then I just fade into you

Jag mår inte särskilt bra. Om någon undrar. Har för avsikt att bo himma i några dagar, bara en sån sak. men ännu är jag hemma och ska prata om igår, när jag...var himma. då tittade jag på Nashville (se: rubriken, bästa låten), fick plättar (det var det viktigaste i mitt liv och anledningen till att jag åkte him in the first Place), fick smaka mammas märkliga chokladbollar och tittade på ett oerhört märkligt avsnitt av hittlåtens historia. Eller det var väl själva historien som är märklig.
 
När jag kom hem hade jag sagostund med mitt Osby-gäng, som jag har råkat börja kalla dem. jag fick höra om det eminenta bandet "min bror och jag... och Conny" (roligast i hela världen anser jag) och båtar som var som tåg, jag läste nyhetsrubriker från mitt liv och jag fick skratta mycket vilket var bra. Idag har jag sovit och chillat. usch. de här dagarna, alltså. vill inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0