hopelosthead

Rubriklåt: Vänligt hopplöst nej med navarra, bästa låten om olycklig kärlek som finns. (är inte olyckligt kär nu ofc, vi kommer dit)

 

Hej från den sömnlösa sjukstugan! Här ligger jag och väntar på ett sömntåg, basically, så nu är det dags att blogga lite. Och jag ska blogga om igår, när jag åkte till Lilla för att sjuka mig där. Jag åkte en mardrömig färdtjänstresa som slutade med att jag fick åka med en random människa till rätt hus, men när jag väl var där la jag mig i hennes säng och tyckte synd om mig själv. Lilla beställde teriaki-lax till oss som en superperson och det var det godaste ever, och livet var mysigt och tryggt. Vi hamnade i en konstig grej där vi pratade med varandras 2012-versioner, så jag berättade för Lilla 13 år och hon för Emma 18 år om allt möjligt. Emma 2012 hade...andra prioriteringar, for sure. Att jag var tjock var ju det värsta ever, och väldigt mycket handlade såklart om the highschool crush.(därav låten, som vi hörde sen). Valid ändå, in a bad sort of way.

 

Vi fortsatte omhändertagandet av varandra med att göra chokladbollar, eller bara smeten. (jag gjorde inget obs. jag bara satt på soffan.) Så vi åt smet ur skålen, drack te och kramades och sjöng stämmor som det ska vara. Det slutade med att jag berättade en massa om harry potter, för hon vet ju inget om det! Mycket var i sång (vilken låt var det nu jag sjöng det på? Kommer du ihåg, Lilla? Det var ju en jättelång låt!) och vi diskuterade världbygge och grejer. Men sen åkte jag hem, och sov som en bäb. Och idag...mest har jag sjukat runt. Jag och pappa har handlat i en ny affär, jag har saknat Stelllla, jag har sovit, jag har dm:at med Alice om funkisgrejer, jag har bråkat med min dator och ja, det är typ det. Men ja, om man kanske skulle sova?