vi är starka som fan, vi känner nästan inget alls

nyfiken lilla: jag hann inte skriva mycket, för vi fick typ en halv minut på oss. men det var typ att du ska komma ihåg hur bra du är och sånt som jag säger till dig hela tiden. och du får alltid supa ner mig och prata om tyska kanibaler <3
 
Det är höst. Vilket betyder att jag mest ligger ner. i min säng. jag gäspar och sover och vaknar och matar josef och matar mig själv. ibland gråter jag lite, ibland läser jag deppiga ungdomsböcker, ibland skriver jag maniska meddelanden till folk om att de borde hänga med mig, ibland missar jag att göra saker jag ska göra och ibland tittar jag på listor på youtube. Imorgon ska jag åka till Holland. Hur ska jag orka det, ens? Exakt ingen vet. Men imorgon tog jag mig him (=blev körd) och åt middag och tittade på Nashville. det var ytterst prioriterat att får göra igen kände jag. Det var spännande och Scarlett sjöng fina sånger och kelly clarksson var med! mamma ljög och sa att hon skulle sjunga fade into you. men det gjorde hon inte! task-mamma. nej just det, jag ska vara snäll mot henne i bloggen. hon blir så himla kränkt annars. Som igår, fast det var mest för att folk är så dumma. Alla är det, hävdar hon. det har hon alldeles rätt i. men usch, nu borde jag sova. undrar när vi ska åka imorgon? undrar vad jag ska ha med mig? undrar när josef ska åka? usch, jag hatar verkligen det här livet. vill aldrig någonsin lämna min bebis ifrån mig ju! aaldriig! jävla helgjävlar. hoppas det blir lättare senare i livet. då kanske han kan vara själv, i och för sig. kanske bara behöver tillsyn och lite så. vi får se. men alltså vad pratar jag om just nu? inget, typ. god natt bloggfolk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0