När du äntligen förstår att det är jag som heter yodit

Haj haj, nu sitter jag himma och ska snart sova. För jag kan tydligen inte stanna i Sverige i mer än en månad innan jag måste åka iväg igen, för imorgon åker vi till Bryssel och hälsar på slarla! Men innan vi åker och innan jag sover ska jag berätta om min gårdag, ännu en riktigt jävla Amazing dag med den ständigt ombloggade Anna H.
 
Vi åkte in till malmö (genom stormen från helvetet) och satte oss på condeco. Där skrev vi på reflektionstexten, jag blev kränkt av läskbristen ("Vi har ingen cola eller pepsi just nu. Går det bra med zingo?" eh nej) och vi letade igenom halva internet efter recensioner av en bok vi tyckte var dålig för att förvissa oss om att vi inte var helt dumma i huvudet (det var vi eventuellt). När skrivpasset var slut gick vi till lilla torg och satte oss på mello yello (jag drack inga drinkar, förlåt). Där hjälpte jag henne först med några rader i översättningen av Hamilton (ja, hon har bestämt sig för att översätta hela Hamilton till svenska...bara för kul) och eftersom det var så himla kul föreslog jag att vi skulle börja från början med en låt och översätta. Vi valde 24 (<3) och det var ju bland det roligaste som någonsin roligat! Anna kom på ungefär världens bästa svenska referens för att ersätta den engelska, vi skrattade mycket åt olika rader om cancer (alternativ rubrik: "det är ett nödvändigt ingrepp, men det suger ju för cancern"), vampyrer figurerade och översättningen blev faktiskt riktigt jävla bra till slut. Vi gick till max (såklart vi gjorde) och åt middag och på vägen därifrån började vi spåra the fuck ur. Eller det hade börjat redan på baren, när vi försökte rimma på "mannen på skärmen har gjort mer på ett avsnitt" (varannanradsrim alltså) och Anna sjöng rubriken. På vägen hem gick detta över styr och vi skrev verser om alla karaktärer i saker ingen ser. Höjtpunkter var "gurkmeja", "hatar alltid byllisbladet, ja!", "ni kommer lösa korsord tills ni dör" och "när du äntligen förstår att du vatt lesbisk hela tiden" (ja, alla verser hade "när jag äntligen förstår"). Jag skrattade så mycket att jag, på riktigt, fick ont i mun-musklerna. Det typ krampade. Vi råkade såklart skriva en vers om Josef också, för vi var liksom...unstoppable. Så himla fin dag!
 
Idag har jag mest sovit och chillat. Gav mig själv väldigt mycket egentid nu innan resandet ska börja. Sen åkte jag him, åt middag med pappa och skrev magisteransökan till författarskolan. Det var...svårt. Men! Två bra saker hände:
1. När jag skulle söka på antagning.se hittade jag världens roligaste kurs: "att skriva om musik"! Man lär sig om recensioner och musikbloggning och sånt, iiii!
2. Florence släppte en ny låt idag! Det kommer en skiva i juni! Det går ju för fan knappt att hantera denna pepp!
 
Med dessa glada utropstecken lämnar jag er och återgår till min bok om anorexi. Kul va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0