Amy Winehouse står på scen och plötsligt är hon frisk, hon sjunger en musik jag aldrig hört
Ja någon ska ju fan vara frisk, men jag är det inte. Sån ångest jag har haft, hörrni. Idag har det känts liiiite bättre, men vi får fan se. Och nu ska ni få veta lite om vad som har hänt sen sist:
-Jag har tittat på amy och blivit emotional och älskat amy winehouse.
-Jag har försökt åka till malmö och se lilla giga, men det fick jag inte...and so.
-Jag har skrivit med Anna, eller ja läst, och pratat massor som vanligt. Samtidigt som jag hade superångest.
-Jag har gått på stan med mamma och letat efter den ultimata nightwish-klänningen. Vi hittade ingen.
-Men vi hittade Syster, benjamin och Haddock! Han fick vara på stan, den söta lilla ungen.
-Och jag köpte nya tjocka strumpbyxor thank god. Älskar dem.
-Jag har åkt him och ätit jättegod lax med pappa, fast jag var en spillra. Och sett så mycket bättre där Linnea slaktade som vanligt.
-Jag har lagt upp en podd! Äntligen! Den har legit legat på min dator i mer än en månad, men nu är den uppe på internet. Och jag ska börja podda igeeeen! Så jävla tagggad!
-Jag har precis insett att min telefon har 7 % batteri och jag ska åka hemifrån om 20 minuter. Woho.
-Jag har snart åkt till bondeland. Nu är ni up to date!
you're the only motherfucker in this city who can stand me
Shass: Ja nu är du inte misstänkt för något alls! Och ja jag tror också det? Bästa vännen i norra latin heter också Sam, det är nog min favorit av fiktiva samar.
Igår fick ni ju höra lite om mitt damhäng, och nu ska ni få höra om resten förvånande nog. Vi åt vår pizza och gjorde chokladbollar med nutella och sprit i (det blev mycket sprit...), och satte oss för att lyssna på damhängslistan och prata. Vi lyssnade på mycket hosier och st vincent, mindes våra väldigt märkliga gymnasietider och hade en väldigt öppen och bra diskussion om ätstörningar. Älskar Saga <3 Jag gushade om flattwitter och vi rageade mycket på folk som tycker saker om saker de inte vet något om. "Vem äär duuu?" blev min vanligaste replik. Typ folk som säger att man inte har någon chans när man skickar in på stora förlag. "men hallå, 100 % av alla som är utgivna på bonniers har ju skickat sina manus till bonniers!" ropade Saga som den queen hon är. På tal om queen hamnade vi i långa resonemang om vilka queen-medlemmar folk är, vilket blev jättefint för när jag sa något självhatiskt sa Saga plötsligt "men Emma, de var ingenting utan Freddie." Verkligen det finaste jag hört på länge. Ska försöka tänka så när jag hatar mig själv för min störighet. Saga är en Brian for the record. Vi konstaterade ännu en gång att the weeknd är ett svin, åt våra superspritiga bollar och hade ett så himla bra life. Jag älskar sagaaaa. När hon åkt hem twittrade jag lite med några av mina små sötungar, tittade på klipp och sov i tolv timmar. Det var life. Nu är jag här, har ätit 0 vettig mat och ska snart handla faktisk vettig mat. Om ni stör er på mina många och korta inlägg just nu, tänk: de var ingenting utan freddie.
Om jag tänker alls, tänker jag på dig
Hej och hallå, Saga är här. Nu ska hon klicka nutella. Eller nähä, hon ska städa undan. Jag bloggar. Det är en valid uppdelning. Jossan blev nu eld och lågor för att Saga satte på kranen. Det...gillade inte Sagas allergi. Det var legit nysning direkt. Vi lyssnar på halsey och pizzan är i ugnen, damhänget i är i sina startgropar och nu berättas en anekdot. Hold on. Nu är den slut och jag konstaterade att hon är "min friska vän".
Men jag ska försöka blogga om min tid sen sist, och igår skrev jag med Lilla på august (bästa caféet i malmö). Jag drack god varm choklad, åt en chokladboll i en mugg (den hade legit ett öra) och vi skrev och hundar var överallt. Efte rett tag mådde Lilla dåligt, så vi åkte hem till henne, och då insåg jag att jag hade mensat ner allt i min väg så jag fick ligga på en handduk i hennes säng. Där lyssnade vi på vad blir det för mord och hängde, och sen åkte jag hem. Där hag jag ångest, åt risifruti och worshipade stevie nix, typ det.
Idag har jag jobbat mer hos syster. Och Haddock! Han har klättrat runt på mig hela dagen, mest i mitt ansikte, som den störiga söt-valp han är. Jag läste i min bok, vi åt korv med sallad, vi tittade på youtube-videos om frukt (?) och chillade. Och ja, nu är jag här, och pizza ska ätas inom kort. Jag är: Tagggggad. Och ämnar lämna er åt ert öde nu hejdå ni älskar korta inlägg.
thirteen chimes on a dead man's clock tic toc tic toc
Shass: Vad är grejen med sams (samar?)? Är det en bokreferens jag borde ha? Den enda sam jag kan komma på är i lotr, och det vet du ju att jag inte vet vad det är...? (du står som misstänkt spam på blogg.se förresten)
Haj nu vecka och nu blogg. Gud det ser ju verkligen ut som om jag bloggade för några timmar sen, det är ej friskt. Liksom om folk läser i eftermiddag kan de mötas av tre nya inlägg ju? Kul för er, bloggfolk. Och nu ska jag prata om igår, och då repade jag med orkestern inför nightwish! Holy shit vad bra det blir! Första sekunden när vi började och flöjterna satte igång och jag bara...wow de backar mig ju! De var så jävla kickass och jag kunde ta alla toner och kom ihåg nästan alla ord! Jag hade till och med rätt en gång när dirigenten hade fel (tror jag, det är fortfarande lite oklart). Och en sjuk grej hände: Ni vet hur min grundskoleklasskompis är ansvarig för det här? När jag kom in i repsalen ropade någon "Emma!" och det var en annan grundskole/teaterkompis Isa! Har inte sett henne på masssor av år, så det var rätt sjukt. Hon började direkt reda ut och fläta mitt hår, så jag har fortfarande en fläta i håret och det är life. Älskar det. Och när vi står där kommer martin som ansvarar och bara "erik är också här!" och så står vi fyra mårten/tunaskolan-elever och bondar. Så sjukt och nice!
