hopelosthead

Rubriklåt: Mitt rum i ditt hjärta med Linnea Henriksson

 

Jag undrar om det fysiskt går att sluta älska någon man älskat. Det är en naiv undran, för det "måste" gå, men går det? Liksom, att vara med någon så nära som i ett förhållande, bryts det någonsin? Folk skriver låtar om hur mycket de hatar sina ex och ja ba...eh men ni älskade dem ju? Hur kan man aktivt hata någon man älskat? Jag hoppas att det går, pga människor i mitt liv, men jag är nog inte helt kapabel. Jag älskar alla jag riktigt innerligt älskat. Och ja, i fallet romantiska kärlikar är det väl tre, snart fyra, men ändå. Det går verkligen inte att sluta. Kärleken liksom stannar i kroppen. Hur man rör vid någon, hur man andas in någons doft, hur varje ord någon säger får en att krypa ihop av känslor. Det slutar aldrig. Och jag hoppas att jag ser det här inlägget om fem år (då har jag i så fall haft den här bloggen i sjutton år!) och skrattar åt mig själv. Att jag inte kunde komma över någon, lol. Men det är ju inte samma sak! Att komma över någon är att slippa tänka på hen hela tiden. Att sluta älska någon är...något annat. Jag kan ju inte ens sluta älska vänner jag en gång hade. Vänner som jag saker än idag fast jag verkligen inte borde eller vill. Jag kanske bara...har väldigt starka känslor? Eh ja, det vore ju inget nytt i och för sig. But still...it's hard, dammit. Att inte kunna avbryta känslor man haft för flera år sen. Att inte kunna prata med sina känslor. Jag önskar att de var en separat person man kunde prata med, verkligen. Men...nä. Så, jag ville mest få ut lite frustration. Varsågoda.