I'm a little bit unholy, so what so's everyone else

Rubriklåt: Unholy med Miley Cyrus, en ultimat damhängslåt! Sprit, knark, ett härligt beat och…Miley!

(detta skrev jag alltså för ett dygn sen.)

 

Hej från världens varmaste tåg! Klockan är 15:09 när jag skriver detta, men det lär väl ploppa upp på internet ikväll. Fucking snälltågets wifi how does it work. Serri jag fattar ej L men nu ska jag blogga om igår när jag hade damhäng! Jag och Saga träffades i stan och gick till surf schack. Där pratade vi om hur störiga straighta som hävdar att de blir ”kära i personen och inte könet” är och sen läste Saga ett thrilling dokument från sin högstadietid. Därför diskuterade vi högstadiet, ”att vara en Amanda”, fördelarna med msn (så många!) och en massa annat. Vi köpte vin och åkte hem till min lägenhet, som var alldeles nymålad. Såry, målarna, ifall vi förstörde allt. Men vi satte oss på balkongen och ”korkade upp” (man kan inte korka upp en box väl? Saga sa så, men nä) och hade ett allmänt bästigt liv. Vi pratade mycket om bröllop och möhippor (Saga kan typ ha råkat förlova sig? Lite?), vad vi har missat sen förra damhänget, artister vi verkligen inte tycker om, rökning och en massa annat som jag verkligen inte minns. Jag hittade chips att trycka in i käften, vi hickade i olika etapper och sen tog vi sista bussen hem. Japp, jag åkte hem från mig själv. Och alltså den här tågvärden är så jääävla lik annas ex! Jag kom inte på vem han var lik förrän jag började skriva meningen. Jag tror banne mig att det regnar i linköping hörni. Vi är där nu, alltså. När vi var i Nässjö sa han ”vi är alldeles strax framme i det småländska höglandets metropol Nässjö!” Jag gillar honom. Och saknar höglandet! Jag vill serri bo där igen i mitt liv. Vet inte varför, men jag vill det. Och nu ska jag sluta skriva i den här bloggen för det här är ju skittråkigt! Skriv bättre blogg, emma!


Jag tänder inga stjärnor, det här var aldrig meningen

Rubriklåt: Bedrägeri med Emil Jensen, ännu en perfekt låt av honommmm
 
Hej och hå från en stressad memma! ...som vanligt. Blä jag stressar alltid när jag ska blåga. Men ja, jag mår bättre sen sist faktiskt. I'm doing all right now. Och vet n ivarför? För igår plockade jag vinbär! Äntligen händer det! Årets höjdpunkt <3 och vet ni vad? Stella älskar vinbär. Yeah. That is true. I år kom Paulina och sällskapade med mig, dessutom! Vi lyssnade på min svenska lista och sjöng massor, jag plockade kanna efter kanna, Lilla kände på olika blad (eller nåt...) och jag mådde bättre och bättre för varje sekund för vinbär is magic. På kvällen fick vi snabbmat av mamma och pappa och hängde i trädgården, tills jag kom på att nu ska vi läsa bok! Så vi läste skadad, för den är en upfuckad bok och sånt älskar vi. "Det är riktigt mums!" "Är det incestmums?" "Jaaa!" so valid. (it is not valid.) Vi åt choklad, drack te och läste, och livet var mysigt och framför allt väldigt tryggt.
 
Idag har jag också plockat! Och vi har läst halva förmiddagen, mamma kokade sylt (what?) och livet var mysigt och lugnt. Mamma har bakat vinbärskakor och nu lägger hon över videoband till datorn. Det är väldigt många. Jag är en bebis på dem! och nu ska jag till bussen hajdå!

I'm not supposed to be scared of anything but I don't know where I am

Rubriklåt: Changes med 3 doors down
 
Kan världen seriöst sakta in? Alltså...det bara händer hela tiden.
Det känns som jag har tappat bort kartan och kompassen och exakt vad kan hända exakt när som helst.
and it does!
typ varje dag får jag någon ny info som jag bara vill säga "men väntaaaa!" till.
så jag ramlar fram, kryper fram som jag gör i mina drömmar.
det är seriöst en grej, jag kan inte stå upp när jag drömmer.
paulina sa precis nonsens i sömnen och det är lite så världen känns
som en dröm som inte riktigt håller ihop.
vem som helst kan vara var som helst och göra vad som helst at any time.
och så ska ju livet vara. saker ska hända. det är ju kul.
men heeeerrreeegud 2019 kan du chilla?
Liksom, jag har en tjej! på fredag ska jag åka hem till min tjej och bo där en helg med henne och hennes katter!
och det är liksom bara förnamnet, you know? Det ba går loss heeela tiden
och det enda jag gör åt det är att sova.
när jag kan, vilket inte är särskilt ofta.
jag blir så fakking otrygg och rädd och liten :( vad kan jag ens hålla i mig i? Finns det något som inte vacklar och vinglar? Jag tror fan inte det!

