hopelosthead

Haj haj, nu är jag på ett tåg. Det går mot Stockholm, tåget, och lilla sitter bredvid mig. Jag är så trött att det gör ont i kroppen och jag har ingen jävla aning om hur vi ska ta oss till stan (älskar dig, sämst-ledsagning) och blääääeeee men jag överlever väl den här dagen också. På något sätt. kan någon bara...plocka upp oss i Flemingsberg och bära oss till Hökarängen? Tack?

 

Men igår var en fin dag och så. Jag träffade Filippa (så länge sen!) och vi hängde i malmö. Vi satt i skuggan på surf schack och drack milkshake och pratade om att hon har fakking gift sig (!) och allt möjligt som har hänt i våra små lives, och sen försökte vi handla till min picknick senare. Jag fick dock super-ångestpåslag och fick stå vid olika juicer och försöka andas en lång jävla stund. Fyyy fan. Men vi handlade och åkte till Ribersborg, där jag mötte upp klass-Frida och Gretinja! Vi (filippa åkte alltså hem igen) gick för att leta upp en bra plats och hittade en palhota! Det är alltså typ en bambu-hydda man kan sitta i, fucking drömmen. Det anslöt fler och vi badade in the hav, vilket var hur jävla skönt som helst, fast jag halkade på läskiga trappsteg. Så kan det va. Ännu fler dök upp, till exempel Anna H och klass-Hanna, och vi åt picknickmat och hade en Amazing tid. Vi hamnade i en lång diskussion om fåglar, därav rubriken, och att de är kloakdjur och allt sånt. Jag började spåna i vad fåglar tänker, och mitt i det sa Hanna plötsligt "det här tycker inte jag är roligt." eh, nähä? Nä men då...tar jag min standup-rutin om fåglar elsewhere? Sen kom det fram att hon inte fattade att jag skämtade, så hon förstod inte vilken roast det var, men det blev en grej att säga att man inte tyckte något var roligt. Vi catchade up om somrar, skrattade, Hanna öppnade en flaska vin och livet var allmänt mysigt. Vi försökte lista ut vad konstnärlig forskning är (vi får väl se vad jag kommer fram till...) och sen tog jag och Anna H oss hem under intensivt hatande av dåliga skribenter. Som det ska va.

 

Idag vaknade jag 08:44. mitt larm stod på 8, men gick inte. Jag vaknade av att det ringde på dörren. Så mina föräldrar kom instormande, jag kastade mig upp och försökte ordna allt, och kom med tåget. Vill som sagt dö pga ledsagningsstress men ja vad vill jag inte dö av? nej, förlåt. Jag vill inte dö. Jag lovar.

Amanda: Ja alltså det är sämst, alltihop. Man blir helt slut av bara tanken.

 

Alltså åh, rubriklåten. Blir helt bubbelfnittrig av den. Typ min mest romantiska låt of all time. Wedding song, heter den. <3

 

Men ja, jag ligger lite efter i blogget känns det som. Och i lördags ska jag blogga om, för då kom team Osby him på middag! Ja, him, till mina föräldrar. Så jag slapp laga mat och allt! Vi fick pulled pork och mobbade Annoushka (det var välförtjänt) och hade en bra tid. Jag och Robert spelade in ett poddavsnitt och sen åt vi balerina chokladboll-glass till efterrätt (väldigt sött, men gott) och svarade på quizar om harry potter. Det var kul och vi kunde nästan allt, men ibland kunde vi inte det och det var ju sjukt i sig. Kul kväll, hursomhelst!

 

Igår sov jag till 15:00. no joke. så det blev inte riktigt en dag, jag bara släpade runt mig själv i den varma lägenheten. På kvällen/natten sträckläste jag Anna H:s bok, det var typ det som hände. Och idag har jag fått primark-kläder av mamma (!) och nu börjar den här dagen.

Hej hej, vill fortfarande dö värmedöden men ska försöka skriva lite bloggning om gårdagen. Då var jag på sommarfest i Åhus med hela styrelsen och kansliet med respektive! Taxin kom i tid (!) och chauffören var märklig. Han frågade till exempel om jag kunde spå för att jag var blind+ Eh, nej, det kan jag inte, men åtminstone unik fråga. Rubriklåten spelades också i taxin octill slut hittade vi till Maria, där vi skulle vara. alla hälsade och så (blindhälsningar pågår, alltså att man ropar "hej!" över rummet helt utan att veta var eller till vem) och gav presanger till värdparet, till evempel något som kallades "ett grönt...korvbröd". Jag skrattade jättemycket och blev väldigt förvirrad. Vi fick välkomstdrinkar och jag pratade mycket med rut, som jag aldrig träffat innan, om us och orättvisor och sånt. Sen blev det mat och vi fick italiensk buffé, som vi bler servade av våra två servitörer och ledsagare för kvällen. Den ena, Emilio, gjorde sig snabbt ett namn dels för sin trevlighet och dels för att ha två gånger gick rakt in i en glasdörr. Det var liksom han som skulle se. Starkt. Men vi åt (jag försökte och Annoushka fick äta upp min mat sen), jag utnämnde mig själv till "team Osbys glada bihang", vinet fylldes på för glatta livet och alla skrattade mycket. Jag vet typ inte vad jag ska säga om kvällen egentligen? Vi åt och drack och skålade och hade ett bra Life, ett så pass bra Life att min bordsgranne somnade vid bordet. Hon sov länge och när vi väl fick liv i henne var hon...så sjukt full. Till slut letade hon upp sina skor i typ tio minuter, fast hon hela tiden visste var de låg, eh jag vet inte. Vissa gick och badade (inte jag, ångrar det lite), Maria lät Robert fylla på sitt glas vilket resulterade i att hon fick ren jin istället för vin i glaset, allehanda färdtjänstar ringdes upp utan anledning och kom sen i tid, Maria glömde helt bort var hon hade lagt mina grejer (jag och Knut hittade dem) och sen fick jag sova med havsbrus utanför vilket var Amazing.

 

Idag vaknade jag och åt frukost med Knut till melodikrysset. Maria släpade sig upp till slut, vilket var en bedrift, och efter ett tag och lite dagen-efter-festen-samtal åkte jag hem. Har sen dess bara sovit, typ, men nu börjar dagen jäää.

