hopelosthead

Rubriklåt: Du kanske var på holmön med säkert!

och ja detta är ett mush, sen skriver jag ett riktigt inlägg, all is well in the blogosfere

 

Jag har försökt att inte tänka på det. I ett helt år, har jag försökt. Du har säkert mycket att göra, tänker jag. Du gör så mycket och har så lite tid och hinner inte svara på meddelanden. Det blir bättre när du kommer hem igen.

 

Men du är hemma igen. Du har flyttat ner och har en ny lägenhet och jag vet inte mer än så för du har inte hört av dig. Fy fan vad ont det gör. Vi brukade skriva när viktiga saker hände, men jag har en flickvän och har haft ett möte med ett förlag och du har gjort helt sjukt coola grejer och vi har inte ens pratat om det. Förstår du ens hur ont det gör? Och jag vet att det inte är jag, att vi inte är osams eller så, jag vet att du inte menar nåt illa. Men det finns ju fucking gränser. Jag fyller 25 idag och har bjudit in mina vänner och du är inte inbuden. Du borde vara fucking inbjuden. Och jag kan låtsas att det är lugnt och att jag är okej men jag är inte okej med detta. Vi var fucking nära. Jag förtjänar bättre. Men jag kommer inte vara cool about it när du fatkiskt hör av dig at some point, tyvärr. jag kommer slänga mig fram och bara jaaaa you're back! Fucking hell though. it hurts. A lot.