jag vill ge dig allt: Nya vantar och nya cigaretter, och jag vill måla silverstjärnor i dina nätter
Åren går. Det borde kännas mindre. Och det gör det ju, såklart. Det har det gjort i flera år nu. Men det försvinner aldrig. Du försvinner aldrig. I still care about you. Och vet ni vad jag har bestämt mig för? Det gör inget. Man får tycka om hur många man vill. Jag är inte konstig som bryr mig, för det stör ingen och det tar ingen energi.
För det är liksom bara positivt nu. Jag hatar dig inte längre, inte ens liteminigrann. Du var sämst men herregud vem var inte sämst? Ja tycker mest synd om dig. Inte på det föraktfulla sättet, utan genuint. Jag önskar verkligen att du mår bättre nu. Jag vill fråga om du gör det. Pling pling, säger varningsklockorna, men jag vill faktiskt. Jag vill att du ska veta att jag är rimlig nu, men jag bryr mig om dig. Det måste liksom inte vara bittert, you know? Och det är egentligen samma med dem jag har brytt mig om och lämnat bakom mig. Det kan också vara chill. Hejdå, kul att du fanns, moving on. No hard feelings. Hard feelings är fan töntiga.
Så, jag sa inget nytt där nä. Förutom att jag verkligen på riktigt vill skriva till dig och berätta att jag bryr mig. Jag vill det. Bara för att du var bra. Helt psycho, men bra. Psycho människor kan också vara bra. Har jag gått bananas? Kanske. Men bananer är bra så who gives a fuck. Att tycka om folk är friskt. Alltid. I just desided it.
