hopelosthead

Jag sitter på tåget hem och har så mycket ångest att jag knappt kan andas klokt. Internet funkar inte idag heller. Shocker. Det är nåt fel på snälltågets jävla internetfanstyg. Norra latin håller mig i alla fall sällskap. Det är en cool jävla bok, det där. Och ja jag antar att det har hänt saker i mitt liv fast det inte känns så. Igår åkte vi till farsta och handlade grejer och åt på subway, och på kvällen kom barnen hem. Så vi tittade på barnprogram allihop (jag blev seriöst känslosam av handlingen i det, rimligt) och när de somnat lyssnade vi på vad blir det för mord och tittade på jane the virgin (ej samtidigt). Serien var dramatisk, folk ”tappade medvetis” och livet var mysigt. Jag mådde ändå helt okej, tills jag skulle sova, då mådde jag heeeemskt. Kul kuriosa om detta var också att jag när jag gick och la mig kände något kladdigt, som visade sig vara en bit banan gömd i soffan. Tack Luna. Hon la en macka i min väska idag också. Fresh.

Idag vaknade vi vid sju och försökte få Luna att äta något. Hon hade sin första natt utan amning (eller grodning som vi kallar det så hon inte förstår), så hon hungerstrejkade i protest. Jag försökte hjälpa till genom att sjunga äta macka-sånger, men ja, mackan hamnade ju i min väska. En del i alla fall. De gick till förskolan / öppna förskolan och jag sov som en stockis i timmar under stressande mardrömmar om gymnasiet. Japp, mattelektioner som vanligt, men också engelska och idrott och Hannah och Viktor som var på samma plats. Obehagligt som fan.

Men när de kom hem och jag vaknade kom Sara! Vi hade inte setts på hundra år, så det var mysigt. Vi åt chips, lyssnade på melissa horn och krunegård, catchade upp och hade ångest, och sen följde Sara mig till tunnelbanan så jag kom med tåget (Hannah var upptagen med barn). Och här sitter jag. Har pratat med Annoushka om olika möten och grejer, och läst massor som sagt. Om en timme är jag framme. Imorgon ska jag sova. Ingen skola den här kampusveckan. Så blev det visst.