repet fortgick, jag fick cola (kände mig så on brand med ena handen på micken och en colaburk i den andra) (ja, jag sjöng och drack cola, would not recommend) och mashupen gick också helt okej. Den sitter inte helt, men jag ska öva satan. Var jätteorolig för höjningen i den, men den är jättebekväm faktiskt. Med det sagt, efter repet var min röst kvaddad delux. Jag la mig i min säng och låg där typ resten av dagen, så nu är jag helt återställd efter helgen. Andra vilar upp sig på helgerna, jag vilar fan upp mig i veckorna. Eller försöker. Har lyssnat på en massa ja, jaja. podcast och meddelat med folk, och nu ska jag till Malmö. Livet flyter på. Det kommer kanske ordna sig, eventuellt.
sätt en klack i varje tak
(skrev detta innan, men publicerar nu pga språk. japp rimligt. så därför står det inget om idag i inlägget)
Hej från en blodig och något bakis Emma. Seriöst vi måste prata om mängden blod som strömmar ur mig. På riktigt, jag hade glömt hur cray mens är? Jag har bytt trosor fleeeera gånger det senaste dygnet och ändå bara fortsätter det pumpa ut. Help me I’m dying L
Men ja nu efter denna smakfulla inledning (skrev smakliga först, eeuuuw) ska jag berätta om min gårdagskväll. Hopelosthead: sagan om gårdagskvällarna. Jag åkte till Lilla, där ingen mindre än blobbas var! Det var ett år sen vi sågs, faktiskt. (ja han heter lukas egentligen) Vi bände upp en vinbox och efter en stund kom Sam, Lillas vän som jag tycker jättemycket om. De andra åt mat (jag hade redan ätit), festmusik spelades och framför allt jag och Sam kom in i ett långt samtal om ätstörningar, psykotiska episoder och andra kul psykiska issues. Sam och Blobbas mindes sin folkis-tid (ja de kände visst varandra sen innan, så sjukt), vi stämmade för glatta livet på puerto rico och out tonight, jag och Lilla spelade och sjöng lite till ingens glädje, alla ville ha en tjej (kul när det händer) och allt var mysigt och glatt. Sam tog över musiken och jullåtar hände, vinet flödade, jag fick en monstruös hicka (jag lurade den genom att nästan somna) och sen spårade det ur lite med ett spy-trauma (jag spydde ej ok) och en färdis-resa hem där jag tröstade en panikig lilla över telefon. Lillasystej, jag äskaj daj <3 men det var en bra kväll ändå, tycker jag i alla fall, jag menar lite urspårning har faktiskt ingen dött av. (lol jo men inte sån här.) det var nog det jag hade att berätta i detta inlägg, tror jag?
wouldn't you love somebody to love?
Så...det har varit en ganska konstig vecka. Jag började skriva med en tjej på tinder i onsdags och det kändes verkligen bra. Hon var musikalartist och flirtig och gullig, och vi bestämde att vi skulle gå på dejt i lördags. Vi skulle sjunga karaoke och dricka white russians = dröm. Jag skrev på twitter att jag skulle på dejt och fick mer än 30 likes. Alla var svintaggade.
Ja, ni vet ju att jag så att säga inte var på dejt igår va. För i torsdags kväll skrev hon att hon gärna sågs, men isf som vänner för hon hade faktiskt känslor för en annan tjej...kom hon på. Och grejen är denna: Jag blev skitledsen. Alltså verkligen. Inte så att hon var the one and only, för det är hon ju inte, utan jag blev mest ledsen över hur jävla glad jag hade varit. Folk går ju på dejter jämt? Det är inte the end of the world? Men så...är det det, you know? Jag fick det liksom svart på vitt hur hur redo jag är. Jag har skämtat ett tag om "fru och barn" men det är ju fan sant. Jag är redo att settle the fuck down. Eller bara träffa någon. Jag är så redo att det stänker om mig och det är ju inte direkt en kul sak att upptäcka om sig själv. Visst, jag har ju varit på jakt länge nu så att säga, men jag har inte förstått hur on edge jag är. Hur viktigt det blir att gå på en dejt med en random tjej. Man blir ju för fan deprimerad (eller hade blivit om man inte redan var det) av tanken.
Tur att twitter finns. Alla är så jävla snälla. De tar hand om mig och var så jävla taggade, typ "livetwittra dejten! tänk på dina fans!" från en tjej jag inte alls känner särskilt bra. Älskar er flattwitter ni räddar fan mitt liv varje jävla dag. Så, vi sammanställer intrycken: Ingen dejt för Emma, men inget självhat heller, för snälla folk finns. Men hörrni. Skaffa en tjej till mig nu va? Jag är ett kap hallååå :( nä men på riktigt. Det är dags tycker jag. Tills dess ska jag lyssna på jefferson airplane och twittra. Också bra.
så länge en kvinna är bunden är ingen av oss fri
Hej hej jag är kall och trött och mensvärkig och ynklig men här ska bloggas woho. Nu flög jossan in genom fönstret och upp i sängen som den ninja hon är. ...och tillbaka ut igen. Unna dig, sötunge. Hon är i alla fall glad. Äsch jag är väl också glad men trött som sagt. och kallll. allt för att jossan ska få vara ute ju.
Men ja, hej, igår åkte jag him och åt middag med pappa. Vi åt kött och klyftisar och tittade på det senaste så mycket bättre. Jag blev jävla mindblown av rubriklåten, verkligen en av de starkaste låtjävlar jag någonsin har hört. Linnea Henriksson, rappa mer tack. Sen drack vi gott vitt vin, åt chips och tittade på en queen-dokumentär. Vi kom fram till att jag är en freddie och pappa är en brian. Jag har alltid trott att jag är en brian, men det...är jag ju inte. Hej jag stormar av en anledning liksom. Okej nu började jag tänka på vem alla mina vänner är i queen...så om ni undrar kan ni ju fråga vem jag tänker att ni är. Rimligt tycker jag. Sen åkte jag hursomhelst hem och sov, basically.