Vi firar att vi fyllt 25, igen

Rubriklåt: Vita bergens klockor med Little Jinder, en så jävla svinbra låt och om att fylla 25!
 
Hej hej jag har läskiga mängder ångest i min kropp. Det var fan inte igår, tänkte jag säga, men det var värre igår. Jag menar att det var länge sen. Men blogga måste jag tyvärr göra, så jag ska berätta om min fölsedag. Och på den kom det folk och firade mig! Mormor, Cia, amanda  och hennes dude, team osby, lilla och marie kom! Vi drack piggelin-drinkar och jag öppnade presanger (jag fick bubbelglas! Och ett melodi-ägg! och andra grajor!) och sen åt vi grillat! Alla åt jätttemycket mat och jag worshipade äppelsallad och såser, och folk hade trevligt i största allmänhet as far as I know.
 
Sen började folk drifta iväg, så då sa jag skärp er nu spellar vi besservisser! So we did. Vi lärde oss om ögrupper, talesätt, kompositörer och mycket annat, och sa många burns vi inte menade. Vi åt jättegod tårta och sen åkte de flesta hem, men Lilla och Marie stannade kvar. Vi efterpartajade lite, sjöng stämmor såklart, pratade om blindgrejer och pågick tills deras taxi kom och de gick vilse i trädgården. (de hittade rätt sen.) Då hade ångesten kickat in for real, och sen dess har den hållit rätt hårt i mig. Jag har mest legat stilla, förutom idag, för då hälsade jag på jossan! Jag har inte vågat göra det förrän nu, och uuuusch it hurt. Jag vill åka hem och vara med min kattbebis! i mitt hem! nuuuuuuuuu!

You say that I'm kinda difficult, but it's always someone else's fault

Rubriklåt: Primadonna med Marina
 
Hej hej jag fyller 25 år idag! Grattis till mig! Och nu ska jag berätta om min kväll igår, för dååå var jag och mamma på roskildefestivalen! Sjukaste som hänt i våra liv. Vi lyckades köra över bron under intensivt sjungande på grenade (inte den bästa låten att sjunga just då kanske) och kämpade med parkering, men sen kom vi fram. Vi letade runt efter scener och skit och när vi väl hittat rätt scen köpte vi varsin drink. Jag köpte en rom- och ananass-drink, som var så jävla god! Och med drink i hand och sol i ögonen (!) var det dags för Janelle Monae! Hon började med mina favoritlåtar och jag fick skrika "jane bond, never jane doe" och hon sjöng en massa pansexuella låtar och livet var fantastiskt! Hon tog upp folk på scen och pratade med dem, men sen gjorde hon ett fruktansvärt slut på showen med långa "avslag-slut", alltså när bandet gör ett sånt där långt ackord. Det var typ fem såna! På samma låt! usch :(
 
Efter Janelle åt vi märkliga kycklingburgare och efter att ha letat upp vinbaren försökte vi se gorga smith. Det var...inte bra. Alls. Så vi gick och babblade på en bänk, och sen. Sen jävlar i helvete...var det marina! Vi var långt fram och hade svinbra ljud (bästa ljudet på en festival, hands down!) och herregud det var så bra jag kan inte formulera mig. Hon sjöng läskigt bra, seriöst läskigt, särskilt på I am not a robot och froot och to be human och...hjälp :( Jag sjöng ut mina lungor till rubriklåten med en dude, Marina var gullig på scen och jag och mamma hade den bästa tiden i våra liv. Wow <3
 
Vi kom hem efter en del tjafs vid bron, och idag fyllde jag år! det gör jag fortfarande men eh ja. Jag väcktes av sång, till och med över telefon från Sara! Jag sjöng såklart tillbaka till henne. Jag sov mer, fick panikdrömmar från helvetet, men sen har vi fikat och handlat det sista och snart kommer folk hit! Det blir mysigt!

Eller din telefon gick sönder, du kanske tappade den i havet

Rubriklåt: Du kanske var på holmön med säkert!
och ja detta är ett mush, sen skriver jag ett riktigt inlägg, all is well in the blogosfere
 
Jag har försökt att inte tänka på det. I ett helt år, har jag försökt. Du har säkert mycket att göra, tänker jag. Du gör så mycket och har så lite tid och hinner inte svara på meddelanden. Det blir bättre när du kommer hem igen.
 