Jag dör. Det är så varmt. Jag klarar inte av detta. Det gör väl inte alla andra eller men jag orkaaar inte mer. Hoppas färdtjänsten är sval som fan. Annars dör jag ännu mer.

 

Mennn skitsamma för igår var jag on the strand med Anna N. Vi släpade oss dit på tåg och bussar, och sen satt vi där och strandade. Det blåste, så vi ville inte dö värmedöden, men min rygg vill dö solbrändsdöden. Woops. Vi picknickade, blev sandiga, pratade och badade, men badande var svårt, för det var sjukt långgrunt och äcklig båtten. Men vi hittade ett bra Place och satt i vattnet och chillade, det var så sjukt varmt and I love it. Vi lyssnade på musik (låten i rubriken var en highlight) och hade ett superbra Life. Vi mådde på riktigt så himla bra, vilket fan är en lyxvara. På vägen hem missade vi bussen och fick därför åka på en överfull buss, vilket var en jävla mardröm, men till slut kom vi till Lund.

 

Jag hetsduschade och sen flög jag iväg till stan, för bio skulle hända! Har legit inte gått på bio på två år, så sjukt. Jag, mamma, syster, cia, mormor och mammas kompis såg mamma mia och det var så himla mysigt! Amanda Seifried (felstavat: ja) har en så fantastisk jävla röst, låtarna var så fina, allt var så fint. Först tänkte jag "shit, den här är ju bättre än ettan! undrar hur den slutar?" och sen reste sig folk upp, för filmen var slut. Så, e, jag tycker inte att den är bättre längre. Den är väl okej, tror jag? Fin i alla fall. Och sen låg jag hemma, försökte sova, kunde inte sova, dog, sov, vaknade, sov, dog. Typ så. OBS itne så dramatiskt, bara varmt. Hjälp. Men nu ska jag till åhus, hejdå!

Hej och hå, nu återgår vi till det vanliga bloggandet efter gårdagens utsvävning. Ska inte fortsätta orda på det konstiga sättet mer. Så jag ska blogga om min dag, och idag har jag äntligen badat! Baaaad pågick! Jag och Syster körde till Bjärred och lyssnade på hennes sommar-lista, innehållande rubriken (folding chair med regina Spector) som vi glatt sjöng med till. Vi kom fram, körde många varv för att hitta en parkeringsplats, stalkade en dam som tog evigheter på sig att köra och till slut fick vi parkera. Först åt vi glass, vilket ju är Life, och sen badade vi! Havet är ju Amazing, det måste jag säga. Men Syster var stressad över att bli solbränd, så vi gick upp och åkte hem. Effektivt, men härligt. (Hjälp nu sa podden härligt samtidigt som jag skrev det!) Sen ikväll har jag väl typ läst (försöker läsa böcker, det går inte, my brain is ruined) och chillat och varit för varm för att ens överleva. Det går inte, det här. G å r inte.

(Varning: Långt jävla inlägg om sexualitet.)

 

”Asexuell med undantag”

”Lite lagom lesbisk”

”Inte så gay längre…”

”Demisexuell”

”Bisexuell”

”Deltidsflata”

”lesbisk”

 

Samtliga dessa är sexuella identiteter jag mer eller mindre skämtsamt har givit mig själv under åren. Man skulle kunna tycka att det är lite onödigt, att jag bara kan chilla och leva mitt liv. Ligga med vem jag vill, bli kär i vem jag vill, bara ha ett bra liv. Men jag kan faktiskt inte det. Bevisligen är jag ganska jävla beroende av de här etiketterna och om man inte förstår varför är chansen ganska stor att man själv är hetero. (Ganska stor, sa jag. Inte 100 %. OK.)

 

Jag tror att jag började som straight. Eller ja. Jag hade ju crushes på alla disneyprinsessor och andra barnfilmsladies, såklart, men i mitt huvud var jag nog straight. Jag var kär i bokkaraktärer och tänkte på dem heeela tiden. Det började med Sune och Sorino från tintin solens tempel och utvecklade sig sen till Nico från skämmarserien och Snape (det makar sense do not judge). Självklart fantiserade jag inte om sex med dem, för varför skulle jag, jag hade ingen sexualitet. Onani, vad är det, hahahaha nej aldrig jag är ju inte helt sjuk i huvudet. But I digress, jag började som straight alltså. Sen träffade jag min första kärlek, Hannah (shoutout till dig du är bäst). Så då…blev jag flata I guess? Jag kommer verkligen inte ihåg hur jag kände inför etiketter på den tiden, men jag umgicks i princip bara med flator och bis at the time (helt av slump) och det färgade nog en del. Straighta tjejer var inte en grej jag stötte på särskilt ofta.

 

…tills jag blev en själv? För en dag blev jag svinkär i en kille. Sådär himlastormande kaosförälskad så att jag knappt kunde gå eller äta. Och det blev jag ju inte i Hannah. Det flöt mer över från (symbiotisk) vänskap till kärlek. Så det räknades ju inte, kom jag fram till när förhållandet väl tog slut. Och herrejävlagud vad kär jag var i den här killen. Det höll i sig i nästan två år, trots att han visade sig vara någon slags sociopat (nä det vet jag ju inte om han var, men han var konstig på alla sätt). Intressant här är att jag fortfarande inte utövade någon sexualitet. Jag var inte oskuld, men att tänka på min superförälskelse som någon jag kunde ligga med? Det var svårt. Det gick typ, men återigen, lol vem onanerar ens det är ju bara crazypeople. (Nejjj Emma)

 

Så, den kärleken ledde ingen vart. Inte ens en kyss, fick jag. Sen följde några mörka år. Jag blev kär i en dude på min folkhögskola (för mer info, lyssna på min låt paris på spotify), men 0 saker hände även där. Till slut kysste jag en kille, som jag inte var intresserad av, och det var stelt och jag fick ångest. Men. M-e-n. Sen blev jag kääääär. Även denna gång i en kille. Och det var besvarat den här gången. Inte för att vi blev tillsammans, trots ett och ett halvt års dejtande, men det är sekundärt för detta. För honom kunde jag ha sex med. Och jag kom på detta helt absurda: Orgasmer. Man kan ha dem! Och man mår bättre då? Så vid det här laget började jag undra om jag ens var bi, jag kanske bara var hetero, folk experimenterar ju. Jag var ju bara sexton när jag blev kär i en tjej, så det gör ju inget. Men usch vad jag inte tyckte om den tanken. Heterotjejer är ju helt obegripliga? Jag kan inte vara en av dem!