Idag åkte jag till malmö på litteraturträff med srf. Eller försökte, för färdisen var en timme sen. När den väl kom åkte vi till en annan kund, som efter att chauffören ringt sa att hon skulle komma ner (två gånger hände detta), men när hon kom...ville hon inte åka med? Så jävla konstigt? Så till slut kom jag fram, mitt i Kalle Linds föreläsning. Han är så jävla rolig och smat jag fucking älskar honom okej. Och efter att han var klar skulle jag...leda skriv-workshop! För första gången i mitt life! Och det gick typ bra? Innan lunch pratade jag lite om mig själv och sen lät jag dem skapa en karaktär med hjälp av ett namn och tre frågor om personen. Vi fick allt från en statistiker till en kollektiv-boende i piteå. Så himla kul!
Sen var det lunch och jag kaosade om hur jag skulle ta mig hem, men sen fick jag mjukglass, te och popcorn så det kändes bra. Och efter lunch fick de sin skrivuppgift. Den tänker jag inte berätta, men det gick bra och folk skrev, särskilt team osby superskrev. "Sen blev jag kassör!" blev dagens utrop och sen rantade jag lite om mary hoffman (det var rimligt) och försökte peppa dem till att skriva om sina omgivningar utan syn. Sen var jag klar! Jag åkte hem medelst tåg och syster hämtade mig, för hon är bäst. Och nu ska jag åka iväg igen gud varför gör jag så här mot mig sjääälv.
there's no need to argue anymore
Haj haj från min sov-värld. Det är den jag bor i idag. Min rygg känner av det. Stackars den. Men igår lämnade jag denna lägis-bubbla och åkte till lilla. Där fick jag goood pasta och massa kramar, mysig folkmusik (och the cranberries som rubriken skvallrar om), ...vänta rev jag brecis upp ett sår i mitt huvud så det blöder? Hände det just mig? Eh okej...det var mysigt där i alla fall. Förutom när hon traumatiserade mig med sex-anekdoter. Hon är min syster ju :( men ja annars var det bra. Vi drack must, åt frusna apelsiner med nutella i (gott och kallllt) och försökte räkna ut artisters sexualitet at every turn och jag kom kanske på en ny bok-idé (?) och jag mådde bra förutom en stund men då bäddade jag ner mig i hennes säng och låg där ett tag. Perfekt är det att vara där. På riktigt, det är en så trygg plats och jag skulle så gärna vilja flytta in och bli hennes katt. Bara äta, vila, kramas, sjunga och ha det bra. Det är min dröm i life okej. Jag har inget att säga om den här dagen, har sovit hela tiden och varit lite deppig (mer om det i ett mush nära er snart?) men nu ska jag, ja vad tror ni, gå till bussen. Ni älskar dessa korta inlägg i ett stycke I know you do!
jag hittade en mugg med olja i
Hej från sibirien, aka min lägenhet. Det är så sjukt jävla kalllt här. Jag vill bli varm :(
Jag lyckades hursomhelst ta mig till Malmö igår och gå på möte. Kultur och fritid mötade och vi bestämde en massa grajor om alla aktiviteter nästa år, skrattade, mobbade varandra (Per Arne har aldrig hört talas om idol? Hur är det möjligt?) och kom fram till hur vi ska lösa allt, basically. Sen skulle vi äta tonfisksallad och det gick verkligen inte, för jag hade ångest. Men jag satt med, skrattade åt rubriken (sagt av Maj-Britt) (det var tydligen olja i någon plast-moj?) och vi pratade om färdtjänst och annat som gamla blinningar pratar om. Mysigt ändå, trots ångighet.
Idag har jag kämpat mot min telefon (och tinder) och ätit lunch med min pappa. Surf schack är ungefär life. Vi dissade amerikansk musik och gissade låtarna som spelades, vilka samtliga var just amerikansk rock. men ja, nu fick det bli kort, för taxin understod sig att vara tidig.
let the bass from the speakers run through your sneakers
Haj och hå, jag har hål på min tå. OBS sant, det har jag faktiskt. De flesta strumpbyxor jag äger har hål på stortån. Stackars kalla tår. Ja, allt detta om tår för ett rim.
Mennn hörrni igår träffade jag Skogis (Ellinor)! Efter myyyycket förvirring kom jag fram till inferno där vi skulle ses, men det gjorde inget, för hon hade läst poesi och druckit öl och utstrålat lesbisk energi i min frånvaro. Det var till och med en feministisk poet. Vi satte oss, jag berättade att jag blivit en surtant (hon uppskattade såklart det), vi drack suröl (så gott!), vi tindrade åt mig ("Emminor lajkar!", vi spånade inför vår flatfest med outsäglig pepp och jag mådde så jävla braaaa. Vi gick och köpte chips, och sen skrattade vi i typ tio minuter åt att "bonka bäver som om Jesus inte fanns". Det betyder tydligen sex, enligt Ellinor, men det är ju hur dumt som helst. Ellinor fick på riktigt stanna och vika sig dubbel. älskar henne.
Vi åkte hem till mig och kämpade upp en vinflaska (dö, korkskruvar) och lyssnade som vanligt på peppig kvinnomusik. Vi blev som vanligt känslosamma, sjöng med i låtar vi inte kunde (och blev förvånade när det inte funkade), diskuterade som vanligt ligg och dejter, och sen gick hon hem. Är så tacksam för att hon finns. verkligen.
Idag har jag varit hos psykologen och typ råkat säga att jag inte vill vara där. Vilket jag ju vill, eller, fan vet jag. Så förvirrande. Men hon tycker att jag har utvecklats? Så eh...det var ju kul? Sen har jag mest legat i sängen och läst och ätit chips, och nu ska jag snart till malmö. Livet fortgår i en rasande jävla takt.
Det är de jag blandar ihop med alla andra eller hur?
