hopelosthead

Rubriklåt: Little plastic castle med Ani di franco

 

Nu är jag hemma igen! I min egen lägenhet! Och jag sov i min egen säng inatt! Ni har nog aldrig hört nåt sjukare i hela era liv va. Nä men på riktigt it was a blessing. Och nu ska jag blogga om sista dagen på den absurda stockholmsresan! Efter blogget igår följde jag med Kitiara och barnen till farsta. Vi skulle till biblioteket, men Luna tyckte att exakt allt var sämst i världen så det blev inte så långvarigt. Det var mest en kamp med en grinig unge och en springig större unge, tyvärr. "Jag vill ta ifrån folk sin barnlängtan", sa Kiti. Det funkade...nästan.

 

Och när vi kom hem hämtade jag mina grejer och åkte in till centralen. Och där träffade jag Stella, igen! Iiiii! Vi gick till pizza hut och där åt vi pizza (nääähäää) och pratade massor om pretentiösa författare och andra töntar, men också florence, som så att säga inte är en tönt. Stella älskar florence typ lika mycket jag, sjukt va? Vi pratade också massor om syskon och useless lesbian syndrome (=att flator aldrig dejtar varandra typ), och sen nämnde jag att jag varit sugen på milkshake i en hel vecka. "Men det har de ju här", sa hon då. Så vi drack cookie dough milkshake. Japp. That did in fact happen. Kan nu kryssa av "dricka milkshake på lesbisk date" på min fiktiva bucketlist. Hon följde mig till tåget och jag var helt wooshig hela vägen, men också törstig, för i all dejtighet glömde jag konseptet köpa med mig dricka. Korkat när man ska åka tåg i fyra timmar.

 

Men jag kom hem och fick vatten! och skrämselhicka pga jossan var borta, trodde jag. hon hade lyckats smita förbi mig ut i trapphuset. Hon är fortfarande väldigt rädd och jag ser knappt av henne, stackaren. Jag hatar er, byggare. H a t a r. Men nu ska jag börja den här dagen på riktigt och fortsätta må så här jävla braaaa (hoppas jag)!