hopelosthead

Rubriklåt: Speaking of truth med laleh, för jag hörde den igår innan jag åkte och den är svinbra...och helt obegriplig.

 

Hej från mitt konstiga liv, här är jag. Jag är dessutom hemma! guuuuuud vad skönt det är. Älskar stockholmsveckor, men älskar ännu mer att vara hemma ändå. Så, ni hörde sist från mig i torsdags och då hade jag feber och skulle sova sa jag. ...trodde jag, för jag sov aldrig. Jag bara...somnade inte på hela natten. Det var: vidrigt. Så vid 05 gav jag upp och då vaknade Onna också, och vi skulle ju ändå vakna om ett tag så vi började med dagens projekt: silvana-frukost! Vi lyssnade alltså på nya skivan, som hade väldigt nice beats och bästiga rader som "det var en gång en tjej, som var kär i en tjej" perfekt ju. Den var inte perfekt eller så, men bra ändå, och efter ett tag gick jag för att åka hem. Kitiara, Felicia och barnen följde mig till tunnelbanan (de skulle ändå till föris) och där tog febern och vaknatten ut sin rätt och jag svimmade nästan. Det känns typ som en dröm nu när jag pratar om det. Usch.

 

Jag kom på tåget hem i alla fall och det tvingade jag mig igenom, och sen har jag verkligen inte gjort någonting. Jag har äntligen sovit, legat i min säng (<3 jag har saknat den), ätit popcorn och varit helt onödig i största allmänhet. Men jag är frisk och jag mår bra, så vad gör ens det? Och snart ska jag på livepodd! Så detta är egentligen mer ett "hej jag dog inte av feber eller sömnbrist"-inlägg mer än ett berätta kul saker-inlägg. Såna behövs väl...också.