i Stockholm. Vilket ni visste eftersom jag bloggade från tåget. Vi kom hur som helst fram och åkte ut till kansliet där styrelsen träffades för ett samtal. Själva samtal var väl ok, jag har inte så mycket att säga om det, men jag tror att det ledde någonstans i alla fall.

 

När det var klart åkte jag till Hannah, för jag skulle sova där! Med bebbarna! Vi lyssnade på en massa musik, nostalgiade om emomusik, oktavsjöng like the good old Days, åt lax som Fredrik lagade (så goootttt), sa elaka saker på snälla sätt ("go to hell, sweetheart" var nog vår favorit), var down och up i olika omgångar och hade en jättefin kväll. Jag sov bra (som enda person i lägenheten, alla andra sov hemskt) och sen bebisgosade jag och Hannah och Luna (7 månader) var ytterst förvirrad över att mina bröst inte innehöll mat. Detta undersöktes grundligt och så även hur goda mina fingrar är. Saknar redan den ungen. Eller jag saknar båda ungarna, faktiskt. Lee är också världens sötaste och jag fick räkna med henne (hennes favorithobby) så jag blev jätteglad. Igår var alla jättetrötta, så vi låg mest i soffan och lyssnade på musik och gestaltade den (vår version av I caught myself var...konst) innan mitt tåg åkte. Detta var enormt jävla mögtråkigt för inter city är sämst.

 

Idag vaknade jag och mådde...jättebra! Det kan bero på allmän glädje, på menscykeln eller kanske på att jag har världens bästa mamma och mormor. När jag kom hem möttes jag nemligen av följande:

-En ren lägenhet!

-En ny, lila matta!

-Ny torrmat till Josef i jättepraktiska förpackningar!

-Äntligen en bra plats för mina pantflaskor!

-En korg (som jag tydligen ägde) med mina teburkar ordentligt insatta i!

Förstår ni hur glad jag blev? Helt Amazing! Och nu ska jag åka på en Amazing föreläsning, förhoppningsvis. Livet ändå. Rubriken är sagd av mig i lördags och stämmer väldigt mycket på hela mitt liv.

Hej från tåget!

Jag och lilla sitter på tåget och passerade just Norrköping. snart ska vi äta lunch. bra tid att göra det, tycker jag...

 

Men igår var en Amazing dag! Efter min snabbbloggning åkte jag till malmö och träffade filippa, igen. Vi gick i secondhand-affärer och kollade på glas, koppar, mamma-kannor och bebbe-kannor och golftroll (golftroll! ett troll med golfklubba!"). Vi drev runt i stan och plötsligt såg vi ett Amazing café med innergård och allt! Och där åt jag...håll i er...kladdkaka med dumlemousse och Toblerone! Sååå goooott. Den var typ halvbakad, om ens det, så det var verkligen kaksmet med Dumle. Magi. Vi gick i andra affärer, agerade gustav och adolf när vi gick på deras torg (?) och irrade runt på bussar innan vi kom tillbaka till folkets park.

 

Där mötte jag Anna H! Vi gick till moriskan för aw och det var jättefint. Vi blålade för allt och pratade om band till gammelmormrar, eventuella graviditeter, ordkonst och en massa annat. Vi gick vidare till grand (de trapporna är livsfarliga så alla vet) och väntade på Annas homie och min färdtjänst, men det är ju mysigt där så. Jag ramlade hem (tre glas vin på tom mage, nej) och fick mat och lite Nashville innan jag fick sova. För idag åkte jag 07:17 från lund. nej. men nu ska jag knacka på lilla och kräva lunchsällskap!

Hej och hå min taxi kommer om sju minuter! Jag väljer bra tider, ja. Men igår var jag i stan med Filippa. Vi testade ett nytt fikaställe där jag åt daimtårta (!) och drack cola på glasflaska, drömmen ändå. Vi pratade om allt som hänt, Filippas nya malmöliv och sånt. Sen gick vi mot apoteket, men kikade in på indiska för att "lukta lite". och jävlaridet om vi inte hittade magiska klänningar! jag köpte två långklänningar, en blå med ryggknappar i det mjukaste materialet ever och en svart i märkligt material. älskar dem. och vad kostade de båda? 211 kr! wow. på kvällen tittade jag massa på Nashville, hade huvudvärk och tyckte synd om mig själv allmänt. jag och mamma sjöng och töntade oss och hatade på dumma karaktärer i serien. min mamma är bäst. men nu måste jag springaaa hejdå!

