hopelosthead

Nu är vi här igen. Jag ska blogga om fun exciting times, men samtidigt har jag ångest som går enda ut i fingrarna. Seriöst, den gör det. Dock mest i vänster hand. Ångest är fan märkligt.

 

Igår var en sån där absurt lång dag, och jag var på årsmöte. Alltså kan vi prata om det här med mig och föreningar? Gång på gång flyr jag från dem, men sen hoppar jag in på ett helt nytt sätt igen. I just can't quit. Känns som om föreningar är en representation av ungefär alla relationer jag någonsin haft. Men ja, detta var srf skånes årsmöte. Och jag hade naturligtvis kandiderat till styrelsen. (eh, nu kom jag på att jag bloggade om exakt detta igår. Bra.) Och vet ni vad? Jag blev invald! 8 kandidater, tre platser och en av dem blev min! Iiii! Man kan inte säga att jag inte blir exalterad av dessa föreningar i alla fall. Under mötet hann jag säga rubriken (nej, Emma, man kan inte säga så), beundra ordföranden (han var bäst av alla) och se Robert tappa kontrollen i några sekunder (det var en sann upplevelse). Sen åt vi lunch och Olle fick sin tallrik beskriven ("nej, alltså, jag ser...") och sen utfrågades olika region-politiker om tillgänglighet och sånt. Jag störde mig på sverigedemokraten (jag försökte att låta bli, honest), Olle hämtade te till mig mitt under alltihop och vi var orimligt fnittriga i slutet. "Nästa frågaaa!" blev en grej. När allt mötande var slut åt vi märkliga kakor, pratade med folk och tog ett glas bubbel i baren innan vi transporterade oss till restaurangen vi skulle äta på. Vi är i det här fallet jag, Robert, Annoushka och Olle, och Lilla som kom sen.

 

Det var en märklig italiensk restaurang, där det gick undan som fan hela tiden, men maten var god i alla fall. Vi pratade om allt som hänt under dagen, Annoushka misshandlade bl-språket och alltså, jag minns inte så mycket från middagen för plötsligt blev vi utslängda. Det kändes i alla fall så, men de förvarnade oss. Det är tydligen så det funkar på finare ställen? Fuck finare ställen, jag vill ju sitta länge och äta! Så vi gick i ett långt tåg och Olle bestämde att vi skulle gå till havet. Så det gjorde vi, och det var väl fint, om man såg havet. jag skrattade jättemycket åt ungefär allt, men de andra var nog inte så glada över att just gå i tåg. När team Osby åkt hem tog jag, Olle och Lilla oss in till stan igen och hängde på en ytterst random bar. De drack underliga drinkar, vi sjöng med till musiken, det pratades om "party-musik till a-kassan" och sexualitet och annat mush, Olle fantiserade om bartenders och sen åkte jag världens mest åksjukeframkallande färdis hem. Mådde extremt illa när jag kom hem.

 

Idag har inte jättemycket hänt. Jag var himma och fikade i solen (<3), hade en fruktansvärd jävla mardröm, åt en mycket god sallad, hade grotesk ångest och hanterade diverse kriser som vanligt. Imorgon ska jag till skolan. Help.