You might think i was a house but I'm a woman, a woman

(Nu kommer jag manshata loss. Om ni tycker att det är **opassande** kan ni ju hoppa över. Hejdå.)
 
Nu vill jag prata lite om män och varför de tycker att de är så viktiga. Det är dagens sämsta manliga egenskap. Varför tror ni det, män? Vad är det som gör att ni antar att ni betyder a l l t i våra liv? Om jag har exempel? Jadå. Mitt ex (oklart varför jag inte namnger honom i bloggen längre men whatever) skrev för några månader sedan att han var pepp på att höra nya låtar från mig, men var "nervös över att höra alla låtar om honom och hur mycket jag hatar honom". Jag svarade (han skrev också på engelska) "what songs? I haven't written any songs about you." För varför. Antar. Du. Det? Inte så att han inte betydde något, han var extremt viktig för mig, men jag skriver nästan aldrig låtar om de som är viktiga för mig ändå. Det är bara en så konstig grej att tro? Och det här att jag skulle hata honom. Lol, nej, det gör jag inte. Och han har frågat flera gånger om jag hatar honom, om jag tycker att han har misshandlat eller våldtagit mig (?!) osv. Va? Vad menar du? Det tog slut mellan oss, jag är arg över vissa grejer, men jag hatar inte dig why would I? jag hatar ingen?
 
Men hela deras jag går ut på att vara älskade och hatade. Att vara viktiga. En annan man jag känner hade en lång twitter-rant nyligen om att han "kände sig oviktig". Ensam, sure. Oälskad, absolut. Men oviktig...det är så talande, tycker jag. Det är det som spelar roll. Du är inte viktig. jag är inte heller viktig. Jag är en helt vanlig liten person and so are you. Men av någon anledning vill män vara viktiga. De vill lyckas. Ha projekt igång och klara av saker. Som om vi bryr oss. Och det är ju sorgligt för män, obviously, men...jag orkar inte mer. Så många killar som tror att våra världar står och faller med dem. They don't. Vi kan älska er, och då är ni viktiga för oss, men herregud...vi kommer klara oss? och det är okej! Det är bra! Ta ett djupt andetag, dudes. Ni är bara killar. Inget mer. Det var bara det jag ville säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0