 

När det ”förhållandet” tog slut hade jag blivit intresserad av en kvinnlig vän, som inte liked me back (det var chill), så lite bi var jag ju ändå. Men demisexuell var jag absolut. Att ligga med någon man inte var kär i hade varit bananas. Jag blev blixtkär i en tjej, inget hände, jag var forever alone. Och sen (lol för många vändpunkter här), sen upptäckte jag flattwitter. Och flatmusik. Och bara…flator. Och jag var hemma igen. Hemma bland snälla, smarta, snygga, amazing tjejer. Och jag började ifrågasätta allt. Är jag ens demi? Jag har ju bara tänkt på att ta hem killar från ”krogen”, och det vill jag ju inte. Men en tjej? Tja, varför inte? Och annat börjar krypa fram. Som att jag har givit alla mina manliga crushes kvinnliga smeknamn at one point or another. Att jag alltid har haft lite svårt att hantera deras manlighet och att alla andra tjejer tydligen inte känner så. Och nu är jag bara en liten knut av ångest…

 

Det här blev äckligt jävla långt, så ingen lär ha läst, men alltså. Vem fan är jag? Jag vill vara en flata. Jag vill bara älska tjejer. Varför, undrar ni? Varför välja bort killarna? För att jag känner mig hemma som flata. Jag förstår hur det fungerar. Men varför i hela helvete var jag kär i killar då? Då äääär jag ju bisexuell? Men jag…vill inte! Måste jag vara det fast jag inte vill? Folk pratar om att ”bli lesbisk”, men, jag har ju en historia? Jag kan inte låtsas som om inget av det straighta var på riktigt because it very much was. Så. Vad faaan är jag för jävla förvirrad mask? Är det min läggning? Förvirrad mask? Kan man skriva det på sin tinder eller?

 

Eh. Det var nog allt jag någonsin tänkt om sexualitet. Jag ber om ursäkt.

Haj haj, det är jävligt varmt vet inte om ni har märkt det va. Det är typ det enda sättet jag kan börja ett inlägg nowadays? Weird Emma. Men ja igår, det var en dag, konstigt nog. Och på den hängde jag med mormor. Vi fixade här hemma efter festen och sen gick vi till hennes lägenhet, för man kan gå till henne från mig nu! (man kan väl gå överallt I guess men man kan gå till henne utan att det är en dagsutflykt.) Där fick jag mat och mormor lärde sig sin spis och jag fick stifta bekantskap med hennes lilla balkong. Den är fin och det är hela lägenheten också. Så glad för hennes skull att hon flyttade!

 

Sen åkte vi him, för vi skulle gå på fotvård där mormor bodde innan. (mormor bodde alltså jättenräa himma. förvirrande nu kände jag.) Jag fick ju det i present, och det var så himla nice! Hon var väldigt trevlig och man kände sig omhändertagen och typ...lugn in the själ. Inte ofta det händer. Så ja, därför valde jag en rubrikrad om fötter, I'm not even trying anymore. När det var klart åkte jag i alla fall hem och där spenderade jag typ hela kvällen med att titta på "drunk lesbians Watch" (ladies som tittar på lesbiska filmer). Det var: Amazing. För flator är fakking Life ifall ni hade missat det. Och med det sagt: Nu ska jag dö av värmeslag hejdå

Hej hej i lördags hade jag partay. Alltså Emma, snälla sluta ha fest, för det är masssor av disk här. Och stolar överallt och bara blääää. Detta är ett meddelande till mig. Men, fortsätt också att ha fest, för det är Life! 8 ladies kom hem till maj och vi åt tacos och dog av värmeslag. Vi råkade prata jättemycket om tandläkare och öl (i konstiga kombinationer) och sen öppnade vi femliterskannan med vin! Det var faktiskt gott? Det trodde jag inte att det skulle va. Vi drack av det, pratade och skrattade, jag kramades med två annor samtidigt at one Point och sen blev det musikquiz! Rubriken kom därifrån (när de skulle gissa på tv-serier) och det var jättesvårt, men folk kunde ändå mer än vad jag var rädd för. Sen åts det efterrätt och det blev en grej att jag skulle hålla två flaskor bayleys i famnen när jag blev sjungen för. Sen fick Syster också göra det, och sen Anna H för hon fyllde år två dagar efter oss. Så flaskorna fick gå stafett. Lol vadå gå? De gick ingenstans. Vi sjöng med till musik (särskilt din stad), jag och Anna H sjöng vår version av 24 och allt var Amazing. Jag minns nästan ingenting om vad vi pratade om eller gjorde, det bara flöt på. Älskar alla mina vänner ni är bäst av alla.

 

Igår vaknade jag, Lilla och Anoushka för tidigt och åt ägg trots bakfylla. Vi låg i säng och soffa och sov lite hela tiden, kramades, lyssnade på musik, planerade otroheter (mest andras) och hade ett bra litet liv. De åkte hem, jag pratade lite med Hannah och sen sov jag i några timmar vilket var det bästa beslutet of all time. Sen pratade jag lite med mamma (som har läst ut min bok!) och sen sov jag ännu mer! Och nu är mormor här, så nu ska jag lämna bloggandet.

Såååå igår fick jag lila hår på riktigt! Jag och Anna N fixade det. Såklart tittade vi klart på livet enligt rosa, blekte håret igen (jag blev Emma Malfoy enligt Anna) och drack bubbel. Jag välte bubbelglaset och det gick sönder, precis efter att vi hade sagt hur bra vi mådde. Men sen lila-ade vi håret, och det blev-så-bra! Jag är så snyggggg! Emma Carolila har intagit världen! Vi lät håret torka i balkongsolen, tittade på eva och Adam (klart vi gjorde...) och beställde mat från max vilket ju är Life. Vi drack mer bubbel (som ingen spilde ut) och pratade om barndomsbästisar, för sent-jocke och andra töntar, jobbiga saker och annat. Jag kom in i mitt "jag är lite tipsy och vill visa dig saker"-mode, vilket aldrig är bra, men sen tog bubblet slut och vi bestämde oss för att gå ut. Random.

