hopelosthead

Hej hej igår var en lååång dag. Det var kanske den längsta dagen i hela mitt långa liv. (Lol mitt liv är inte så långt.) Jag började med att träffa psykolog och synpedagog, för att komma fram till vad jag ska göra med mitt liv och mitt hem och hur de kan hjälpa mig. Först förstod jag inte alls vad jag gjorde där, men så bra det kändes efteråt. <3

 

Sen åkte jag direkt till malmö och styrelsemöte. Vi pratade om vad vi ska göra i våra olika arbetsgrupper och så, och sen vr mötet slut (=jag missade typ hela) och vi satte oss i en taxi mot Köpenhamn för sommar-avslutningsfest. I taxin lästes menyn för restaurangen upp, vilket tog ungefär en miljon år, och sen kom vi fram och åt smörrebröd. Ganska gott, men vet inte vad jag känner kring det sättet att göra mat. Åt först lax med äggröra och sen fläskfilé med äpple och sånt. Ganska mediokert över lag. Men, så jävla trevligt! Vi skålade och sjöng snapsvisor (jag sjöng byns gamle alkis såklart), konstaterade att vi är bästa styrelsen i Sverige, skrattade åt de sämsta skämten i världen och hade en lövly tid.

 

När lunchen var slut gick vi lite på ströget. Det blev mycket ledsagningsförvirring ("Nej, där kan du inte gååå!" vrålade jag många gånger) och sen gick vi in på en pub. Jag drack rom & cola (för vilket jag blev extremt skammad) och jag, Annoushka och Maria smidde midsommarplaner och skrattade mycket. Bo köpte ljusstakar mitt i allt och det fick vi höra alldeles för mycket om, och sen var det dags att åka hem. Men vi kunde ju inte åka tåg utan öl! Annoushka tyckte att folk tjatade om öl och per-arne sa rubriken. Så jag och Maria gick in i en kiosk, tog random öl, kände på choklad och gissade om den var god eller nyttig (den var nyttig), letade upp Dumle istället och allmänt bara blindade runt helt utan skam. Var så glad över detta. Och ja, även jag knäckte en öl på vägen hem. Så kul tid och dag!

 

När jag kom fram till Lund mötte Syster och Benjamin upp mig och vi åkte till dalby. Där firades Wilmas student! Försök inte ens räkna ut hur jag känner henne, because I don't, det är bara som det är. Men studentmat åts, Syster försökte rappa (lyckligtvis var det bara jag och Benjamin som hörde), jag kunde inte prata ("klockan är tårta nu!"), mammas tårta var uppskattad och livet var bra men jag var sååå trööttt. och nu ska jag...till dalby igen? Whaaaat?