hopelosthead

hej från wayns!

Här sitter jag och Anna H och skriver fast just nu bloggar jag ju. Vi firar att harkelmannen precis gick! Han sitter här varje (varje!) dag och harklar sig så högt att det legit måste göra ont. Varje dag. Vardag som helg. Vi undrar vad hans problem är samt om han har ett hem...

 

Men igår efter bloggningens avslutande skrev vi såklart. Anna N var också med och vi jobbade superproduktivt faktiskt. Vi hann också prata om drömmar ("nu är det baske mig sommar var en grej därifrån), att vuxna människor bråkar för mycket, märkliga släkthistorier och en massa annat. Vi har så bra tider när vi skriver! Och annars. Sen hämtade mina föräldrar mig och vi plockade upp team Osby från tåget, för vi alla skulle åka till Malmö och se Hurula! Vi åt middag på Nyhavn och där fick vi sitta i ett eget rum med soffor och absurt mjuka fåtöljer. maten var oväntat god och vi hade en bra tid, och sen gick vi till kb. Och Hurula var ju...den bästa som hänt. (just det, annorna var inte med på konserten, det lät så. orkar ej gå upp och ändra.) Jag sjöng med så mycket jag kunde, lyssnade på alla fina texter (he's so good!), dansade (typ) och hade en Amazing tid. Han kunde dock chilla med sin orimliga kärlek för rundgång och gitarrgnissel. Det fick finnas gränser! Vill också highlighta att han inte kom ut för extranummer. Det behöver faktiskt ingen göra, tycker jag. Efteråt drack vi lite vin på Bright bar och diskuterade våra intryck, typ. Och sen kom jag hem och sov i tolv timmar, vilket som vanligt var livet on a pinne. Och nu är jag här. Har ätit en märklig kaka, pratat om Iiris Viljanen och gymnastik och fixat med boken. Vet ni? Det är på riktigt en bok nu. Allt är där det ska vara. Och jag...tycker om det. Den är inte klar, blir aldrig klar, men det är en bok som...är. Wow. Vill typ fira. Fast jag firar ju jämt, så.