Men du är hemma igen. Du har flyttat ner och har en ny lägenhet och jag vet inte mer än så för du har inte hört av dig. Fy fan vad ont det gör. Vi brukade skriva när viktiga saker hände, men jag har en flickvän och har haft ett möte med ett förlag och du har gjort helt sjukt coola grejer och vi har inte ens pratat om det. Förstår du ens hur ont det gör? Och jag vet att det inte är jag, att vi inte är osams eller så, jag vet att du inte menar nåt illa. Men det finns ju fucking gränser. Jag fyller 25 idag och har bjudit in mina vänner och du är inte inbuden. Du borde vara fucking inbjuden. Och jag kan låtsas att det är lugnt och att jag är okej men jag är inte okej med detta. Vi var fucking nära. Jag förtjänar bättre. Men jag kommer inte vara cool about it när du fatkiskt hör av dig at some point, tyvärr. jag kommer slänga mig fram och bara jaaaa you're back! Fucking hell though. it hurts. A lot.

I would take you down the city for a ride, spend the night together by the river on the west side

Rubriklåt: Wish you were here med the sounds, den finaste låten ever. Hej Kiti det är fortfarande din låt jag älskar dig
 
Hej från en tröttig emma-blobb! Jag vill sova i hundra år men det hinner jag inte, så hur detta ska gå vet 0 personer. Exciting. Men jag ska blogga om igår när jag var hos lilla! Det var så mysigt <3 Vi fixade sallad under mycket blind-ångest och hon gjorde en vitlökssås värdig Marie (=jättestark). Jag fick igenom att lyssna på min festlista och vi sjöng en massa mashups som vanligt (att masha ihop södra station och molly sandén var life) och andra låtar, vin dracks förstås och vi pratade om psychos, killar (ja faktiskt), att Lilla är bra (hon måste lära sig det) och mycket annat. Efter mången timme kom Lilla på att vi skulle lyssna på rubriklåten, och det blev så att vi spelade den tillsammans. Deeeet vaaaar såååå fiiiint! Vi sjöng snygga stämmor och kände känslor och när vi sjungit klart blev vi nästan gråtiga och bara äääntligen spelar vi ihop igen. Vi sjöng några emma-låtar och var skitglada, och sen hade vi intensiva diskussioner om keyboards och världen var weird men fin. Nu visade mamma mig en jättttefin väska! Jag vill ha den! Men ja, okej, jag bloggar ju om saker. Vi gick och la oss vid tre inatt och jag sov som en sten, medans lilla...inte gjorde det. stackars bäb. <3
 
Idag vaknade vi och drack cola till frukost, lyssnade på mysmusik och pratade och sånt, och sen åkte jag him under sagoberättande för team osby. Sagan om Paula berättades och sen kom jag hit, och är en död fisk basically. Men nu ska this bitch åka till roskilde och se marina! Och jag ska ha den fina väskan med mig, sådetså!

Det finns de som säger att kärlek är så enkelt, antingen har man den eller så har man inte

Rubriklåt: Egoist med Kent, som jag precis hörde från köket och tänkte att jävlar, det är ju en bra låt!
 
Hej från det nästan-varma lund! Jag är inomhus så who cares. Me, tydligen. Så, igår efter blogget var det ju bio. Men dö, jävla swappy! Jag vill inte ha era annonser! Ni uttalar dessutom sidans namn olika, kan ni komma överens eller? Eller är det serri två sidor? Okej, okej, bio. Vi såg "yesterday", och om den har jag ett antal tankar. Det är alltså en film när en dude är den enda som kommer ihåg beatles, så han spelar in deras låtar som sina egna. Här är mina tankar:
1) Lily James var en av huvudrollerna, det var massa sång i filmen och lily...sjöng inte? Fuck you movie
2) Min favoritscen var när två andra som kom ihåg, de enda två verkar det som, träffade honom och de sjöng yellow submarine. Blev rörd som fan.
3) För just det här att bonda över något, att liksom inse att man inte är sjuk i huvet, resonerade så starkt med mig. Det är typ så det känns att träffa en fellow blind / lesbisk / psyksjuk / whatever.
Okej, det var nog det om filmen. Vi åkte hem och jag skulle följt med mamma till mejeriet, men jag orkade inte. Så istället låg jag och hade ångest, och sen satt jag och pappa i osffan och chillade ohc tittade på youtube typ. Vi åt äckliga chips och drack mediokert vin, allt var som det skulle.
 
