Rubriklåt: Skadat exemplar med Säkert
Så, jag hade redan tänkt skriva det här inlägget (mer om mitt dåligtmående alltså), men så såg jag Shass kommentar. Den första kommentaren 2019, by the way. Och alltså...herre jävla gud vad fin den var. Jag har ju lite lowkey tänkt att det makar sense, detta, men det gör det ju inte! Du är bäst av alla, Shass, och jag hoppas verkligen att det blir som du säger och att det ordnar sig. Men det...ser ju inte ljust ut va.
Så jag var hos psykologen igår och mest kändes det som att jag skrek och gormade. Jag bad henne att skriva en bilaga till den nya vuxenpsyk-remissen (varför jag ens försöker få vuxenpsyk inblandade är fan oklart tbh) och hon ifrågasätter mitt syfte med utredning. Jag lackar ur och ropar "jag vill veta vad som är fel med mig, är det så jävla kontroversiellt för dig?" hon lugnar mig och berättar sen om hur hon upplever f-kassan. Det var ju...inte så jättekul som ni kanske kan ana. Det kommer bli en jävligt, jävligt mörk tid ahead. Jag kommer få bråka och slåss och slita och gråta för att få igenom det jag vill, alltså diagnos och sjukskrivning. Det kommer förmodligen inte ens gå.
Men vet ni en sak? Jag vill inte vara sjukskriven. Jo, det vill jag ju, för jag kan inget annat, men jag vill inte. Jag vill jobba. Jag vill lära ut skrivande och grammatik, jag vill sjunga, jag vill hjälpa ungdomar på alla sätt jag kan, jag vill skriva böcker, jag vill göra podcasts, jag vill lära mig mer om marknadsföring, jag vill starta en jävla musikblogg-moj, jag vill fucking jobba. Jag vill ha ett kontor och kollegor. Jag känner mig lat hela tiden men jag är inte lat! Ellr alltså lol jo det är klart jag är lat. Jag skjuter upp allt till sista minuten och älskar att slöa. Men det är inte det det här är, det är inte det! Det kanske var exakt detta jag skrev i tisdags men jag bryr mig inte bläää.
Imorgon ska jag till barcelona. Med mina vänner. Jag ska vara på en flygplats, gå igenom security, flyga och sen...sen ska vi ta oss till hotellet och gå i en stad (jag är så jävla rädd för att gå i städer) och äta mat (det blir säkert tapas jag är rädd för tapas!) och inte ha några planer och jag är så jävla rädd. I can't do it. Jag har typ glömt att jag också ska sitta på barer i solen och dricka sangria för allt det andra ger mig så mycket ångest. Och pengar. Huuur ska det gå med pengar. Jag vet inte. Och mat herregud de kommer vilja äta tre mål om dagen tre! mål! om dagen! Hur ska jag orka? Hur orkar någon?
Nä det ska bli kul. Jag lovar. Jag ska försöka blogga om mina två dagar typ imorgon bitti och sen kommer ett muntert inlägg med en sån där "rolig rubrik" om barcelona säkert. Lycka till, Emma. Ikväll ska jag lyckas packa. Helst diska också men det lär ju...inte hända. Fucking disk I can not. Men ja, vi hoppas på det bästa nu va.