I never wanted to say this, you never wanted to stay
Jag hatar folk. Folk och livet och det mesta, men minst folk. Yall know the drill, sifferinlägg coming up. Strap in osv.
1
Jag skulle vilja förklara varför du gör fel. Hur du gör att det kryper längs ryggraden och hur jag alltid måste hålla dig på armslängds avstånd. Jag har dessutom försökt förklara. Du lyssnar inte. ”Jag har ju inte gjort något!” nej, kanske inte. Then again, yes you have. Men det handlar inte alltid om vad du gör. Det handlar om att du inte förstår. Att du genuint inte vill eller kan acceptera att jag blir orolig när jag hör att någon har varit ensam med dig. ”Han är harmlös”, säger de, men det. Spelar. Ingen. Roll. Jag litar inte på dig. Du borde veta varför, men du tror på riktigt att du är pålitlig och bra. Det i sig är jävligt läskigt.
2
Att sätta punkt. Man kan tro att det ska göras en gång, men det är sällan så. Man gör det många, många gånger. I alla fall jag. Varje gång är svårare. Varje gång blir jag mer iriterad för att ingen annan gör det åt mig. Jag vet inte varför du inte kan låta det vara? Eller alltså, jo, det vet jag. Det är svårt för mig också. Men nu är det så det är. Så jag biter ihop och sätter punkt efter punkt. Jag önskar att det här är din sista siffra. Jag tror att jag har önskat det förut.
3
Ibland känner jag för att berätta vad folk säger om dig, bara så att du vet. Jag gör inte det, för du skulle bli sur och med all rätt, men du borde veta att allt du säger inte sägs i ett vakuum. Det gör ont på riktigt. Och det är så sorgligt, för jag älskar dig så jävla mycket, men jag orkar inte med känslan av att du egentligen inte tycker om mig som person. Du förstår inte vad jag gör eller vem jag är och gör det tydligt at all times. Du fattar kanske inte det, men du sårar mig på allvar.
4
Om jag någonsin träffar dig igen vill jag säga att jag hatar dig. Ja, jag vill använda ordet hat. Jag kanske inte faktiskt känner hat, men jag vill att du ska höra det. Jag vill att du ska höra hur hur jävla värdelös du är och hur du förstör för människor jag älskar. Du skule i och för sig inte bry dig. Mest tycka att jag är omogen och ”inte beter mig som en normal människa”, men herregud någon måste ju säga det. Även om du bara bryr dig om dig själv. Även om du bara tycker synd om dig själv och vill att andra ska tycka det. Vi tycker inte synd om dig din töntiga jävel. Gå hem.
Vi slutar där va. Med det muntra ”gå hem”-et slutar vi.
