Som när Witney sjunger Dolly

Rubriklåt: Samarkanda med thåström, för att jag hör den i exakt detta ögonblick och för att den är jävligt jävligt fin.
 
Hej från onnas nu tomma lägenhet! Eller okej, både jag och katterna är här, men ingen onna menar jag. Jag fick vara här och soooova när hon åkte till jobbet, thank god. Det behövde jag. Men ja, igår efter blogget blev det ju bannemig pannkaksfrukost! Kiti stekte och vi andra höll koll på barn och fixade annat, och sen åt vi goooda pannkakor. Jag och Onna worshipade nutella, Lee ville inte äta men ville att vi skulle ropa in henne (?), jag och den andra Emma var konstant namnförvirrande och allt var jättemysigt. Jag, Onna, Kiti och barnen gick sen till "röret", typ en mini-lekplats jättenära blindhuset. Det var sooooommar och alla utom kiti låg i en stor gunga och blev gungade av henne. Vi vilade och pratade om våra första minnen, Kiti ryckte av mig skorna i farten för att jag sa att det vore skönt att ta av dem (vilket jag och Onna skrattade väldigt mycket åt), barnen var gosiga och allt var typ...perfekt. På riktigt.
 
Sen chillade jag och Onna på bänken utanför huset och pratade med grannar, vilket är en märkligt fin sak med det här stället. Vi gick in, Onna packade upp kattmat under mycket drama (en av hennes katter fick ett duschdrapperi i huvet!) och sen skulle jag barnvakta Luna. Vi tittade på mamma mu, hon lekte omkring och sen startade hon en dokumentär om sömnapné på tv:n. Bebbar är för tekniska nowadays. Jag var helt utmattad, så jag var väl itne en så kul barnvakt kanske, men allt gick bra och efter att ha slängt i oss svingod toast åkte jag och Onna iväg.
 
Onnas kör skulle ju ha konsert! Jag satt och tittade på när de repade och på själva konserten kom hennes föräldrar. Vi pratade en massa i pausen om att de borde bo i skåne, ledstråken i hedemora (tydligen högst viktigt) och att Onna vill ha ett eget liv men inte ens kan hitta sina egna mackor. På själva konserten sjöng Onna jättefint, kören var rolig och bra och...sen råkade jag sjunga solo? Tydligen hade de ingen solist på I'm still standing, så det kunde väl jag lösa tänkte jag. Jag sjöng lite fel, men hade hur kul som helst ändå! Alltid kul att vara lite random, you know, eller spontan eller vad fan det heter.
 
Så, idag är min sista dag i stockholm. Sååå jag har sovit bort den. Och knappt ätit och varit on brand helt enkelt. Menn nu ska jag tydligen till farsta, och sen...på en andradejt? Help me my life is so weird

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0