"En person som dricker lite för mycket och äter lite för mycket socker."
Det var vad jag sa till min psykolog om mig själv igår. Det är min självbild. Mitt brand, if you will. Vi hade en lång diskussion om cola och vin, vad de ger och inte ger mig. Jag borde tydligen inte dricka något av det. Surprise. Jag hamnar alltid här, så fort jag vill ha hjälp. Och varför, varför gör jag så här?
Jag älskar att vänta i flera timmar från att jag vaknar till att jag äter. Det gör mig lugn. Igår åt jag ingenting förrän 17:00. Varför gör jag inte det? Varför kan jag inte bara...äta mat? Men det har jag ju aldrig kunnat. Från att jag var liten har jag haft mat-issues. "Jag brukade vara väldigt smal förut faktiskt", säger jag till folk ganska ofta nowadays. "Det kan man inte tro men jag har faktiskt det." Kommer ni ihåg det? Och vet ni...jag tänker på det som en golden age. Det var det inte. Jag tänker på 2015 när någon faktiskt tyckte jag var snygg, vacker if you will, och att den personen nu skulle tänka att jag blivit stor. Och jag fortsätter bli större, och samtidigt äter jag mindre. Att få en tallrik med mat framför mig är genuint läskigt. Likaså är att gå upp i tid, äta frukost och försöka må bra.
För det är ju det. Om jag gör mitt bästa, om jag faktiskt äter regelbundet och nyttigt och dricker mindre och sover mindre och rör mig mer, då har jag på något märkligt jävla sätt förlorat. Jag vill inte det! Jag vill inte att det ska vara mitt fel hela tiden, you know. Eller...jag vet inte hur jag ska formulera det. Jag vill liksom spegla ångesten i mitt yttre liv, tror jag? Om jag självskadar på olika sätt betyder det ju att det är likadant inuti och utanpå. Makar det sense? Och om jag styr upp utanpå, vad händer då inuti? Det borde bli bättre. Det är en ganska logisk grej. Men det går inte! Det gååår inte! Så jag fortsätter i samma dåliga mönster. Trampar upp gamla stigar. Jag minns legit inte när jag mådde så dåligt senast som jag gör nu. "Var kommer det sluta?" frågar folk. Och jag vet inte...men förhoppningsvis börjar jag äta påp dagarna igen snart.