 

Vi åkte till botulfs såklart! Där satt vi ute och drack vitt vin och pratade om våra hångel- och sexhistorier (två bröder ingick, det var väldigt rafflande) och att vi tydligen ska åka till hennes familj i Hudiksvall tillsammans (?). Vi skapade spellistan "tur att det finns du" med våra bästa låtar, skålade för hur bra vi var, fick komplimanger av en lady i toalettkön och sen åkte vi hem. Bässsta kvällen! Idag har jag bara pratat med Hannah och fixat lite inför kvällen, för nu är det dags för mig att ha fest igen! Jag håller på, jag. Verkligen.

Så, jag fick inte detta inlägg publicerat förrän nu, men det får bli så. Så det är därför jag inte skriver om dagens härliga eskapader. Bara gårdagens. Lol tekniskt sett är det lördag idag, så eh, förrgårdagen. Då var jag på middag på fransk restaurang med mina storkar (team Osby och Olle)! Först hittade inte Olle mig vid bussen ("du får ju inte bara färga håret sådär!" förlåååt), men sen kom vi dit. Jag åt en god  köttbit med pommes, vi drack svindyrt men inte särskilt gott vin, vi började peppa inför ett framtida harry potter-Marathon (Robert har aldrig sett dem? Hjälp?) och vi hade väldig trevligt. Olle sa rubriken, ordvitsar pågick och livet var drömigt i största allmänhet. Förutom att det kostade en miljard jävla pengar, men ändåååå.

 

när middagen var slut gick jag och Olle till malmö brewing co (de andra åkte hem), där vi drack suröl och umgicks. Där peppade vi för hans eventuella klänningbärande (alla-är-värda-en-klänning!) och skrattade och hade det bra. På vägen till triangeln fick vi för oss att den hade frikadellen (han hörde fel när jag sa triangelen?) så det blev mycket sång om frikadeller till midnatt råder...jag minns inte hur det gick ihop. Och sen åkte vi hem och väntade på bussen i lund, och jag höll en lång jävla föreläsning om hur kvinnor kan våldta bebisar. Eh. jag ska obs inte våldta några bebisar. Men det var en spännande tanke! Och...sen hände min bussresa. Min buss åkte ifrån mig, men killen som körde 166an var en prins. "Åk med mig till Staffanstorp, så kör jag hem dig sen." he did. Han körde mig till min hållplats, I love him. Så jag kom hem, ångestig och rädd. Så, det var denna dag, nu vet ni.

Solen skiner, äppelölen dricks, vinden fläktar lite försiktigt. Det brinner inte, för jag bor i Skåne, I am Queen. Och nu är det rent i min lägenhet! Äntligen! Jag och mormor har fixat och donat. Först åkte vi till asian express och köpte lunch under mycket förvirring, och sen åkte vi him och åt den med syster. Vi försökte hitta en skuggig plats och där åt vi mat, pratade och lärde oss ett nytt mormorskt uttryck: "god middag frits!" det betyder tydligen något i stil med "jomen tjenare", alltså att något inte kommer hända som skulle hända. Så kan det vara. Vi åkte sen hem till mig och städade, vilket var på tiiiden. Så nu är det reeent! Och nu ska jag åka iväg och äta en jättedyr middag. Har lite ångest över detta. Min buss går om 17 minuter. Det här är ju ett helt meningslöst inlägg, inser jag, men rubrikerna. ni måste förstå att de är viktiga.

Fy fan i helvete vad dåligt jag har mått det senaste dygnet. Ångest, panikkänslor, självhat, illamående, hela skiten. Somnade inte förrän 04 igår, får se om det blir bättre idag...idag är jag åtminstone nykter så jag kan knarka atarax. Yaaaay.

 

Igår var jag, som man nog förstår, inte nykter. Då hängde jag med Anna H, nemligen. nämligen? Är alllltid osäker. Hon kom hursomhelst hit och vi pratade om våra respektive fölsedagar (hon fyller år två dagar efter mig), dåliga skribenter och annat, beställde pizza, drack bubbel och hade ett bra Life. Vi lyssnade som vanligt på musik och kom förvånande nog in i ett kent-flow, när vi inte glatt sjöng med till din stad eller peppade oss själva till att överleva. Vi jämförde klapp-ramsor från barndomen (hur sprids de, egentligen? Hur är de samma överallt?) och åt choklad, och sen gick hon hem. Då...fick jag ångest. Jag kunde knappt andas och hade mig, men sen ringde Hannah och lugnade ner mig (fast jag verkade nog lugn hela tiden). Hon är så himla braaa så ni vet.

 

Idag har...ingenting alls hänt, nej. Har mest legat i min säng och haft jättemycket ångest och lyssnat på poddar och inte diskat skjut mig i huvudet. Aj jävlar nu rev jag på en finne på mitt öra. Det gör jätteoooont! Okej nu slutade det. Men detta visar ju att intressequoten sjönk, så, hejdå.

Det regnade när jag vaknade idag! Helt sjukt ju! Samtidigt i resten av Sverige: Vi dööör av värmeslag help us vi kommer brinna upp! Det känns ju rimligt. Och alla ba bläää det har aldrig varit så här varmt innan! Lol jo det har det. Och ja jag vet att klimatet går åt helvete but for real, det var så här varmt för fyra år sen också ju? Kommer ni inte ihåg detta?

 

men ja, jag ska inte bara prata om vädret i detta inlägg. Jag ska prata om min gårdag. Jag försov mig utav helvete, men kom upp och åkte till Lilla. Där bjöds jag på lax (!) och sen repade vi. Vi skulle komma på en cover till giget om några veckor, och det slutade med...en mashup! Det kommer bli Amazing! Vi lyssnade på podd och kramades, och sen skrek vi lite över hur coolt hennes liv är, och sen åkte jag hem. Väl hemma balkongsolade jag och hade det bra, typ, och idag...har väl också varit bra. Jag väcktes av att Agnes ringde, bara en sån sak! Hon förstod som vanligt allt jag sa, och hon är tydligen i Lund, det är ju helt bananas. Och ja, det är inte jättemycket mer jag har att orda om. Dagarna går, jag lever mest på twitter, allt är ganska härligt. Så då vet ni det.