Haj haj nu känns det ju som ett år sen jag bloggade igen. Lol emma det var typ två och ett halvt dygn. Ja, exakt, en evighet säger jag! Dra fram Carola-fläkten för det var en eeevighet sen! Nä, men nu är jag på gång. Och sist vi hördes av var jag ju på möte ja. Mötet pågick och sen såg vi en föreläsning med en man med dövblindhet som hette torbjörn. Väldigt inspirerande, men också lite...vad kom vi fram till? Ensidig? Ja, lite så.
När mötet var slut skulle jag och team osby åka hem till dem. Men på tåget kom en hel jävla möhippa på och brölade och spelade hög musik. Vet ni vad jag gjorde då? Jag var en sur jävla tant och sa "ni är på ett tåg. bete er." det uppskattade de inte. Men herregud, sluta skrika på tåg ni är vuxna människor! Vem har jag blivit ens :( De gick av i hästveda, så mitt landet-hat fick fritt spelrum. Sorry, alla som bor i hästveda. Släng ut era möhippe-gäng. Men vi kom fram och de hittade hem, där vi roastade folk på facebook och...sånt. jag vet inte.
Sen gick vi till stora hotellet och åt middag. Vår servitris var svinhärlig, maten var jättegod och vi skrattade mycket. Mysigt place, trots soul-musiken. Vi gick hem till dem igen och lyssnade på en massa musik och pratade om allt möjligt. Jag sa rubriken (kooonstigt nog förstod inte Robert vilket band jag menade), ingen av de visste inte vad tribute var för låt (!) och vi försökte med allehanda medel ta reda på om hallonsoda är genomskinligt. Det är typ det, fast inte, tror vi? I slutet av kvällen hamnade vi i en intensiv diskussion om jultomten, att bli en bättre människa och annat, så sjukt nog var klockan 02 innan vi somnade.
Igår vaknade vi, åt frukost och pratade om...saker. Fan vet jag. Sen sov jag hela vägen hem (sen när sover jag i bilar help) och sen...resten av dagen, typ. Som en liten sliten stock. Idag har jag också mest legat ner, men på kvällen var jag himma. Där åt vi köttbullsmackor, tittade på så mycket bättre, gick ut med Lukas, gosade med billy (det är familjens katt, vet ni ens det?) och hade ett chill litet liv. Och nu är jag här, äter damn suckers och ska nu sova i en boll. Det är det bästa.
Sing me something beautiful, just make it stop
Vet ni vad jag gör? Jodå, jag smygbloggar från höstmötet i srf...igen. Som jag sa till Annoushka, det är faktiskt en tradition! Hon tyckte att jag kunde bryta den, men det tycker inte jag. Man måste faktiskt prioritera blogget! Citat från mötet: "så det är inga problem...eller, det är det väl ändå." starkt talat, Maria.
Hursomhelst, igår kom ju lilla som ni läste. Vi öppnade en vinaflaska, köpte maxmat och lyssnade på festig musik. Det blev mycket omskrivningar, till exempel en version av run to you med texten "adoptera mig" (jag vill verkligen skriva hela texten!) och en tolkning av what a feeling som bara handlade om att sångerskan har ett sjuhelvetes vibrato. Lilla blev religiöst glad över sin mat, jag var transfobisk (det är okej I'm good) och mitt i allt kom Anna! <3 då blev det mer känslosam musik, mycket sång (vi sjöng gabriellas sång och koppången medan vi höll varandra i händerna, det var bäst) och kramar. Nu pratade jag på mötet och var ungefär sämst. Jag sa helt osanna grajor! (det var inte mitt fel. typ inte iaf.) Hursomhelst, vi åt delikatobollar och blålade för fina saker och räknade hur många sammetsplagg vi äger (Anna vann med 8!) och när lilla hade åkt hem sov jag och anna i alldeles för få timmar.
och nu är vi här, i hässleholm. På det berömda hotellet. Vårt tåg var supersent, men vi åt lussebullar och blev varma när vi kom på tåget så det funkade. Oj hjälp vad sugen jag blev på varm choklad nu! Too bad, Emma. Men ja, det var ungefär det jag hade att meddela. Min hand luktar handkräm för att jag har kramat Annoushkas hand en massa. Haha! Maria slaktar igen: "Vill styrelsen kommentera det medskicket?" "näe." fast nu gör hon det ändå, som tur är. Och bo också, så det blir ju jävla kommenterat, det här medskicket. Det var Roberts medskick, så det var ju extra viktigt! Okej jag ska sluta vara löjlig nu hejdå.
läsa, dona, festa
Haj från fredagsemma, i sin kalla kalla lägenhet. Måste nog snart stänga köksfönstret, även om jag inte vill. Jossan kommer bli så stöööriiig då. Som om hon inte är det. Nä, jag är faktiskt lite nyförälskad i den där katten idag. Hon är så mysig och kelig <3 jag älskar henne!
Men ja, igår firade vi ju mormor. Familjen och mormors bästa väninnor var på plats och vi trängde in oss i den nya lägenheten. Jag insåg verkligen att jag aldrig får gå in i hennes hus igen, känna lukten av kokt potatis i hallen (oavsett om potatis kokade eller inte) och sitta i köket och...ja alltså jag kände emotions. Syster och Benjamin hade med sig Haddock, så alla var valp-besatta. Amanda kusin var djupt förvirrande, först jätteglad och sen jätteskeptisk till hunden medan mormors homie Ann-Marie hade med sig en presang till honom. Vi åt paj av olika slag och jag bondade med en av mormors kompisar, som jag minns från min barndom. Vi satt alltid och sjöng på festerna när de andra var tråkiga <3 jag var typ tre år eller nåt, men minns det så jävla tydligt. Tårta hände, ett av mormors gamla dagbarn kom och överraskade (<3), jag och Amanda pratade jättemycket om Silvana, jag kom fram till att jag tror att alla är Rihanna i karibien och att det är därför jag vill åka dit (samt romdrinkar, men det sa jag inte), mormor sa rubriken till Amanda som förslag på vad hon skulle göra när hennes boy är iväg (i karibien, just) och allt var mysigt. Och nu kom lilla hiiiiiiit! Så jag ska sociala med henne. heddå!
