Släpp mig aldrig, håll mig hårt, du är betydelselös i år

Rubriklåt: Husen här ute med Hurula
 
Så, det började pirra längst bak i hjärnan nån gång igår eftermiddags. Jaha, sa jag till den, säger du det så. Let's siffra 'til we drop, then! Bänka er osvosv.
 
1
Jag tror faktiskt aldrig i hela mitt liv att jag har träffat någon med så lite självinsikt som du. Och jag har träffat många med väldigt lite sådan, ska jag säga. Inte så att du är dum eller elak, bara...helt omedveten om vad du gör. Är du medveten om att alla vi andra har lärt oss saker av livet? Att vi har gått vidare? Det har säkert du också, men jag är en av dina senaste vänner och det säger...en del. Du vet väl att om man ska ha kvar sina vänner så krävs det något av en? Jag tror faktiskt på riktigt inte att du vet det, och det är väldigt sorgligt. Jag har i alla fall inga planer på att anstränga mig mer för dig.
 
2
Folk frågar om du är på allvar. Om det känns rätt. Som om det är en instinkt, något som känns direkt. Så är det ju inte. Jag känner dig inte och vet knappt vem du är, men det är så otroligt skönt att ha någon där som hör av sig. Som skriver först, som ger uppskattning, som tar ens parti mot alla oavsett vad. Någon att bygga luftslott runt. Det gör inget om det kommer en stor vind och blåser bort de där slotten imorgon. Jag kommer inte falla ihop. Det är rätt sjukt, bara det. Att man kan göra så.
 
3
Du är lätt och svår att förhålla sig till. Vi stöttar varandra när det krisar, och krisar gör det ju jämt, men ändå måste jag hålla mig på avstånd. Jag får lust att be dig om hjälp, men det är jag som ska vara den hjälpande. Du ska kunna luta dig mot mig, men det är så lätt att luta tillbaka. Jag är väl bara väldigt trött på att vara stor. Den vuxna. Det är konstigt, för det har jag ju inte varit särskilt länge...
 
4
Ibland säger du att du tror att det är ditt fel att jag mår så här dåligt, kanske inte rakt ut men nästan. Jag undrar om du förstår vilka delar som faktiskt handlar om dig, dock. Jag tror inte det. Du tänker att du inte var där när du borde ha varit det, men kanske är det bara att du inte gjorde rätt saker när du faktiskt var där. Det är ganska hårt, och det är därför jag inte säger det till dig, men så är det. Det som dock förvånar mig, mitt i all bitterhet jag ändå känner, är att du förstår mer än vad jag tror. Bara inte de saker jag önskar att någon faktiskt förstod. Det går inte ihop, jag går inte ihop, men du vill verkligen att jag ska göra det. Det kommer jag aldrig att göra.
 
Så, nu har jag siffrat av mig. Ha det bra och allt sånt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0