Jag är en sån som håller fast vid människor. Detta vet ni. Är du en gång min vän, så är du alltid det. Om jag en gång har älskat dig kommer jag alltid att älska dig. Mitt bevis för detta har alltid varit Hannah: Trots sämsta förhållandet ever och så löjligt mycket drama efteråt släppte jag aldrig taget och nu är vi jättenära vänner. Jag slutade aldrig älska henne. Folk har varit borta ur mitt liv i flera år och ändå fanns jag där när de kom tillbaka. Vissa nätter drömmer jag om min gymnasieförälskelse.

 

Men vet ni vad. Vet ni jävla vad det är inte sant. Jag måste inte älska alla jag någonsin älskat. Jag kan lämna mitt ex bakom mig. Vända mig om och inte sakna honom varje jävla dag. Jag kan erkänna att ja, vi hade bra tider, men mest var det sämst. Och det är okej. idag avföljde jag min fd vän på twitter. Jag bara unnade mig. Jag har undrat svinlänge om jag kommer klara att inte vara vän med honom, om jag kommer krypa tillbaka och be om ursäkt, men...det vill jag inte. Jag vill inte vara vän med folk jag inte gillar. Jag har fina minnen med båda, några av mitt livs bästa minnen, men det kan få vara i mitt förflutna. Jag måste inte älska alla jag älskat. Det är ju det sjukaste?

 

Jag vill aldrig någonsin att någon ska få mig att må som de här människorna har gjort. Aldrig igen. Det kommer ju hända, oundvikligen, men då...då...måste jag inte hålla kvar. För alla är inte så fantastiska att de kommer igenom allt det där dramat. Speciellt inte eftersom det nu rör sig om vuxna människor. Det är en jävla skillnad. Vuxna människor ska fan bete sig. And they don't, so...hejdå till dem. Friheten att faktiskt släppa taget är livet. Så ni vet.

Haj haj, nu är jag här igen, bloggfolk. Sitter på balkongen och det är nästan lite kallt, för nu är det ju kväll och 0 sol, men mitt nya bord står här och det känns jävligt bra kan jag meddela. Det är ett väldigt pretty bord! Idag har exakt inga saker hänt, kan jag direkt meddela, förutom att jag har legat på min soffa och chillat. Kul Life. Men igår, igår var jag hos Marie in the malmö! Hon var som vanligt uppe i varv och åt mat och allt sånt, och sen spelade vi in podd! Det blev mycket om Gilmore Girls och annat festligt, och när podden var slut tog hon fram mini-bubbel ur frysen och vi hade en jättemysig tid. Lyssnade på musik (och sjöng Royals på trashy brittiska), pratade jättelänge om musikbranschen och att den förihelvede måste uppdatera sig (!), drack spritig men goood bayleys och sen pratade vi jättelänge om jobbiga saker samt människor i framför allt mitt Life. Det var jättejobbigt, men viktigt. Vi mindes gamla euphoria-tider (det är verkligen ett unikt kapitel i livet det där) och allt var väldigt fint. Vi översatte I'm yours utan framgång, skrattade och hade en jävla härlig kväll fram till två på natten. Och taxin hem kom i tid omg! Det är typ som en presang varje gång. Oj nu är klockan halv tio. Tiden går. Hejdå.

Hej från balkongis! Idag är det inte kväv-varmt, bara lagom, så jag mår som en prinsessa. Jag har dessutom dukat upp cola, chips och vin framför mig, så en kväll kan ju knappast börja bättre.

 

Och igår var jag i Osby, hörni. Det var jättelänge sedan jag var där sist, så det var på tiden. Jag fick höra långa rants om Tommy Nilsson av chauffören, men när jag kom fram var det åtminstone trevligt. Jag fick höra fantastiska sagor om lingondricka och slaktade hundar, jag berättade sagor om män som inte vet ett skit, mat åts, en tallrik gick sönder (jag var ej skyldig!) och livet var bra. Rubriken sas nästan direkt av Annoushka, om en restaurang-ägare. Vi åt efterrätt på balkongen (sån fin balkong de har, vem kunde anat! Den måste jag skriva på!) och där pratade vi om olika grejer, alltså, jag vet på riktigt inte. Men sen satt vi inne och lyssnade på musik, som var absurd den mesta tiden, och jag och Annoushka blev allt fnittrigare så som brukligt. men hon visste hur många saker hon skulle diska! Duktigt! Och till slut fick jag veta att jag hade fel i förra inlägget,för Robert gillar också vaya con dios! Och Annoushka också, nu när hon hade hört dem. Vi lyssnade på några låtar och det var väldigt fint, för de är ju sommarbandet nummer ett.

 

Jag sov över där och imorse väcktes jag som vanligt av att de gick omkring och tog fram grejor. Det är ett av mina bästa vakningssätt. Vi åt frukost och sånt, och sen åkte jag hem och har handlat och allt sånt. Och nu, åter till solen och gottet.

Det är sommar och varmt som fan, så ni fick vaya con dios i rubriken. Det är djupt sorgligt att jag inte känner någon som gillar vaya con dios. Alla borde, för fan. Aaaanyway...vad har jag att blogga om? Jo, igår var jag himma en sväng och åt lasagne. Jag och Benjamin, med betoning på Benjamin, lagade denna och försökte skapa musikalen "friend of dog" (det var oerhört ointressant). Så vi åt den, och sen åkte jag till Malmö.

