Du behöver inte vara rädd för lille döde farbror Ted

Welll...ja, det är en rubrik till om död. Sagd av Annoushka. För hon kan inte sluta. Hon...gillar död tydligen?
 
Så ja, jag var i osby igår. Det var en massa förvirring med tågen, men till slut var jag på ett och efter en massa bebbar kom jag fram. Annoushka mötte mig och en väldigt märklig man försökte få oss att...sitta ner? Jag har faktiskt ingen aning om vad han ville. Vi kom hursomhelst hem till dem och Robert lagade mat medans jag och Annoushka rantade om töntiga visuella saker och trapp-modeller. Vad fan ska man med trappor till, undrade jag? Jag tycker att hissar är bättre! Vi åt maten och berättade om massor av kusiner och släkthistorier, så det blev bröllop, dödsfall, allitterationer och bröder som stal varandras tjejer (flera såna historier blev det, sjukt nog).
 
Sen chillade vi i soffan, lyssnade på ytterst konstig musik så som en visa om att försöka ligga men inte få det, massa springsteen av någon anledning och lite sånt och pratade. Jag gav dem emma femton års visdomar och vi skrattade mycket som vanligt, Annoushka och jag blev rädda för sångarna lite hela tiden. De kanske skulle äta upp oss, ju! Vi drack märkligt kokos-vin och gaggade på till halv två eller något, och sen sov vi. Och frukost hände, med äggkokning och hela baletten, och efter ett tag åkte jag hem...och det har ni hört om i inlägget under.
 
Och när jag kom hem hade jag världens värsta upplevelse: Jossan var borta! Trodde jag. Så jag ringde mamma och pappa och vi letade igenom hela lägenheten, frågade byggarna utanför om de hade sett henne och sprang runt utomhus och jamade. Men nätet var helt så det makade ingen sense! Så när vi precis hade gett upp och tänkte vänta på att byggarna skulle gå hörde jag att det plingade vid bordet. Och så kom hon fram! Hon hade legit gömt sig under bordet och vi hade på något sätt inte hittat henne? Bitch knows how to hide. Hon var ju rädd för de läskiga byggarna! Helt skakig och rädd! <3 stackars bebbekatten. Men nu kommer snart Ellinor, jävlar i gatan, så nu går jag ifrån er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0