hopelosthead

Rubriklåt: I min zoon med Silvana imam

 

Jag visste att den här känslan skulle komma. Den när mina händer börjar skaka och hela min värld rasar in litegrann. Ändå var jag inte redo. Men så sitter jag här och tittar på serie och får panik för vet ni vad? Jag tycker om henne. Jag tycker om henne på riktigt-riktigt. Och jag är livrädd. För jag sitter i hennes lägenhet och hennes katt jamar och jag undrar vad jossan kommer tycka om hennes katter. Jag kommer på mig själv med att tänka framtidstankar. Hennes vän frågade om "vi" ska gå på en fest. Hon vill vara ihop med mig.

 

Men huuuur? Jag tycker på många sätt att jag är ett kap, men liksom...liksom...she doesn't know what hit her. Jag är ju psycho in the head! Och jag är...alltså det finns så mycket Emma! Och så lite av det makar sense! Liksom lite vanligt psycho kan man ju ta, men jag är inte logiskt psycho. Jag är rädd för konstiga saker och blir triggad av konstiga saker och jag är bara jävligt underlig. Och jag är så mycket och...you guys I really like her. Like, really. Det bör väl inte vara en ny känsla men...hjälp? Scary life. Hon håller mig i handen och är jävligt smart och skedar like a pro och är så jävla mjuk och fin och...hur! H U R! Ska detta gååå!