 

Där sklle jag träffa främlingar och dricka drinkar! Ellen, marina och Clara hette dessa och det var mycket trevligt. Vi satt på rum schack (drömigt namn: ja) och jag drack en underbar kokos-drink som kändes exakt som sommar. Vi pratade mycket om jobb, katter, förhållanden och annat, vilket var väldigt inspirerande faktiskt. tänk att man kan jobba som typ...dietist. Så bananas. Lilla dök upp (<3) och vi pratade om musik och annat, och livet flöt på, tills de andra gick och jag och Lilla var själva. Det blev mycket kaos och förvirring kring var vi skulle sitta, hur vi skulle betala och en massa annat. Men vi lyssnade på salsa-covers på låtar, skålade och skrattade. Som man bör. Och sen kom båda våra bilar i tid, omg! Och idag har inget hänt, förutom prat med Hannah då jag blev väldigt arg. Inte på henne, obs. Och nu måste jag spriiiiingaaaa!

Shass: Tack!

 

Hej från balkongen! Det är sjukt varmt idag ifall någon undrar. Det undrade ingen. Men jag har viktigare saker att berätta, nemligen: Lilla kom in på musikhögskolan! Iiii! Hon blir kvar i Skåååneeee! Skål för allt! Och igår var jag och min familj på mejeriet och quizade! Vi fick ett bord (!) och köpte lite dryck, och folk fick kommentera mitt hår. Syster prankade mig genom att säga "har du inte borstat håret eller?" och sen sa hon helt ärligt "jaha, skulle hela vara lila? Det...gick ju inte så bra." Snällt och så. Vi beställde mat under mycket förvirring och peppade lägenheter och hundvalpar och annat trams vi inte ska skaffa oss, innan quizet började. Då kunde jag nästan inget, men vi lyckades skrapa ihop en massa poäng ändå, mest för att andra kunde grejer. Jag kunde typ...Kicki Bettan och Lotta. Rimligt. Dock kunde jag inte tjuvjakt, vilket gjorde mig ledsen. Musikfrågor ska jag ju kunna! Resten var inte särskilt intressant, men ändå viktigt att quiza. Det är tradition ju! Och idag har jag mest sovit jättemycket och chillat och haft det bra, och snart händer väl grejer antar jag. Och ja, rubriken är sagd av Rosas mamma. Tyckte det var vettig visdom.

Haj haj, vet ni vad? Mitt hår...mitt hår...är lila! Eller ja det är typ lila. Det blev inte superlila i längderna. Vi kommer fixxxa det. Och vi i det här fallet är jag och Anna N! Vi hade en sån himla bra hårfärgningsdag igår. Vi åkte till malmö och köpte hårfärgen, och sen skulle vi passa en bra buss så då fick vi tid att dricka en öl/cider på en uteservering. Sommar är Life, även när det är mulet.

 

Sen åkte vi hem till henne i Dalby (under evig klagan från Anna pga hon dog av kissnödighet) och började med blekningen. Och att titta på livet enligt Rosa! Sååå kul! Så vi sjöng glatt med i signaturen och jag bet ihop för att inte yla av superkliandet. Blek inte era hår, ungdomar. Det är en hemsk upplevelse av kli och sveda. Men jag kunde distraheras av Rosa, och framför allt Pamela, och att Rosa och Pamela borde vara ihop. Det borde de verkligen vara! Det är typ...orimligt uppenbart. Rosa försöker imponera på henne, hon faller för nya killar jämt men de betyder egentligen ingenting (det ska ju vara för att hon är kär i Wille men alltså loool han är en sån töntig puppy dog) och Pamela är en sån solklar, svincool, pilbåge-skjutande flata. "Jag trodde jag var kär i honom, men sen kystes vi och det kändes fel"...see? See? Eh, ursäkta för den här långa harangen. Till slut fick jag skölja ur bleachet, vilket var ett trauma i sig, eftersom jag avskyr att få vatten på huvudet på det sättet. Så jag spände mig och hyperventilerade lite sådär lagom, men klarade ändå det för jag är fakking kickass.

 

Sen tog vi en matpaus och lagade kokosmjölk-kryta, vilket var väldigt gott om än varmt. Sen vare dags för lila! Iiii! Vi drack stora shots och sammetsvin och färgade och tittade och pratade. Sen hade jag lila hår. Typ, som sagt. Och sen kom taxin i tid, sjukt! Livet, va. Det går i ett, hela tiden, och nu går det i lila. Det är helt okej att gratta mig för att jag äääntligen vågade ta detta steg. Helt okej.

Uuuusch jag ligger efter med blogget. Jag får panik av dettttaaaa. Men jag måste alltså berätta först om min söndag, när jag ju var på teater! Fars lille tös, såg vi, med Eva Rydberg. Hon är b ä s t. Hela familjen var med och vi skrattade, mindes allt innan det hände (vi har sett den gamla versionen många, många gånger), drack vin ur plastmuggar och åt ost i pausen, var varma, försökte lista ut hur skådespelarna var släkt och hade en underbar tid. Sen åkte vi och åt glass i Helsingborg, jag blev dödshotad av Syster ("krama mig...eller dö!") och sen kom vi hem. Typ så, var det.

 

Igår sov jag, mycket vill jag minnas, och på eftermiddagen kom Lilla! Som är heeeemmaaaa från italieeen! Vi blandade jävligt starka mojitos, satt på balkongen, fixade och åt märklig pastasallad (vi åt ur skålen och kände oss studentiga) och hade en underbar jävla tid. Vi pratade säkert om saker, men jag minns inte vad, och lyssnade på musik och sjöng och allt sånt vi gör. Sen slog alkoholen till för Lilla och hon fick lägga sig i min säng, där vi spelade in en icke-podd som var helt jävla fantastisk (rubriken kom därifrån). Jag ringde Hannah när hon och Sarah bakade bullar (jag vill ha bullar!) och efter ett tag gick vi och la oss.

 

Idag har vi ätit ägg och hängt allmänt, och nu är jag här. Har försökt få upp en podd mest. Och nu...nu jälar...händer grejer!

Hej hej, det är balkongbloggning och jag är färdig med att fylla år. Jag tror att jag precis gjorde sönder en stol. Det var lite onödigt, men jag har fler, så jag satte mig på en annan stol istället. Den var skönare så jag känner att på det stora hela vann jag på den här insidenten. I och för sig kunde jag ha satt mig på den sköna stolen redan från början och därmed ha tre hela stolar, men man kan inte få allt här i världen.