Nu är jag himma och ligger i "min" säng i källaren. Lite märkligt är det, men nu får det vara så här ett tag tills jag mår lite bättre. snart, hoppas jag! Vad som har hänt de senaste dagarna funkar bäst i listform:

-I måndags var jag hos Laura! Vi åt varma mackor och hade en chill tid.

-Hennes roomie Freddie dök upp och vi peppade inför hans dejt på lördag och hatade på folk i allmänhet.

-Vi kom fram till att alla är långsiktigt ryska och undrade var man kan hitta stora stenar nowadays. ingen vet detta.

-Igår var jag på landet och skrev hos Malin igen! jag fick en del gjort och jag älskar att sitta i hennes kök och jobba när hon jobbar i ett annat rum. Så produktivt och kul!

-Idag har jag haft fruktansvärd ångest. vaknade en kvart efter att mitt telefonmöte hade börjat och hade sån stress att jag grät efteråt.

-Sen fick jag veta att min psykolog ska sluta om en månad. Fuck allt.

-nej vänta, fuck allt nu istället, för pappa fick äntligen veta vad som är fel på honom efter lååång tid och det är diabetes. mögpuckat.

-Så jag och mamma tittade klart på första sesongen av Nashville. Vilket är Amazing. Vill alltid titta på Nashville, eller åtminstone just nu.

 

Det var nog allt som har hänt. nu ska jag sova. men inte jättelänge (hoppas jag...).

Jag mår inte särskilt bra. Om någon undrar. Har för avsikt att bo himma i några dagar, bara en sån sak. men ännu är jag hemma och ska prata om igår, när jag...var himma. då tittade jag på Nashville (se: rubriken, bästa låten), fick plättar (det var det viktigaste i mitt liv och anledningen till att jag åkte him in the first Place), fick smaka mammas märkliga chokladbollar och tittade på ett oerhört märkligt avsnitt av hittlåtens historia. Eller det var väl själva historien som är märklig.

 

När jag kom hem hade jag sagostund med mitt Osby-gäng, som jag har råkat börja kalla dem. jag fick höra om det eminenta bandet "min bror och jag... och Conny" (roligast i hela världen anser jag) och båtar som var som tåg, jag läste nyhetsrubriker från mitt liv och jag fick skratta mycket vilket var bra. Idag har jag sovit och chillat. usch. de här dagarna, alltså. vill inte.

Som sagt trog jag mig till dalby igårkväll för att möta Anna N:s hem. Det visade sig att lägenheten hade fruktansvärda energier, men jag överlevde och efter en hundpromenad i superregnet blev det en bra kväll ändå. Vi pratade jättemycket om andlighet och spöken, en del om uppgifter under första året och texter vi gillat att skriva, lite om sörängen såklart och mycket om Annas cray hund. han är märklig och inte särskilt söt men kul ändå. Till slut kom hennes pojkvän hem och han försökte konvertera mig till vegan (hahahahahaha, sa vi båda) och övertala oss om att energier inte finns. tönt. jag döpte deras bänkdiskmaskin (jag vill också ha en! viiilllll!) och livet var bra fast jag var jättetrött och hade ganska mycket ångest. Jag hanterade detta genom en lååång sovdag idag, vilket var det bästa som hänt mig på länge. men nu ska jag him och få plättar, peppeeeeen!

När jag bloggat klart igår kom Anna H hit! Det var jättelänge sen, så jag var jätteglad för detta. Vi drack bubbel (det ska jag göra idag också börjar detta gå över styr...nä), lyssnade på musik och pratade om allt vi brukar prata om. Vi smidde planer innehållande anagram och halvårskort, argumenterade om vad en skada är (kan man ha en skada sen födseln?), diskuterade disosiativ identitetsstörning (det bästa jag vet ju) och hade en underbar tid. Som jag ofta har, tydligen. vi behandlade potatis, pratade bl-språket (blåket) hela tiden och skrattade länge åt olika inlägg i vår klassgrupp. braaa kväll!