Idag var vi på utflykt! En liten utflykt i alla fall, till tirups örtagård. Där åt vi lunch där det byttes och delades mat fram och tillbaka, och sen tittade vi på blommor och...sånt där. Så nu är jag här, har fikat och haft det bra, och nu ska jag åka iväg igen! Life is good osv säger vi.

everything is different the second time around

Rubriklåt: You've got time med Regina Spector, också introlåten till orange is the new black
 
Hej hej det är inte onsdag kväll. Såry va. Men jag har varit himma jättemycket och haft ett bra litet life, och detta har hänt:
-Mamma har rensat i källaren en massa. Hon hittade en emma-låda och där fanns en massa fint! Typ en bilderbok som mamma och pappa gjorde åt mig när jag var liten om fåret pontus (själva pontus var dock inte med...), min allra första dikt (den ska såklart upp på min vägg!), min favoritdocka och en massa skol-pärmar. Jag lästte ur min utedagbok från tvåan och läste detta gulliga: "Det var kul att leka krig med Omar, Martin, Linus och Ola. Agnes lärde mig gå upp på klätterställningen." I wasn't all alone hörni!
-Cia var här i tisdags och mamma bakade en kanel-kaka och vi pratade om olika grejer. Typ att gå ner i vikt. Man blir ju fan deprimerad av dem.
-Sen inledde jag projektet titta på orange is the new black! Det är gay och fint men också så jävla obehagligt :( varför är folk så dumma?
-Igår var jag och mamma i stan och fikade. Vi unnade oss tårtbitar till och med, och sen kollade vi in i mitt hem. Det var målat i alla fall. Undrar när de blir klara.
-Jag har sovit löjligt jävla mycket. Seriöst. Det är inte hälsosamt. Eller det är väl det, för jag gör det.
-Jag vet att ni älskar när jag berättar om vädret, så nu ska ni få veta att vädret suger. Det är kallt och jag tror jag måste ta på mig benklädsel nu! Hur fan gör man ens det help
-Nu ska vi gå på bio! På eftermiddagen en torsdag! Vi är rebeller and you know it

Vi har gjort det många kvällar men nu gör vi det en till

Rubriklåt: Knark med Silvana Imam
(Ja, nu tänker jag faktiskt fuska igen. Det här inlägget handlar om söndag och måndag. Jag tänker att det kommer bli bättre inlägg om jag gör såhär ibland?)
 
Så, mina bloggbebbar, nu ska jag återta konseptet blogg. Svårt när man är trött som en bäb hela tiden! Men i söndags hade jag och Lilla en härlig slattafton. Vi beställde mat som de lata töntar vi är och drack alla hennes slattar, eller ja...det som gick att dricka. Hej allihop, lämna inte vinflaskor i flera veckor när de är öppnade. Åtminstone inte okylda! Nu vet ni :)) Vi sjöng såklart, jag försökte få henne att inte sjunga stämmor på hela fraser (jag tyckte det blev jättefint, men hon höll inte med...hon hade fel!), jag gick loss på who run the world (att sjunga r & be är så jävla kul!) och vi hade allmänt ett bra litet life.
 
Sen räckte inte det, tyckte vi själva, så vi åkte till mello yello! Där njöt vi av sista kvällen med cigaretter (faktiskt sant), rappade rubriklåten en massa och sen lekte vi lekar! Vi gav varandra val om vilka blindos vi skulle ligga med, men sen körde vi alla möjliga regler. Så jävla roligt! Vi drack svingoda daiquiris och lärde oss både det ena och andra om varandra, tog oss runt för att beställa under mycket förvirring och på slutet av kvällen drack vi white russians och gav varandra jättemånga komplimanger. Bästa kvällen på lääänge!
 
Vi åkte him och sov pga kall källare, och sen hängde vi himma på måndagen. Vi lyssnade på mord, kramades såklart, åt en märklig men jättegod lunch och var väldigt trötta och sega, åtminstone jag. På kvällen var jag nästan svimfärdig av trötthet, men då fick jag iaf äta sombreros och dricka min sista burk cola. Rip mig osv nu har jag inga. Och det var detta inlägg, folcs! Kanske ändå inte ett superbra sådant, men mer fokuserat iaf. Ett om igår och idag kommer ikväll antar jag!

You wonder why it is that i came home, I figured out where I belong

Rubriklåt: Long & lost med Florence
 

Jag brukar tjata om hur mycket jag älskar Florence. ”Har ni hört Florence ellller?” Men jag pratar ganska sällan om varför. I alla spellistor jag har med folk är hon, om alls, representerad med en eller ett par låtar. Ingen annan får vara med när jag lyssnar på henne. Varför är det så?

 

För hon vet hur det känns att vara Emma. Hon har haft ett helt annat liv än jag, men hon vet. Ibland tänker jag att nä, det vet hon säkert inte, det var nog bara en slump. Men. Hon skrev no light, no light när jag behövde göra slut med Kitiara. Hon gav ut how big, how blue, how beautiful den första juni 2015, när jag och Christopher hade bestämt att ”i juni skulle han lämna sin tjej”. (han lämnade inte sin tjej förrän i september men vem bryr sig). På den skivan sjöng hon saker som ”what kind of man loves like this?”, ”make up your mind before I make it up for you” och “I know it seems like forever, I know It seems like an age, but one day this will be over, I swear it’s not so far away”. Hon förstod. Och förra året, när jag på allvar började hantera min relation till mat, tro fan att hon släpper en låt som börjar ”at seventeen I started to starve myself, I thought that love was a kind of emptiness”. Yeah. She did that. Wish you were here kom från ingenstans 2016, när jag som mest behövde den i allt mitt Cringestopher-kaos. Moderation kom i år och påminde mig om att jag är en force to be reckoned with.

