hopelosthead

Rubriklåt: Moderation med Florence and the machine, som "är en låt om mig...som alla andra ungefär"

 

Alltså igår! Såg jag florence! Men eh, vi kan inte börja där. Utan vi måste börja när jag åkte från Kitiara och mötte min familia i stan. Vi åt lunch på ett gulligt och märkligt husmanskost-ställe som hade jättttegoda köttbullar med väldigt äcklig inlagd gurka. Jag var så himla taggad på ettiksgurka, men nej. "men Emma du har ju inte ätit din gurka!" *smakar* "men uuuusch vad äcklig den var!" alla andra upplevde exakt det här. Men ja, efter denna goda lunch gick vi på secondhand-äventyr. Och jag hittade...en röd kappa! Som är jättevin och varm och kostade typ tio gånger mer firsthand än secondhand! Wooohooo!

 

Vi satte oss på ett café som spelade jazz och hade märkliga kakor och sen chillade vi på hotellet lite. Jag och mamma träffade söta barn på tunnelbanan och från dem lärde jag mig detta: "du fyller ju år imorgon! Hoppas du är spänd, för varför ska man annars fylla år?" amazing. Efter en stunds chill gick vi till ett tyskt beer house (random life) och åt konstig men god tysk mat, och sen jävlar i gatan åkte vi till globen. Florence väntade! Ellller okej först väntade young fathers som var förbandet. det var nån slags hiphop-dj-rock-graj (?) och det var typ bra men så märkligt. Sen väntade vi och jag och syster följde livet hos en kvinna som hamnade i baren men inte fick gå ut med sin öl, men hennes vänner fick, så hon bara drack sin öl helt själv. Syster kommenterade detta sport style och det var livet. Sen kom florence direkt och syster blev helt förfärad: "nu blir det ju mörkt, hoppas hon hittar sina vänner!" I do too.

 

Men fuck det för sen kom florence! Iiiiii! Och hon var så fin. Hunger var så stark, queen of peace var en oväntad highlight, hon ropade åt oss att inte använda våra telefoner och pratade allmänt amazing, allt var så himla fint. jag har inte så mycket tid att prata om det, men alltså...jag kände mig så sedd typ. som om någon förstod mig. men, nu ska vi iväg, så hejdå!