 

Igår efter blogget var det ju fotboll och öl. Fast jag fick cider, för det fanns tydligen. Sverige förlorade och jag blev sur, men Syster var underhållande. "Han är göteborgare, han han kan inte jinksa saker!" och "får man ens vara med i vm om man gör sååå?" var guldkorn. Sen spelade vi besservisser på altanen, fölsedagsbarnen mot resten, och vi förlorade väldigt mycket men många kunde mycket vilket alltid är kul. Och i den vevan fick vi våra presanger från mamma och pappa! Jag fick deras gamla stavmixer (det visste jag att jag skulle få), biljetter till fars lille tös till alla i Helsingborg dagen efter (vi har peppat så himla mycket för detta hela livet, att se Eva Rydberg alltså, och idag kommer det händaaaaa) och...och...att vi alla ska gå på Florence i mars! Jag ska se Florence, i Sverige, detta kommer hända! Det svindlar i hela världen! Så nu ska jag lära min familj hur man bäst njuter av Florence. Det kommer bli mycket.

 

Efter ett tag kom resten av mamma-släkten, alltså mormor, Cia, Amanda och hennes nya pojkvän Niklas. Så nu är jag den enda av fyra kusiner som inte är ihop med någon, igen. Kuuuul. Jag fick presanger från dem också, och av mormor fick jag nya ugnsformar (!) och ett nytt balkongbord (iiii!) och av Cia och gänget fick jag fotvård (det behövs). Vi åt grillat, pratade om att gå ut på hundpromenad med en kastrull i handen (det har tydligen någon i grannskapet gjort?), åt mer och sen spelade vi mölki. Jag orkar inte förklara vad det går ut på, googla om ni undrar, men jävligt kul hade vi. Jag fick ibland poäng (vilket är sjukt for the record) men var ändå i det sämsta laget, ingen hade koll på när det var deras tur och vi skrattade mycket. sen åt vi god tårta (jag fick tårta med Daim i) och sånt, och sen åkte jag hem. Idag har jag sovit i många omgångar, haft ont i ryggen och drömt mig riktigt förbannad. Och nu ska jag gå in och äta något tror jag, för snart blir det ju teater!

Hej hej hej hej jag fyller år idag! Jag är hela 24 år gammal! Twenty-four today och allt sånt! Nu ringde farmor. Det var lite sådär lagom stelt som vanligt.

 

Men igår skulle jag ju, som sagt, till bondeland. Så jag gick ut till gatan och väntade på färdtjänst. ...och väntade, och väntade, och väntade. I typ en och en halv timme. Sen ragequittade jag hela aparaten och tänkte stanna hemma, men Elin peppade mig, så jag ringde runt och fixade och till slut åkte jag tåg till höör och blev mött där. Och på tåget träffade jag en...intressant lady. Hon pratade med sin pojkvän och  började plötsligt prata om en kollega. "Han tafsar alltid på mig. Igår stod han och smekte mig i nacken och till slut fick jag ju ta bort hans hand och be honom chilla lite. Jag hatar att jobba med honom! *skratt* Jag klär på mig extra mycket när han jobbar också, inget uringat. Men jag vill ju inte säga nåt! *skratt* "

   Jag var då tvungen att bryta in och ropade "du borde säga nåt. Skrik åt han!" (ja, han, inte honom...jag var arg)

Hon: Men nej, han gör det inte på nåt sånt sätt. Jag har varit med om det andra också och det är itne samma sak. Han gör likadant med män!

...som om det skulle vara bättre? Blev så ledsen över hur hon skrattar bort sitt egenvärde och sin kropp. Usch. Sen fortsatte de prata, och plötsligt sa hon rubriken. Eh...sluta tänk på det? Bara köp en golvmopp och sluta älta?

 

Anyway...jag kom fram och jag, Elin och en övningskörande Rebecka tog oss till ett matställe och åt middag, recapade bröllopet ("jag vill ha en hamburgaaaareeee!" var tydligen nåt som sades...I missed Everything) och träffade en miljard kollegor till Elin från tre olika jobb. Hon valsar verkligen runt i höör, hon. Vi tog oss hem till dem och där satt vi mest och pratade, som man gör. Men jag och Elin spelade också lite tillsammans! Hon tog fram gitarren och såklart började vi 24, men sen körde vi runaway, zombie, chandelier och en del annat. Så himla kul! Älskar att Elin spelar igeeeen! Vi jämförde musiksmaker, åt en massa godis, skrattade (jag och Rebecka fick extrema skrattanfall av tanken på att man hade påsar i kinderna...lite oklart vad det var om), jämförde mediciner och blev lite djupa. Så bra tid! Och de körde mig hem, bästa!

 

Idag var tanken att Syster skulle komma och hämta mig och att vi sen skulle äta pannkaksfrukost. Trodde jag. Men plötsligt låstes min dörr upp och mamma och pappa sjöng för mig! Och gav mig en bra kökskniv! Sen körde de mig till Syster och jag fick pannkakor och sen åkte vi till malmö. Vi skulle gå på stan, tänkte vi, men vi parkerade sjukt långt från stan så vi fick ändå åka buss. Vi gick i olika affärer, kände på glas (<3) och sen åt vi glass. Det var ovanligt god kulglass, måste jag säga, och vi satt i halv-solen och det var mysigt. Vi lyssnade på musik i bilen och sjöng konstiga stämmor, och jag älskar att dela fölsedag med henne. Och nu ska vi...tydligen kolla på fotboll? Och dricka öl?

Jag är. så. trött. Min taxi går om 20 minuter och jag vet inte om jag kommer överleva känns det som. Men ja, det är min sista dag som 23-åring, kul för mig. Och jag ska blogga om gårdagskvällens damhäng med Saga! Vi åt mozamatsallad (eller caprese som det tydligen heter?) och lyssnade på my chemical romance, vilket var väldigt märkligt men härligt. Sen poddade vi och det blev väl en något trögstartad podd, men den tog sig. Hoppas jag. Och sen drogs damhänglistan igång och vinet flödade och samtalet likaså. Jag låg mest ner i soffan, Saga lärde mig uppskatta Janelle Monae, vi analyserade representation i låtar (det var konstigt) och allt var allmänt mysigt. Vi satt på balkongen (med kofta :( ) och drack mojitos och jag berättade allt spännande som händer i mitt nya lesbiska liv. Det kanske inte är så spännande, men lite är det. Sen kände hon att hon var för sjuk, så hon åkte hem, och jag försökte komunicera med människor med ganska dåligt utfall tills jag somnade. Och idag har jag sovit och ätit och planerat fölsedag med min syster (så sjukt att andra har fölsedag helt själv? de delar den liksom inte med sitt syskon?). Och nu ska jag ut i bondeland, hejdå!