 

Och nu har hon skrivit en artikel i vogue. Om missbruk och ätstörningar och hur bra hon mår nu. ”And it’s hard to write about being happy”, sjunger hon på senaste skivan, men hon kan det också. Hon kan skriva på ett språk jag förstår om varför kroppen är viktig. ”You don’t beat your own heart.” Kroppen behöver att jag ska tycka om den. Så jag gör det. Eller, det gör jag ju inte. Jag skadar den jämt. Men just nu, och de senaste veckorna faktiskt, har jag tyckt om min kropp. Jag älskar min tjocka mage och mina stora bröst och mitt lila (nu mest pastelliga och utväxtiga) hår och mitt Emma-ansikte och mina mini-händer och mitt hjärta som slår varesig jag just då vill eller inte, för det är det det är programmerat till. Och jag gillar själva Emma. Jag är rolig, smart, snäll och härlig i allmänhet.

 

Florence hade en märkligare resa än jag. Fler extremer. Stora scener men också fler bakfyllor och mer risker. Det kanske jag också hade haft med en annan uppväxt eller fungerande ögon, för så fort jag har möjlighet gör jag ju dumma saker. Hoppar i sjöar jag inte vågar hoppa i, häller i mig sprit, panikgråter på en tunnelbana. Men vet ni vad? Det var rätt länge sen jag var sådär läskigt destruktiv. Jag har fortfarande problem, men inte konstant, you know? Jag slänger mig inte in i saker längre, jag tänker efter och tar det lugnt. Ja, jag super mig fortfarande full då och då, och man kan tycka att det är lite för ofta. Men inte på långa jävla vägar som det har varit. Most nights I’m doing just fine. Och jag älskar den känslan. Jag får vara Emma. Jag får ta det lugnt och vara trygg i mig själv. Jag får älska Emma. Florence har lärt mig det. Det och allt annat.


Jag höll era hala händer, vi byggde ett land av korthus

Rubriklåt: Hur lyckliga kan vi bli med Emil Jensen (och Edda Magnason! Hon lyfter låten!), för den har jag varit besatt av i flera dagar
 
Hej från tropiska Lund! Det är typ 30 grader idag. Och igår blir det 20 grader, så det makar ingen sense. Ni gillar när jag bloggar om vädret I know it. Men okej, i fredags efter blogget kom Robert! Vi satt ute hela kvällen, beställde mat, bråkade med hundarna (lukas var så jobbbig), lyssnade på musik i många olika genrer ("harkla dig, pöjk!" var som vanligt min standardfras) och pratade en massa. Vi diskuterade det jag babblade om i musik-inlägget, chockades över att alla inte gillar att utvecklas och jag berättade många spännande grejer. (Just det, team osby, vi måste ha sagostund snarast. Skriver det nu så jag kommer ihåg det)
 
När robert åkt och mamma och pappa kommit hem sov jag, och igår vilade jag halva dagen. Det behöööövdes. Men på kvällen kom Marie hit! Vi catchade up om alla vi känner och varandra och fick grillat av pappa. Muuums. Vi satt också ute heeela kvällen utan att bli kalla och pratade om "saker som rör om i grytan", bh-modeller, utmattning och hur mycket som helst annat. Såååå mysigt att få quality time med henne igen! Det var en miljon år sen!
 
Idag har jag också sovit hela dagen, men också tvingats titta på alsång på skansen med mamma. usch. Men jag fick manga-kaka, så det gjorde inget. Och seriöst jag dör av värmeslag this is not fun :(

They drove the blues away and banished rock n roll, they cut away the heart and sacrifised the soul

Rubriklåt: Give the music back med the hooters
 
Jag och Skogis pratade för länge sen om dealbreakers i förhållanden. Då hade jag typ "för positiva människor" och sånt, men en jag först nu har kommit på är: någon som inte bryr sig om musik. Det skulle jag inte klara av. För alltså, folk som inte bryr sig om musik...they bother me. Med "bryr sig om" menar jag att man måste ha en musiksmak, bry sig om vad som spelas och vara intresserad av artister, album osv. Det kan hända på massa olika sätt: Man kan bry sig om band, kunna låttexter eller vad som helst, men man måste ju bry sig! "jag lyssnar på lite av varje" "jag är allätare" jag får fan ont i magen. Liksom, you do you allihop, men jag får klåda under huden.
 
