hopelosthead

Vet ni en helt, helt sjuk grej? Jag har inte haft ångest på mer än ett dygn! Jag vet, det är en miljard procent bananas men så är det! Konstigt då att jag inte har bloggat, kan man tycka. Men nu gör jag det, ingen ändå bry. Och i lördags kom ju Syster hit. Vi förfestade här hemma med cider och peppig partymusik så som darin, per gessle, lady gaga och, som rubriken skvallrar om, shirley clamp. (som inte är död.) Vi utmanade varandra att komma på låtar att lyssna på (typ "en låt från 2015" eller "en svensk låt med en man") och när vi var lagom peppade på life gick vi hemifrån.

 

Vi skulle nemligen på kör-sittning! Vad är ens det, undrar ni? Typ en middag för hennes kör och gäster, där de sjöng kör-låtar. De sjöng till exempel koppången! Det var det bästa ever. Vi fick god vegansk mat och umgicks med Systers vänner som var där. Vi pratade mycket om hur det är att vara tvilling (och hur sjuuukt folk tycker att det är), hur konstigt jag tycker att det är när folk har bröder, att hålla fast vid namnet Nilsson utan anledning, våra kusiner och deras jävligt märkliga namnsmak, folk som gör slut en månad innan de ska gifta sig och annat sånt. Kören sjöng lite hela tiden och jag ville göra damkör-arr på exakt alla låtar som finns. Synd att det är helt utanför min förmåga. Det blev ett märkligt dansparty och alla sjöng don't stop believing, och sen åkte vi hem. Mysig kväll!

 

Igår var det stora projektet att repa inför nightwish-konserten. Så kul och läskigt! Jag kunde allt utom typ en ton (den är svår), jag träffade Martin som har hand om det för första gången sen vi var små typ (vi gick i samma klass i grundskolan), alla musiker var duktiga (har inte träffat orkestern än, alltså) och det känns så jävla taggande. Och här är jag. Det är måndag, världen funkar, min hörlurssladd glappar. jag borde köpa en ny, igen. blä. men ja, det är nog det jag har att berätta?