Man får faktiskt säga saker...även om de inte är snälla

Så, jag fick inte detta inlägg publicerat förrän nu, men det får bli så. Så det är därför jag inte skriver om dagens härliga eskapader. Bara gårdagens. Lol tekniskt sett är det lördag idag, så eh, förrgårdagen. Då var jag på middag på fransk restaurang med mina storkar (team Osby och Olle)! Först hittade inte Olle mig vid bussen ("du får ju inte bara färga håret sådär!" förlåååt), men sen kom vi dit. Jag åt en god  köttbit med pommes, vi drack svindyrt men inte särskilt gott vin, vi började peppa inför ett framtida harry potter-Marathon (Robert har aldrig sett dem? Hjälp?) och vi hade väldig trevligt. Olle sa rubriken, ordvitsar pågick och livet var drömigt i största allmänhet. Förutom att det kostade en miljard jävla pengar, men ändåååå.
 
när middagen var slut gick jag och Olle till malmö brewing co (de andra åkte hem), där vi drack suröl och umgicks. Där peppade vi för hans eventuella klänningbärande (alla-är-värda-en-klänning!) och skrattade och hade det bra. På vägen till triangeln fick vi för oss att den hade frikadellen (han hörde fel när jag sa triangelen?) så det blev mycket sång om frikadeller till midnatt råder...jag minns inte hur det gick ihop. Och sen åkte vi hem och väntade på bussen i lund, och jag höll en lång jävla föreläsning om hur kvinnor kan våldta bebisar. Eh. jag ska obs inte våldta några bebisar. Men det var en spännande tanke! Och...sen hände min bussresa. Min buss åkte ifrån mig, men killen som körde 166an var en prins. "Åk med mig till Staffanstorp, så kör jag hem dig sen." he did. Han körde mig till min hållplats, I love him. Så jag kom hem, ångestig och rädd. Så, det var denna dag, nu vet ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0