love of my life, don't leave me
Hej och hå från maj, er bloggtönt med oerhört töntiga bloggrubriker. Men denna makar sense, för igår såg jag bohemian rhapsody! (Det kanske hade varit mer logiskt att ha en rubrik från just den låten då, men, det har jag ju redan haft!) Hela familjen gick på bio, bara en sån sak, med popcorn och hela baletten. Och alltså åh vilken känslosam filmjävel det var. Dels kan man ju inte keep it together när who wants to live forever sjungs, det går ju inte, och när det är en stark jävla coming out scene till rubriklåten händer. Ville ha en flickvän att hålla i handen. :( och skådespelet var kickass, och the band-banter var jätteroligt och filmen är ju hur problematisk som helst men det visste ju inte jag. Det är inte lätt att vara Emma, det kan ingen tycka.
Sen kom jag hem till en stackars liten bebbekatt, twittrade lite som vanligt och sov som en stock. Och trampade på den sista glasskärvan, så jag fick stå och blöda ett tag. Förlåt mitt badrum du har utstått mycket i år det ska gudarna veta. Idag har inget hänt, har lyssnat på poddar och myst med en kelig Jossa och typ...drömt framtidsdrömmar. Rimligt. Och nu ska jag till mormor för det är hennes fölsis idag!
och jag lovar komma hem igen
Haj från himma! Nä, jag har inte flyttat hit igen, lyckligtvis. Jag bara hänger här och väntar på mat. Maten är lax, vilket ju är life. Och idag har varit en bra dag! Jag började den med att åka två busshållplatser bort och träffa synpedagogen, som lärde mig de få stegen till en mini market och en pizzeria där. Så nu kan jag...svänga förbi och köpa något på vägen hem. Yeah, that's gonna happen. Ni fattar inte hur coolt det är, ni gör bara inte det. (ni andra blinningar som läser gör nog, iofs.)
Sen kom jag hem igen, somnade om, vaknade för sent och kastade mig iväg till bussen. På bullhållplatsen träffade jag en av mina grannar, vars hund tydligen är förälskad i Jossan. Vi pratade hela bussresan och äntligen fick jag veta hur det ligger till med mina vägg i vägg-grannar! Det har ju funnits en mystisk kvinna där, som jag inte har fattat vem det är, och nu vet jag...det är den andra kvinnans fru! Jag bor literally vägg i vägg med ett lesbiskt par! Ni fattttar inte så sjukt det är. Känns typ som ödet att jag fick veta först nu? Orimligt ja, men också sant. Anyhow, sen kom jag fram till bibblis och där väntade Anna. Vi skrev en del, fikade en del, snackade skit en del och var konstiga en stor del. "när jag köper godis känner jag...en sån makt. Jag har godis här och ingen kan hindra mig från att äta det!" eh...okej då, då vet jag? Vi gick till malmborgs och lärde oss att man aldrig ska vända sig bort från chipsen, och nu är jag här. Tog en paus i blogget och åt lax och tittar nu på så mycket bättre, så det blev en linnea henriksson-låt i rubriken av denna anledning.
A man destined to hang, can never drown
Haiii jag är fortfarande ångestfri, den ni! Det är rätt bananas faktiskt. Tack gud för antidepp som stabiliserar sig! Hoppas nu att de faktiskt hjälper mer också. Det vore kul. En annan kul grej är väl att jag var himma igår. Där åt vi god mat (potatismoooos) och sen gick jag och pappa ut med Lukas. Vi pratade massor om gamla böcker vi har läst, typ ture sventon och agaton sax (den sista är så jävla weird!). När vi kom hem tittade vi på så mycket bättre och jag fick massage, vilket behövdes för min rygg är kaosig. Det var en märklig grupp i år, i så mycket bättre alltså, men som vi sa "inga idioter". Och neeej nu röker grannjäveln weed igen. Kan hen fucking sluta göra det? Seriöst när jag kom hem i lördags när jag hade handlat stank det i hela lägenheten. Det är inte rimligt! Annnnyway...idag har 0 grejor hänt. Förutom att jag åt pizza, att jag obsessade över Regina Spector med en twitter-person och att Jossan slog sönder ett glas. Hon har varit en jävla mardröm idag to be honest. Förlåt Jossan but it's true. Så ja, här sitter jag och lyssnar på vad blir det för mord om lesbiska seriemördare. Man blir ju rätt glad av sånt, ändå. Tänk att lesbiska kvinnor finns ändå! Det är typ det finaste vi har här i världen, yes I said it. Med det sagt lämnar jag er.
Och vart det än bär så går jag där bredvid dig
Vet ni en helt, helt sjuk grej? Jag har inte haft ångest på mer än ett dygn! Jag vet, det är en miljard procent bananas men så är det! Konstigt då att jag inte har bloggat, kan man tycka. Men nu gör jag det, ingen ändå bry. Och i lördags kom ju Syster hit. Vi förfestade här hemma med cider och peppig partymusik så som darin, per gessle, lady gaga och, som rubriken skvallrar om, shirley clamp. (som inte är död.) Vi utmanade varandra att komma på låtar att lyssna på (typ "en låt från 2015" eller "en svensk låt med en man") och när vi var lagom peppade på life gick vi hemifrån.
Vi skulle nemligen på kör-sittning! Vad är ens det, undrar ni? Typ en middag för hennes kör och gäster, där de sjöng kör-låtar. De sjöng till exempel koppången! Det var det bästa ever. Vi fick god vegansk mat och umgicks med Systers vänner som var där. Vi pratade mycket om hur det är att vara tvilling (och hur sjuuukt folk tycker att det är), hur konstigt jag tycker att det är när folk har bröder, att hålla fast vid namnet Nilsson utan anledning, våra kusiner och deras jävligt märkliga namnsmak, folk som gör slut en månad innan de ska gifta sig och annat sånt. Kören sjöng lite hela tiden och jag ville göra damkör-arr på exakt alla låtar som finns. Synd att det är helt utanför min förmåga. Det blev ett märkligt dansparty och alla sjöng don't stop believing, och sen åkte vi hem. Mysig kväll!