Nu ska jag super-snabbskriva för Saga kommer inom en väldigt snar framtid. Jag hade tänkt blogga långt tidigare, men...Jossan försvann. Någon gång inatt har hon hoppat över balkongen (en bit av nätet var tydligen trasigt) och vi hittade henne inte. Vi gick runt och letade och ropade, men hon var ingenstans. Och preciiis när mamma gick hörde jag: mjaaaauuuuu! Hon var literally nedanför balkongen i buskarna hela tiden. Så jag mjauade tillbaka så mycket jag orkade och ringde mamma som kom tillbaka och fick in henne. Herre-jävla-gud vad rädd jag var och vad mycket jag grät när hon väl kommit hem. Min Jossa <3 :( men nu är hon heeeeemmaaaaa!

 

Och igår var jag på reunion med Sandy och Marie! Det var på riktigt tre år sen vi sågs alla tre. Så vi hängde hos Sandy och lyssnade på en sommar-spellista med allt möjligt trams i (dock helt okej trams), drack olika drycker och pratade. Och lekte jag har aldrig väldigt mycket, vilket är källan till rubriken eftersom vi ibland inte var säkra på om vi hade gjort det men drack för säkerhets skull. Det blev en grej. Cigaretter köptes och vi gick upp och ner för att kunna röka i källaren, eller utanför källaren alltså, inte inomhus obs. De hade väldigt svårt för fimpande, jag och Marie hade väldigt svårt att förstå oss på Sandys ledsagning och Marie pratade jättelänge om badbollar ("sjunk, din jävel!" och "en plastvägg...som flyttar på sig!" var lite smakprov). Vi sjöng med i låtar, pratade om ganska jobbiga saker lite då och då, var väldigt varma och allt var bra i största allmänhet. Så glad för att de finns i mitt liv igen! Och nu kommer snart Saga, yaaay!

Det är så varmt på den här balkongen just nu. Jag har till och med tagit av mig klänningen och unnar mig nu att sitta i trosor och bh. Det är dock, tyvärr, en väldigt gammal bh så det ser inte jättefint ut. Men den jag hade tänkt ha luktade bondgård, så den fick åka in i tvättmaskinen. Jag har inte varit på någon bondgård lately, vill jag lägga till, bara svettats orimligt jävla mycket.

 

Igår var det ju nemligen en av årets viktigaste dagar. Det var dags att plocka vinbär! Massssor av vinbär! Så jag satt på en stol och plockade. Hela dagen. Kanna efter kanna. jag lyssnade inte på någonting, bara plockade och tänkte på allt och inget. Ibland kom mamma ut och flyttade mig till en annan buske eller sa att det var lunch eller så. Oh efter några timmar, när jag nästan var helt död av värmeslag, kom mormor, Cia och Amanda och vi fikade på vinbärspaj. Då gick vi igenom mormors fantastiska uttryck, undrade vad kattjouren är (Cia hade väldigt svårt att förstå) och mest peppade vi såklart inför mormors flytt.

 

För efter en stund åkte vi till mormors nya lägenhet! Som hon hade fått nycklarna till! Vi analyserade alla hyllor säljaren lämnade kvar och skålade i Pommac och firade allmänt. Och sen åkte jag hem, och här är jag. Jag skulle ha gjort grejer idag, men jag kände att balkongsolning och beställmat funkade bättre. Så det är det som händer. Jag lyssnar på crazy Town och chillar mest. Nu ska jag lägga mig i stolen som är i sol igen. Jag äger ingen solkräm. Vi hörs imorgon när jag har bränt sönder exakt varje milimeter av min kropp...

Det är mitt i natten i mitt huvud, för jag sov precis en stund, men igår var jag ju på bröllop! Brööööölloooop! Jag åkte dit och var alldeles för tidig, så jag fick hänga med diverse släktingar, men sen kom folk jag kände och själva vigseln började. ...Med att en lady ramlade på mig. Hon tappade typ balansen och föll ner på sin stol och knuffade ner mig på min stol, och den föll nästan baklänges. Det var läskigt. Och de gifte sig, sa ja och allt sånt, och vi åkte till festlokalen.

 

Det blev en väldigt bra fest! Vi åt vegetarisk bufé (jag kämpade) och tårta (min klänning åt tårta för glatta livet), pratade, gjorde tipsrunda, såg ett band spela med bland annat Vera i och dansade. Mycket dans, var det. Jag och Isas (snyggga) syster dansade till Tracy Chapman, (ja just det alltså det var Isa och Micke som gifte sig...det glömde jag säga...), jag och bruden herself dansade en del, folk dansade rult till zombie och allt var så himla...glatt, typ. Jag umgicks mest med Elin och Rebecka medans Olle, som jag egentligen var där med, mest sprang omkring. Det fååår man. Jag skickade alla på vinhämtaruppdrag i omgångar, Rebecka blev bara fnittrigare och fnittrigare ju mer kvällen gick och jag sa rubriken om en "stjärnbalong" som jag clearly inte tyckte dög som stjäRNA. Fan, nu har det varit caps! Hur länge då? Bra i ett ord, tror jag. Anyhow...när klockan blev två tog vi en taxi till hotellet vi skulle sova på och trots fulla ladies som gastade om det ena och det andra gjorde vi just det, sov. Som stoooockar.

 

Idag gick vi upp och åt frukost (de hade tårta till frukosten! Sjukt!) och sen kom mamma och hämtade mig för hon är the shit. Vi åkte till mormor och fikade och flyttpeppade, och hämtade ääääntliiigen hem Jossan. Undrar var hon är nu? Tror hon sover. Det gör hon rätt i. Men ja, det var nog det jag hade att säga idag, välkomna till juli! Nu har 2018 hunnit halvvägs!