 

Idag gick jag upp supertidigt, fick jobbiga nyheter (se: rubriken) och åkte tillsammans med nämnda Anna in till malmö. Där träffade vi Gretinja (som Greta-stina numera kallas av mig) och senare Ewa för hotellfrukost! Sån dröm! vi proppade i oss och pratade om respons, potatis igen (det är tydligen viktigt) och mycket annat medans bacon, vofflor, torkad frukt och konstig äggröra avlöste varandra i våra munnar. Och just det, glutenfria russin, icke att förglömma! Det är spektakulärt att äta frukost med dem, måste jag säga. Jag och Gretinja tog oss till Lund och skrev ett tag på bibblan. jag tog mina ledsna känslor och skrev en riktigt deppig text, så det är ju bra. Nu är jag hemma, har myst med Josef och om några minuter ska jag åka till dalby. det var fan inte igår jag var i dalby.

Hej ni! Ja, men, Sveriges sämsta bloggare är i farten igen. Förlåt! För att jag är sämst, inte för att jag är i farten. Men vi kan prata om min rubrik, för jag glömde ju blogga om Blenda! Det är Bernards ersättare som min trogna käpp. Hej Josef, du luktar kattsand. men du kan få ligga i mitt knä ändå om du tvunget måste. <3 anyway, Blenda. Hon är så himla bra! hon är hel och ren och hon har en ehl kula och...magi pågår! Bernard är fortfarande framme, kan jag understryka, så han lever men får ej användas.

 

Saker jag också inte bloggade om: mina presenter! Viktigast av allt: Mamma och pappa hade gjort koppar med min bloggs namn och slogan på till alla! så himla fiiiint! De hade inte beställt dem, utan lackat på papper. vi får se hur länge det håller, men ett tips är 0 % diskmaskin. Blev så löjligt överakad, även om Syster nästan försa sig på Messenger. smart slarla. Andra presenter jag fick: Jättefina bubbel- och vinglas av Lilla ("när man inte kan köpa alkohol får man köpa det näst bästa"), en lila likör från Osby-gänget (de heter så nu), mer likör från Olle (så jag kan blanda hans favoritdrinkar...), leksaker och mat till Josef och godis/choklad från Marie, Onna och Cia. Hej jag har de bästa människorna i världen i mitt liv! Just det, förutom chokladen gav Marie också mig en inspelning av vår låt irepleceable. <3

 

Nu kan jag komma till vad som har hänt. Det är inte massor direkt. Jag har fikskrivit med Anna N och det funkade väl jättedåligt för mig, men var åtminstone trevligt. Jag har försökt skriva himma också, men det gick också förjävligt. Vi bakade i alla fall bullar och jag fick titta på Nashville. drömigt ändå. Annars har jag sovit lagom jättemycket, chillat, varit ledsen, haft ångest, skärpt mig, haft ångest igen, lite sånt. Förstår ni nu varför jag är sämsta bloggerskan ever? Men snart kommer Anna H! peppen!

(kryptiskt mmush som jag skrev för flera dagar sen.)

 

Det är väl ingen nyhet att jag har svårt att släppa taget. Jag håller kvar vid saker och personer orimligt länge. Vet ni varför? För att min hjärna inte låter mig göra annat. Mina drömmar flippar ur så fort jag försöker. Min gymnasiecrush och jag pratar ut om allt som gör ont. Tonvis med sexuell frustration hälls över mig från alla håll för att manifestera hur långt från kontroll jag är i mitt eget liv. Jag sitter i framsätet och allt är precis som förr, men inte alls. Jag är Anastacia Steele och förstår precis känslan av att älska någon man är livrädd för. Minns drömmen som om den hände på riktigt. Hur jag sjönk ner på golvet och hur han (du?) frågade vad jag tänkte på. Hur det enda jag tänkte på var att jag måste springa men att jag älskade för mycket och att ingen annan förstod. Det var en så monumental känsla och att vakna upp ur den var det mest förvirrande jag gjort på länge. Att vara så fundamentalt underkastad.

