there's really no way to reach me

Igår var jag och mamma på en föreläsningskväll om kommunikation, humörträning och personligt ledarskap. Låter det in character? Nej, men mamma bjöd med mig och jag kände väl typ peppen men antog att det skule vara rätt tråkigt. Det...var det inte. Det var sviiinkul! Vi fick uppleva hur det var att gå med i en sekt (ganska härligt, tyckte jag), log som kaniner, tävlade fast vi inte skulle, skrev brev till folk som var yngre än vi i huvudet (jag skrev till lilla <3, mamma skrev till sig själv för hon är en fuskare som visste vad som skulle hända), jämförde barn med blommor, skrattade och lärde oss jättemycket. Alla föreläsare var Amazing och jag var så himla glad och into it hela tiden. Både jag och mamma var superpeppade efteråt och var eventuellt lite för trevliga mot killen som sålde korv till mig på macken. För korv var prioriterat i mitt liv bannemig.
 
Idag har inte mycket hänt. Jag har varit och handlat, myst med Josef (han ligger i en klump bredvid mig på täcket) och tittat på weird dokumentärer om tyska kanibaler och annat festligt. usch jag måste skriva. det går verkligen inte bra med skrivande just nu. det är synd om mig ok. skoja det är det inte god natt.

Kommentarer
Postat av: Nyfiken lilla

Ja, jag vill veta vad du skrev i ditt huvud, och jag står gladerligen för min lätta egocentrism (hur det böjs, oklart). Får väl supa ner dig någon gång när jag blir rik dårå ;)

Tror jag vet vilken tysk kanibal-dokumentär du menar. Ja, den är mucho wierdo, dock bra och rolig att diskutera...

2017-10-18 @ 19:59:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0