so if you like your women sweet, consider me a wine

God morgon, jag är i Holland hörrni! Nederländerna, menar jag. Det heter neeederländerna. Vad är de nedanför, undrar jag? Allt, kanske. Det kanske är det faktiska helvetet jag är i, om det nu är nedanför allt? I så fall är det lite lyxigare än jag trott, för jag har ett eget rum och allt. Och vad gör jag i Holland? Jo, jag är hos Shass! Mitt alldeles egna flygbolag! Hon gör te till mig i detta nu. Jag är bortskämd. Så jag ska gå upp och dricka nämnda te och kanske äta en macka med märkliga chocolate sprinkles, och sen återvänder jag till er.
 
Hej igen, nu har jag ätit jättelång mysig frukost. Jag fick persiko-te, mackor med chokladströsselmojs och kokt ägg. Fint ska det va! Men jag ska prata om min sista dag i Bryssel. Vi gick till EU-kvarteren, där syster bor, och fick se hennes lägenhet. Eller...hennes rum, more like it. Hennes roomie flyttade ut exakt samtidigt, vilket var lite förvirrande, men rummet var fint och hon hade servetter på väggarna. Som man har. Vad gjorde vi mer på förmiddagen? Just det, vi var på marknad. Det var inte särskilt spännande dock, så jag har inget att säga om det. Vi åt lunch högst upp på musikinstrumentmuseet och där åt jag jättegod spagetti, fast vi fick vänta en miljard år på den. Efter lunchen blev det supersol, så vi tog en öl/ett glas vin på en uteservering och sen jävlar var det dags för mig att åka tåg mellan länder. Om jag var nervös? Eh, ja. Men jag klarade det! Jag kom fram till Rotterdam och där väntade en styck Shass med en styck svärmor Sylvia. Vi åkte till den haag, där de bor, och pratade om dansband på radion, katter med kaktusar och allt möjligt.
 
När vi kom fram satt vi mest och pratade. Vi jämförde erfarenheter av blindvärlden, undrade varför ansikten på brädor inte är representerade, lyssnade på gamla inspelningar de hade gjort (till exempel med Marie, hej hej) och tyckte att alla skulle dö. Bra tid! Vi åt pizzabröd vid halv elva, för det får man, och gick och la oss vid halv ett. Jag har som sagt ett eget rum, så jag får skapa kaos bäst jag vill här inne, vilket ju är livet. Och alltså...mina jeans luktar illa. Det är jätteäckligt och det känns som om det är jag som luktar illa, men...det är det ju inte! Med detta uppmuntrande säger jag hejdå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0