Igår var det stora projektet att repa inför nightwish-konserten. Så kul och läskigt! Jag kunde allt utom typ en ton (den är svår), jag träffade Martin som har hand om det för första gången sen vi var små typ (vi gick i samma klass i grundskolan), alla musiker var duktiga (har inte träffat orkestern än, alltså) och det känns så jävla taggande. Och här är jag. Det är måndag, världen funkar, min hörlurssladd glappar. jag borde köpa en ny, igen. blä. men ja, det är nog det jag har att berätta?
could you find a way to let me down slowly?
Hej från min konstanta ångest! Den har inte släppt om någon händelsevis skulle undra. Om typ en vecka borde medsen ha stabiliserat sig, så let's hope att jag mår bättre då. Det här är vidrigt. Men vad fan, vem bry, nu ska jag prata om min gårdag med Anna (N). Vi hade ett jävligt viktigt mission, nemligen: sammetsklänningar! Indiska hade bara fula, så vi blev sura, men vi gick in på hm bara för att se och alltså...wow. Jag köpte två klänningar! Och den ena kostade 99 kronor! (ja, jag vet, hm är sämst don't yell.) Och när jag hade på mig den dyrare sa Anna "när du träffar din framtida fru kommer du ha på dig den här!" så jävla fint sagt <3 Vi fikade på ebbas och pratade om töntar och sånt, och sen tog vi oss hem till mig.
Och herregud vad dramatiskt det blev! En tantjävel ansåg att jag inte borde sitta på handikapp-platsen, och att icke-seende minsann kan stå men att gamla måste sitta. (hon fick sitta på en annan plats) jag orkar inte förklara allt, men fy fan vad dåligt jag mådde över det. Men när vi kom hit öppnade vi bubblet och började projektet emmas hår, igen. vi blekte om det och det blev turkost...? Hur är det möjligt? Men sen lilade vi om det, så nu ser det bra ut. (Ja, Hannah, jag ska börja med bomber nu okej. jag behövde bleka utväxten sa jag ju!) Vi lyssnade på och fyllde ut vår lista, testade låtar på varandra (hon gillade caitlyn smith! det borde ni också göra!) och kramades massor. Anna frågade mig om jag hade varit i paris, vilket...säger en del om kvällen. det tog ett tag innan hon kom på hur det var en dum fråga. (låten paris alltså.) Vi bestämde oss för att springa till bussen och åka till botulfs, och där drack vi vin och skålade för allt och alla och hade bästa tiden. Min bartender hälsade till mig och var söt, och inga tanter var dumma på bussen. Kom just ihåg att jag pladdrade med en lady på bussen. Why Emma why. Och idag har inget spännande hänt, jag har handlat, och snart kommer slarla. syster, skriver jag i bloggen, skärpning hörrö.
Hon är inte död, hon bara lever inte
Shass: Alltsåååå du är så fin. Och ja, det är ju det som är så svårt, att verkligen alla matisar har sina egna små fallgropar och trappsteg. Folk gör det så enkelt för sig när de pratar om olika ätstörningar, som om det fanns typ tre olika, när det ju egentligen finns lika många som det finns matisar (nä, okej, de två stora finns väl då). Men jo, jag vill. Någonstans.
Nu kan jag riktigt tänka mig hur förvirrad Annoushka är. "Men den där rubriken låter ju som något jag hade sagt? Den handlar ju till och med om död!" stämmer, men det är faktiskt någon annan som givit upphov till novembers första icke-låt-rubrik. Kan man tänka sig. Och det ska jag bara om nu, för igår var jag hos Lilla! Vi skulle nemligen ha majaton, alltså läsa majas magiska händer, som lilla aldrig upplevt. Och precis innan jag åkte hittade jag Lena, författaren, på twitter! Jag...flippade ur. Det gjorde vi båda också när vi lyssnade på maja, för herregud, allt är så sant. Livslektionerna som en hel generation blindos fick ta del av, det är ju...helt sjukt! Och så mysigt läst, och så...perfekt!
Men kvällen fick inte sluta där, tydligen, för sen åkte vi till västris. Nettan fyllde nemligen år! Och vad kan vara bättre som fölsedagsöverraskning än att hennes favoritbebbe Emma dyker upp? Och sån mysig kväll det blev. Gott vin, kladdkaka, yoga på bebbe-språk, allsång till shirley clamp (det var därifrån rubriken kom, lever betydde tydligen släpper skivor nu...?) och en massa mys. Jag och Lillas pappa halvbråkade hela tiden (<3), jag berättade allt kför dem om lillas dejtande (mwahahaha) och innan vi åkte hem hade Nettan musikquiz som jag förlorade stort eftersom det var en massa "svensk skit". Så myyyysigt! Jag och Lilla åkte hem till henne igen, lyssnade på musik och pratade en stund och sen sov vi.
Och alltså, vad jag rekomenderar att vakna med en lilla bredvid. Särskilt när man vaknar mitt i natten av supermardrömmar! Men också tiiidigt på morgonen, när hon fixar frukost och kokar te och är en enda boll av mys. Jag åkte hem när hon åkte till skolis, sov mer (såklart) och nu...ska jag gå igen! Jag är på gång när jag inte sover, ändå.
At seventeen I started to starve myself, I thought that love was a kind of emptiness
"En person som dricker lite för mycket och äter lite för mycket socker."
Det var vad jag sa till min psykolog om mig själv igår. Det är min självbild. Mitt brand, if you will. Vi hade en lång diskussion om cola och vin, vad de ger och inte ger mig. Jag borde tydligen inte dricka något av det. Surprise. Jag hamnar alltid här, så fort jag vill ha hjälp. Och varför, varför gör jag så här?