Grejen med musik är ju att det är mer än just musik. Det är en så enorm del av min identitet. Jag märker det mer och mer nu när jag gör listor. För jag kan inte sluta göra listor! Det är det roligaste i hela världen! Att göra listor är att sortera musik i prydliga högar och det är så skönt. (Hoppas det inte blev all caps nu.) Hela grejen med spotify är ju att man inte har musiken själv. Jag älskade att ha all min musik på en mp3-spelare och lyssna på den i en enda stor shuffle. Och spotify är ju bra, men man kan inte göra just det där. Och jag gillar musik som egendom. Musik som nästan en levande person. "Sluta byta låt hela tiden! Låtarna blir ledsna!" Jag tänker på riktigt så! Man måste lyssna ordentligt på låtar och ge dem kärlek! Och folk bara "har vi hört den låten? Det märkte inte jag!" get better ears, people! Och såhär, jag vet att jag har fel. Men detta är min blogg och det stör mig. Nu vet ni det. Skärpning!

Sen vill hon prata om hästar, mest vill hon vara i grottorna

Rubriklåt: Grottorna med säkert!
 
Hej hej nu ska jag hinna blogga. Under stress, igen. Kan jag bara skriva i den här bloggen när jag inte är superstressad? Nej, tydligen inte. Men sen sist har Henrik varit här! Hen kom ner från Pite och var här  och det var bäst. Hen kom hit i onsdags och vi åkte hem till mig, för vi trodde att målarna skulle vara borta. Så vi lyssnade på bra musik, åt goda saker och satt på min fula balkong och rökte / passivrökte. Vi hyllade såklart gay musik men också Annika Norlin och annat sånt svinbra. Vi pratade om fulla vuxna, att bo själv när man är ung och en massa random anekdoter, och råkade vara vakna till 01:45.
 
Igår vaknade vi då alltså av målarna. Som ändå ville komma hit. Tjooohooo. Så efter att ha skjutit upp det så länge vi orkade åkte vi him igen, och där åt vi kräm! (På en torsdag! hej team osby) Vi var trötta, så vi gick och la oss igen. och...sov. hela dagen. Woooops. När vi till slut vaknade gick vi ut på altanen och lyssnade på bra musik, åt middag med mamma och pappa och sen chillade bara. Vi skrattade massor, pratade om baby-crushes, kedjerökte i Henriks fall och hade livets tid. Vi la oss i tid, och gick upp i tid, men var därför jättetrötta så vi tittade mest på gilmore girls idag. Och nu har hen åkt och snart kommer robert och hjälp varför är den här veckan så fullproppad?

if you want blood, we'll give you some

Rubriklåt: Blood med dropkick murphys
(började detta igår men hann inte klart, därför ni itne får något om igår i inlägget)
 
Hej och hå, som vanligt bloggar jag under stress och även idag är det så varmt att man faktiskt nästan kräks. Får nog gå ner i källaren när jag har skrivit klart detta ja. Men igår, igår efter blogget var det ju äventyrsdags! Jag, Lilla och pappa tog oss iväg och mötte robert vid sitt tåg, för vi skulle på konsert! Eller inte lilla då, men hon hängde med ändå pga rätt stad. I bilen hyllade jag the hooters och jag och pappa roastade andra band (aerosmith...blä), och sen åt vi middag på någon grill-krog-thingy. Det var ytterst mediokert där (de hade citron i sin tsatsiki? who does that?), men vi hade trevligt och i slutet av måltiden (lol vad säger jag) började jag, robert och lilla döpa drinkar efter låttitlar. Typ "vad heter drinkarna på en fest med queen-tema?" det är ungefär det roligaste man kan göra ifall ni undrar. "crazy little thing called love", "too much love will kill you"...ni hör ju!
 
Sen var det konsertdags! Lilla lämnade oss och vi andra gick till folkets park och kom in mitt i millencolin. De var väldigt mediokra, men de funkade väl. Men efter en tråkig paus kom dropkick murphys! Och saaaatan vad kul det var! Robert sjöng med för kung och fosterland (det var det finaste ever) och jag kände igen massa låtar jag inte trodde jag kunde. "Det här är ju en låt som finns!" valid, Emma. Rubriklåten var en highlight, de spelade first class loser (!) och Robert fick alla sina favoritlåtar. Jag älskar den jävla musiken! Vi hade svinkul och det tog slut i tid, så vi hann vänta på taxin och dricka läsk en stund. "nu kan du slänga den här, den är inte rolig längre" läsk måste vara roligt tydligen. Och det var det för nu, för när jag skriver klart detta försöker jag ignorera att det är målare här...det är jättestelt!

när luften mellan oss blev svår att andas, när vi offrade oss själva för den andra

Rubriklåt: Regnet med Melissa Horn...ja det vore ju nice om det regnade känns det som. Nä okej men det är varmt. Det är i alla fall raden när hon sjunger det högsta hon någonsin har gjort och det är så fint att hela jag blir knottrig!
 