 

Du har blivit en sån jag drömmer om ibland. Det kan jag hantera, egentligen. Det har många varit före dig. Men det gick så orimligt fort. Sen sist jag satt i ditt framsäte, sist vi skrattade, sist jag kunde ringa dig. Sen vi sörgde tillsammans. Nu är jag ensam och den sorg som är kvar är min. Du behöver inte känna den längre. Hur man går vidare på det sättet övergår mitt förstånd men folk gör så. För mig tar det år, oavsett hur klar jag är. För det är jag. Sorgen är kvar ändå. Men det är väl som vanligt: du blickar framåt, jag blickar tillbaks. Radio silence och det ska vara så. Jag vet bara inte riktigt varför. Och samtidigt är jag så sårad att jag ibland glömmer hur man sitter upp i några sekunder. Över att vara ett mellanspel. En liten brygga mellan de vuxna relationerna. Något ungdomligt och dramatiskt för känslans skull. Det är ett svek i sig men du visste väl inte om det själv. Att det skulle gå så enkelt nästa gång. Att all den där tiden skulle finnas. Ja, jag är bitter, men jag vet om att det ligger hos mig så jag bryr mig inte. Det finns så mycket fint att jag faktiskt inte hinner vara bitter särskilt ofta. Det är tur. Men idag hann jag, tyvärr. Och det är fan min sämsta känsla.

äntligen börjar oktober och jag ska blogga om bloggfesten! Jag kan spoila det redan nu: den var Amazing. onna kom redan i fredags och vi lekte med Josef, pratade relationer, åt ugnspizza och chillade med livet. Så kravlöst och mysigt det är att hänga med henne!

 

I lördags var det dags! Mormor hämtade oss vid lunch och vi gjorde chokladbollar och pajdeg hos henne innan vi gick him. Snart anslöt Paulina och vi hackade olika grönsaker, fixade med bordsplaceringslappar och repade inför kvällens "blelning". Så kul att spela med henne (och ursula the keyboard)! Folk anslöt pö om pö och bubbel dracks i trädgården. Pappa roastade mig och Marie, folk spekulerade kring sina berlocker på glasen och plötsligt skulle vi alla gå en runda och säga nåt snällt om olle. Rimligt, tydligen. Vi gick in och gjorde den berömda bordsplaceringsleken! På varje plats låg ett citat från min blogg och idén var att folk skulle gissa vem som sagt det, så att man på så sätt hittade sin plats. Så kul! Vi skrattade väldigt mycket, Marie fick flytta överallt och vissa visste inte ens vad de själva hade sagt (Olle...). Men till slut satte vi oss alla ner och åt mat. Maten var god, samtalet flöt och jag och Lilla var nervösa, men sen blelade vi! Det var nya låtar och stämmor som folk älskade (!) och en rolig cover och vi hade en underbar tid. Som vi ska ut på vägarna med det här materialet och mer! Hur? Ingen vet. Men ska ska vi! Sen åts det blårta och blokladblollar (förstår ni hur jobbig jag var på festen nu eller?) och festen blev mer informell, som fester ska. karl höll i snapsvise-allsång och jag och Marie sjöng byns gamle alkis för full hals. Rubriken sades av Olle (och det var sant!) och folk sjöng och skrattade och hade en fantastisk tid. När folk åkt hem var det bara jag, Annoushka, Lilla och karl kvar och vi satt i några extra timmar, tömde en vinbox och pratade om livet, folk vi stör oss på, identitet och lite allt möjligt fram till 03:30. drömfest, tack alla som var där! Just det, alternativ rubrik: "Man fastnar alltid i en vals", sagt av Ia när hon avbröt min väg till toan med att dansa med mig. som man...gör?

 

I söndags vaknade vi upp och fick ägg till frukost. drömliv såklart. Onna och Annoushka åkte och jag och Lilla hade en perfekt bakisdag hos mig. Vi lyssnade på podd, åt choklad, spelade lite, drömde om att bo ihop någon gång i framtiden, pratade om vad jorden inte krätsar kring och hade en lugn och fin tid. Det har jag haft sen dess också, förutom handledarsamtalet igår. Det var verkligen amaaaazing! Vi pratade om vad vi saknar i boken, när vi kan börja pussla (eller jag då) och hur bra det faktiskt går just nu. peppen är enorm! idag har jag handlat, ätit maxmat och chillat jävligt mycket. Jag vill bara ligga i min säng just nu, men jag ska åtminstone få något skrivet imorgon förhoppningsvis. Det längtar jag som fan till!