Jag älskar att vänta i flera timmar från att jag vaknar till att jag äter. Det gör mig lugn. Igår åt jag ingenting förrän 17:00. Varför gör jag inte det? Varför kan jag inte bara...äta mat? Men det har jag ju aldrig kunnat. Från att jag var liten har jag haft mat-issues. "Jag brukade vara väldigt smal förut faktiskt", säger jag till folk ganska ofta nowadays. "Det kan man inte tro men jag har faktiskt det." Kommer ni ihåg det? Och vet ni...jag tänker på det som en golden age. Det var det inte. Jag tänker på 2015 när någon faktiskt tyckte jag var snygg, vacker if you will, och att den personen nu skulle tänka att jag blivit stor. Och jag fortsätter bli större, och samtidigt äter jag mindre. Att få en tallrik med mat framför mig är genuint läskigt. Likaså är att gå upp i tid, äta frukost och försöka må bra.
För det är ju det. Om jag gör mitt bästa, om jag faktiskt äter regelbundet och nyttigt och dricker mindre och sover mindre och rör mig mer, då har jag på något märkligt jävla sätt förlorat. Jag vill inte det! Jag vill inte att det ska vara mitt fel hela tiden, you know. Eller...jag vet inte hur jag ska formulera det. Jag vill liksom spegla ångesten i mitt yttre liv, tror jag? Om jag självskadar på olika sätt betyder det ju att det är likadant inuti och utanpå. Makar det sense? Och om jag styr upp utanpå, vad händer då inuti? Det borde bli bättre. Det är en ganska logisk grej. Men det går inte! Det gååår inte! Så jag fortsätter i samma dåliga mönster. Trampar upp gamla stigar. Jag minns legit inte när jag mådde så dåligt senast som jag gör nu. "Var kommer det sluta?" frågar folk. Och jag vet inte...men förhoppningsvis börjar jag äta påp dagarna igen snart.
Du gillar mig för mycket det måste va nåt fel på dig
Hej och hå, jag är hemma och skräpar runt. Jag har sovit orimligt många timmar de senaste 48, kan jag ju säga. Alltså...en läskig mängd timmar. Vill inte ens börja räkna. Om jag fortfarande är utmattad: Ja. Så under dagarna har inte mycket hänt. Jag har försökt äta, fått tillbaka Jossan, lyssnat på poddar som jag sen har somnat ifrån och inte varit användbar at all. Men, två saker har hänt på riktigt.
Den första saken är att Ellinor kom hit igårkväll! Hon kom med sushi till sig och lax till mig, och dessutom hade hon köpt choklad och pringles. Älskar henne. "Jag såg din tweet om läsk, så det är ju synd att jag inte köpte någon läsk", sa hon sen. Help I am spoiled by my amazing friends. Vi spenderade kvällen med att lyssna på fin musik, planera flatfesten vi ska ha (!), ge varandra komplimanger, tråna efter tjejer, bonda över ångest och ha en bäst tid. Hon berättade att hon har spelat cello (cello!), vi snackade skit om dumma män och allt var så varmt och icke-destruktivt. Ellinor är det bästa med 2018 no joke.
Och idag var jag hos psykologen. En timme kändes verkligen som två, herrejävlar. Vi pratade om huruvida jag har generellt ångestsyndrom, varför jag dricker cola och vin, min relation till min syster, min relation till konseptet emma och en massa annat. Var helt förvirrad efteråt. Och sen sov jag. Gick inte på mötet jag ville och behövde gå på, för jag kunde knappt öppna ögonen. Jag hoppas verkligen att det här är antidepp-höjningen som spökar. Veeerkligen.
you looked at death in a tarot card and you saw what you had to do
Jag sitter på tåget hem och har så mycket ångest att jag knappt kan andas klokt. Internet funkar inte idag heller. Shocker. Det är nåt fel på snälltågets jävla internetfanstyg. Norra latin håller mig i alla fall sällskap. Det är en cool jävla bok, det där. Och ja jag antar att det har hänt saker i mitt liv fast det inte känns så. Igår åkte vi till farsta och handlade grejer och åt på subway, och på kvällen kom barnen hem. Så vi tittade på barnprogram allihop (jag blev seriöst känslosam av handlingen i det, rimligt) och när de somnat lyssnade vi på vad blir det för mord och tittade på jane the virgin (ej samtidigt). Serien var dramatisk, folk ”tappade medvetis” och livet var mysigt. Jag mådde ändå helt okej, tills jag skulle sova, då mådde jag heeeemskt. Kul kuriosa om detta var också att jag när jag gick och la mig kände något kladdigt, som visade sig vara en bit banan gömd i soffan. Tack Luna. Hon la en macka i min väska idag också. Fresh.
Idag vaknade vi vid sju och försökte få Luna att äta något. Hon hade sin första natt utan amning (eller grodning som vi kallar det så hon inte förstår), så hon hungerstrejkade i protest. Jag försökte hjälpa till genom att sjunga äta macka-sånger, men ja, mackan hamnade ju i min väska. En del i alla fall. De gick till förskolan / öppna förskolan och jag sov som en stockis i timmar under stressande mardrömmar om gymnasiet. Japp, mattelektioner som vanligt, men också engelska och idrott och Hannah och Viktor som var på samma plats. Obehagligt som fan.
Men när de kom hem och jag vaknade kom Sara! Vi hade inte setts på hundra år, så det var mysigt. Vi åt chips, lyssnade på melissa horn och krunegård, catchade upp och hade ångest, och sen följde Sara mig till tunnelbanan så jag kom med tåget (Hannah var upptagen med barn). Och här sitter jag. Har pratat med Annoushka om olika möten och grejer, och läst massor som sagt. Om en timme är jag framme. Imorgon ska jag sova. Ingen skola den här kampusveckan. Så blev det visst.
Du är bäst nu men du var bättre förut
Hej från en extremt seg söndag. Snart ska vi handla och jag är: taggad för vi ska köpa cola. Jag behöver cola ok. (nähä?) så jag tänkte berätta vad som har hänt förutom min totala brist på mående igår. (Idag mår jag bättre. Hittills.)