Hej från dödens värme! Jag är så jävla äcklig konstant nowadays blä. Men Lilla håller på med musik och spellistor, som en redig tönt. Söt är hon. Men igår efter blogget skulle jag ju till syster! Det blev så att jag lyckades missa min jävla taxi. Så jag bröt ihop i försent-panik, som den charmiga tjej jag är, men sen körde pappa mig. Han är: Bäst. Väl hos syster åt vi maxmat (jag åt nuggets och vi åt massa dippsåser) och då berättade jag hela sagan om förlaget, för den hade de ju inte hört! När maten var äten såg vi pitch perfect, som jag aldrig hade sett pga kräk-scener. men vi googlade exakt var de fanns, så vi kunde mutea. Benjamin blandade gt åt oss (de hade det att dricka upp innan sin resa och jag tackar ju inte nej lol) och vi skrattade åt filmen, jag mobbade allt töntigt men blev sen jätterörd som den sappy bitch jag är och gissa vad men ja lesbianen var min favorit. Om jag googlade henne när jag kom hem: Eh ja!
 
För sen kom jag ju hem, och försökte sova. men jag...sov inget. På hela natten. Jag slocknade äntligen efter frukost och sov 9-12, och sen kom lilla hit! Vi dör av värmeslag, dricker trokadero och lyssnar på musik och har det bästigt, och jag har saaaaknat hennnne! Men nu ska vi snart åka till malmö, för där ska jag bannemig gå på konsert! Jag älskar mitt liv just nu och är faktiskt inte ens det minsta trött. eller okej då. liiite kanske.

I'm like Oh my god I think it's karma

Rubriklåt: Karma med Marina, för den spelas i min sommarlista exakt nu
 
Hej från ett somrikgt Lund! Jag sitter på himma-altanen och dräller och snart kommer taxin för att ta mig härifrån så då bloggar jag såklart. That's how I roll! Jag ska berätta om min sista dag i forsa såklart. I lördags alltså, och efter blogget började jag dagen. Jag, Anna och Gustav körde in till stan för att köpa godis (som jag glömde i forsa när jag skulle hem! buuu!) och sånt, och sen var det sill och nubbe igen. De håller på, alltså. Jag deltog ej denna gång, men skrålade glatt med när jag kunde ändå. Efter bubbeldrickning och pladder, och säkert pilkastning eller nåt, fick vi även grillad lax (!) och sen åkte vi ungdomar (jag, Anna, Johan, Fanny och Fannys kille Budda...han har ett riktigt namn också who cares) tog oss iväg.
 
Vi skulle till delsbo! Vad gör man där, undrar ni? man går på partaj på ljusbacken, mitt i skogen! Fy fan vad mysigt det var! Det är ett kollektiv där folk bor och festar ("alla är barfota och badar nakna", som gustav så) och där fanns en brasa och band spelade! Vi drack vin ur plastglas, jag var lite sådär charmigt arg på alla (folk uppskattar det faktiskt) och sen såg vi ett band. Orkan, hette de (jag och Fanny trodde det var som i orka-n, alltså som i att man orkar...idioter) och fan vad bra de var! Bara tjejer utom gitarristen, coola stämmor, en sjungande trummis och en sax i bandet fast de spelade typ rock. älskar dem! Jag tyckte folkmängden var jobbig och blev ångig direkt, men Anna hittade en vägg att stå mot och det hjälpte faktiskt. Geni är hon. Efter orkan gick vi ut igen, jag och Anna och godishalsband (bästa grejen ju!) och vi babblade väl om en massa mög vad vet jag. Vi startade twitterkontot @onthemomang för allt man vill göra on the momang, så rimlighetsnivån var hög. Men sen fick vi skjuts hem, yay! Efter hundra år men ändå.
 
Igår var jag följaktligen trött. Men iväg till tåget bar det, och sen har jag åkt jävligt mycket tåg ja. I stockholm skulle stella ha mött mig, men hon skulle till barcelona (?!) så jag hade panik. Frågade på twitter och fick över 50 retweets (!), men det slutade med att ingen mindre än den kända twiterflatan Fanny mötte mig. Vi hade väldigt trevligt och pratade såklart en massa om gayness men också om harry potter, och sen åkte jag mer tåg. Blä. Jag kom him och fick mat, och sen sov jag i ett absurt antal timmar såklart. Men nu är jag up and about och ute i trädgården som sagt. Förut kom flera grannbarn in hit och lekte med Lukas. Jag blev...lite ställd, men tydligen fick de det? Times change antar jag. Och nu ska jag till syster så ni får ha det bra och allt sånt!