I fredags hade vi ju partytimes. Tydligen drack jag stora mängder vodka (jag trodde att det var en sexa typ...det var det inte fick jag veta idag), Hannah gav oss rap-namnen miss blue bang och emma caroyoyo. Det var...rimligt. Jag sjöng hela wrecking ball med egen text efter vad jag ville säga, cigg röktes på balkongen (inte av mig), djupa samtal hades och sen hände väl sömn. Och skit och mög men skit i det. Nu sjunger Hannah på skånska, rimligt. Just nu maggio. Det blir...inte bra.
Igår mådde jag ju groteskt, men jag hängde hos Onna. Vi låg i sängen och och lyssnade på böcker och skrattade åt twiligt, när man ska "säga vad man vill säga" och ord man inte kan översätta, till exempel foster carer som blev fosterbryare. Nu har Hannah övergått till gotländska. "Det lät mycket syndare om gotlänningen", sa hon. Nu kom stiftelsen upp så jag skrek att de skulle dö. I alla fall, sen kom Hannah dit och vi åt "trerätters". Först äggröra med bacon (så gott), sen mackor för jag och Hannah dog av hunger och sen chokladtårta som var hur jävla god som helst. Så mysigt! Och på kvällen lyssnade jag och Onna på musik och sen lantskampen. Det var väldigt roligt och vi skrattade hela tiden, så jag ska eventuellt lyssna på mer av det. Och nu är jag klarbloggat tror jag? Har inget spännande att säga i alla fall.
And when I get drunk, you take me home, and keep me safe from harm
Jag vet verkligen inte vad jag ska göra längre. Hur jag ska klara mig. Det är så jävla läskig och jag är livrädd hela tiden. Min hjärna börjar rasa in. Jag minns inte vad jag gör, vad jag säger och tänker. Jag kan inte skilja på att tänka och säga. Det är som om allt rasar ut ur munnen och ut i världen och seriöst jag orkar inte mer. Ni tycker jag är jobbig och yall ni har ingen jävla aning om hur det är att vara jag. Jag är med mig själv hela tiden. Och jag orkar inte mer. Jag tänker på att jag vill ta livet av mig hela tiden, men det vill jag ju inte, jag vill bara slippa vara jag. Jag har jobbat så mycket och kommit så långt och till slut är jag sliten som fan ändå. Jag vill inte vara en belastning för mina vänner, någon som förstör kvällar, någon som förstör dagar, förstör allt. Jag vill orka vara där för folk men jag kan ju knappt äta. Idag åt jag inte förrän klockan 5. Jag klarade inte av det. Liksom det var så lätt, jag var hos Onna och jag kunde frågat henne om en macka eller något, men jag orkade inte. Hur fan ska det här gå till? Hur ska jag leva? På tisdag ska jag till skolan och alltså hate to break it to you men det går inte. Det gör inte det. Jag kan inte röra mig så pass länge, sitta upp och allt sånt. Jag vill så jävla mycket men jag kan inte. Hur ska jag göra då? Hur ska jag göra någonting alls jag förstår inte? Jag är legit rädd för att somna inatt. Det kan typ hända vad som helst när jag sover. Eller när jag är vaken. Jag har ingen kontroll.
OBS, ja jag har höjt min dos meds. det kan vara det. ingen vet.
I väntan på livet står du ut med vad som helst
Hej bloggfolk jag är full! Det är fan vad ni förtjänar. Jag menar herregud, ni har beskyllt mig för att vara alkis i två år nu. Det är fan dags för en fyllebloggning. Lol jag höll på att särskriva, fylle bloggning så eh ni vet var nivån ligger. Hannah säger kör! Skriv som du vill! Yeah yeah yeah så jag gör väl det. (hon sa yeah yeah yeah)
Igår kom jag hit jao. Dååå var barnen här! Och vet ni? När lee, som vanligtvis är blyg och skeptisk, skulle sova sa hon "god natt erma!" och kramade mig. Jag dog okej. Och imorse när Hannah (lol höll på att skriva mamma) och lee gjorde sig i ordning för förskolan hade jag och Luna världens mys/lekstund när vi kastade ett lock till varandra. Jag dog ännu mer. Jag älskar mina gudbarn! Och ja, nu är vi fulla. Vi skulle ha gått till bitter pills. Men...Hannah har 39 graders feber. fast nu har den gott ner säger hon. Vi kan i alla fall inte gå ut. Och om ni ba "hon borde inte dricka dååå!" så eh, ja, men nu brölade hon "jag mååååå!" så vem bry. Nu lyssnar vi på emomusik så ni kan dra åt helvete. Jag ville bara keep updated eller jag vet inte.
if I drink enough, I will taste your lipstick
(skrivet för några timmar sen)
Hej bloggfolk, jag sitter på ett tåg. Jag vill sträcka ut mitt högerben, men det går inte, så livet är störigt. Jag är på väg till stockholm och har precis åkt förbi linköping, så det finns hopp i horisonten. Jag åker i kupé, vilket är så jävla weird…vi sitter liksom jättenära, i soffor, men pratar inte med varandra? Obekvämt liksom. Jag läser (äntligen) norra latin och har en miljard känslor som jag vill skriva om på twitter, men internet funkar inte (eller ja, jag får det inte att funka) så jag är helt isolerad med mina bok-känslor. Så ja, jag skrev detta vid fyra, tror det kommer upp ikväll.
Och vet ni vad jag gjorde igår? Jag träffade Systers hundbebbe! Haddock (oklar stavning) heter han och är så liiiteeen och söööt! Han älskade att leka med mitt hår (som sadly ännu är blått) och är mjuk och hanterade Lukas riktigt bra till slut. Storleksskillnaden var dock ett problem, men de klarade sig bra. Det var ju halloween, så vi åt naturligtvis chokladpudding med grön grädde. ”Måste jag färga den?” frågade mamma och jag bara…eh ja. Yes you have to. När jag kom hem hände inget särskilt spännande, vad jag minns. Twittrade väl och höll på.
Idag har jag ju åkt tåg. Och läst. Den här boken är så jävla stark. Inte jättebra, rent handlingsmessigt (än), men så jävla…begåvad? Eh, tur att jag inte är recensent ja. Och nu är vi i norrköping, hej och hå, kan jag få komma fram snart elller?