Att gå med naket hjärta genom världen, att möta solen utan skydd

Rubriklåt: Att gå med naket hjärta med navarra, för att jag har hört den nyligen mest, och för att man inte ska möta solen utan skydd. Ha solkräm guys! Anna smörjde in mig igår vet ni hur snäll hon är eller
 
Hej hej jag är en slut person. Det har jag varit länge nu. men det har varit midsommar och hela familjen är här! Vi har skrivit nubbevisor (en skill jag tydligen har) och kastat blindpil (alla utom Johan var mycket dåliga på detta), och ätit sill-lunch! Det är en stor grej. Vi drack mycket snaps, även jag (rys) och sjöng en massa snapsvisor. Till exempel byns gamle alkis! På skånska! Det är tur, för skånska pratar jag fan inte här. Det är en kaos-dialekt, verkligen, typ hälsingemål men också lundensiska...it's awful. Hur som helst...folk har kastat gris och Anna kastade bollen på Johans goda cider och slog sönder glaset, men sen fick hon en boll i huvet, så det var ju...bra för alla och en var.
 
Sen blev jag typ sjuk? Jag fick feberfrossa och mådde illa och hela köret, så jag fick gå in och decka. rip mig. Så jag låg och tyckte synd om mig själv, och idag har jag sovit. I am not made for this fuckery yall. I'm just not. Och ikväll ska vi ut på landet till en fest och vi vet inte hur vi ska komma hem...I need air okay :( jag kommer ju dö ångestdöden! Så, ännu ett kort inlägg, ses imorgon på tåget om jag överlever.

Mary Mary quite contrary, we get bored so we get married

Rubriklåt: Merry go 'round med kacey musgraves, för det är det somrigaste ever
 
Hej från forsa igen! Det är varmt så man dör här inne, men vi har det bra ändå. Jag och Anna tittar på saltkråkan och äter choklad, så life is good. Och igår kom my och ella! My är Annas bästa vän och Ella är hennes 1,5-åriga dotter. Sååå sööööt! Vi satt i solen och lyssnade på bra musik, Ella och Chaplin lekte med en vattenbalja och My satt mest och var utmattad pga höggravid. Japp, Ella ska bli storasyster snart! Nu glömde jag blogget, för tjorven var en sån sötboll. Men ja, dagen fortskred och jag och Anna gjorde tunnbrödrullar och lyssnade på james blunt, vilade och sen på kvällen började vi titta på saltrkåkan. Nu kom precis gustav upp och var djupt kränkt över att vi tittade utan honom. Soooorry. Inte vårt fel att du sover till fyra på dagarna. Han får fan skärpa sig. Nä det var nog allt jag hade att komma med, och jävlar i gatan nu är det åska. och regn utav helvete också. Nä nu ska jag återgå till att argumentera om bajs på twitter...

så mycket som jag fått kan jag aldrig ge tillbaks

Rubriklåt: Min familj med general knas

 

Okej jag ligger här och har haft superångest men nu börjar jag lugna ner mig, tyyyp, så ska försöka blogga så jag kan sova. Men ja jag är i forsa nu! I forsaaaa! Hos Annas familj! Vi kom igår (måndag) och då satt vi på altanen och åt middag, tittade på felix och chillade, och sen såg vi hemvideos från när Anna var liten. Gustav, hennes lillebror som inte ens var född at the time, var supertaggad och typ sa alla repliker innan de blev sagda. Adorable. Men läskigt att vara i ett helt annat hus! Där man ba...inte bor! Japp Emma så funkar det.

 

Idag vaknade jag av att Anna lyssnade på general knas så basen dånade. Så jag gick upp och hon stod och kokade rabarberkräm som en sötis. Hur kan man inte bli glad? Vi köpte tekakor och åt dem med krämen till frukost och livet var så jävla braaaaaaa. Sen chillade vi en stund, tvingade upp gustav och åkte in till stan. Nu har jag sett hudik! och jag köpte en klänning! bara sådär! den var billig och fin! Jag provade en bikini (blä) och sen satte vi oss på möljen (en jättttefin uteservering) och åt glass. Där jobbade en redig pudding, tyckte anna, så hon stirrade loss på honom och vi andra bara kände livet i oss. Sen döpte vi om honom till möljen-måns. ingen aning om vad han heter. Vi hämtade annas mamma på jobbet, kaos-handlade på hemköp och när vi kom hem var fanny där! det är annas syster! Iiiii!

 

Vi lagade tunnbrödrullar och alla var adhd-iga som fan, men också söta. Vi tittade på salve (det är tydligen viktigt) och alla eltade töntiga saker, för det måste man. och nu ligger jag här och har ångest som nu har lugnat sig, och känner mig som en sopsäck full av tvivel och oro. blääää. men serri emma du måste sova nu. okej. godnatt emma.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0