hopelosthead

Rubriklåt: Det bästa kanske inte hänt än med Molly Sandén, som skriksjöngs igår med mycket passion

 

Haj från sängen! Jag är trött som ett skåp och hungrig som två, men jag måste blogga innan anna kommer kom jag på. Och jag kom på att jag inte har bloggat sen jag kom hem, så jag ska säga att i torsdags var jag himma. Jag och pappa handlade och när vi kom hem var Sara där. Vi åt soppa och jag försökte peppa henne (hon är trött och jobbstressad och flyttstressad bleh) och sen tittade vi på rock-dokumentärer och sånt. till exempel om the cranberries, som fan är life. <3

 

Igår sov jag basically hela dagen, men på kvällen åkte jag till västris. Matte och Husse (påminner er om att detta alltså är lillas föräldrar, rimligt ja) ville fira min boook! Vi åt kycklingpasta och lyssnade på julmusik, pratade om morbida saker och efter ett tag hade vi musikquiz. Lillas frågor var jättesvåra, Husses var roliga och mina var konstiga. Sen var det musiklyssning och konstigheter, och vinet kan ha slagit ut mig lite. Skäms som fan över detta men när man äter och sover skitkonstigt blir det nog så. Jag och Lilla åkte hem till henne och sov som stockar, eller ja, jag gjorde. Lilla vaknade 07 och sov inte mer. töntigt.

 

Idag vaknade vi som sagt och Lilla fixade äggröra. muuums. vi lyssnade på myslåtar, var knäppa och skrattade åt "you must end!" och annat orimligt, och jag tjatade om spellistor som vanligt. Jag är fan beroende av spellistor. Och nu är jag hemma och Anna kommer om några minuter, jäää!

Rubriklåt: Everybody hates me med the chainsmokers

(mush från härom dagen)

 

Nu kommer jag säga en absurd grej. Så här: Jag kommer aldrig vänja mig vid att jag har dåliga sidor. Alla har dåliga sidor, det ska man ha, men…vad är då poängen? Om jag konstant är inkomplett, vad ska jag göra? Folk kommer störa sig på mig, bli irriterade på mig, tycka att jag gör och är fel. Hur hanterar man den tanken? Och det är inte bara så att jag har dåliga sidor som jag måste jobba på, för alla tycker olika om det! Alla tycker olika saker och det finns inget facit. Kära värld, kan det inte bara finnas en sanning som är sann? Måste jag förhålla mig till exakt alla andra exakt hela tiden? Så fort någon säger att något hos mig är dåligt, en egenskap eller åsikt, vill jag slita ut mina inälvor. För vem fan är jag om jag inte är rätt? Då är jag fel! Så är det inte på riktigt, för det finns nyanser, men jag orkar inte nyanser! Jag orkar inte att känna mig som ett stort jävla fuckup för att jag inte kan allt! Det blir ju liksom en del av min självbild oavsett vad. Om nån är sur på mig betyder det att hen hatar mig, om nån tycker nåt annat än jag betyder det att jag har fel, om jag gör något som stör någon måste jag skärpa mig för annars är jag ful och fel och äcklig. Men så är det ju inte! Tydligen är det så här, att jag kan göra någon sur eller arg och sen kan hen tycka om mig ändå. Vi kan tycka olika om saker och ingen har rätt. Så är det, säger de, men det gör ont i huden att tänka på det! Aaaaiiiii! Så låter det, typ. Är det bara jag? Det är det va?

Rubriklåt: Call me by your name med Melissa Horn, en av de bästa på nya skivan och från igår

 

Hej från tåget! Man måste blogga på tåg it's a thing. Det är ju så tråkigt att åka tåg! :( Vad som dock inte är tråkigt är att gå på konsert! Vi åt snabbmat och drack vin för att peppa oss, lyssnade på Melissa-låtar såklart och var allmänt taggggade. Jag bestämde att fuck massiv ångest och massa byten för att ta oss dit komunalt och brände alla mina pengar på taxiresor istället, så vi tog en sån till konserten. Kiti var superpeppad på att åka bil och vi lyssnade på peppig musik (för att sen se melissa horn...yeah).

 

När vi kom fram tänkte vi "vi följer strömmen bara!", men strömmen skulle nån helt annan stans. woops. Så vi lyckades ta oss tillbaka, fick hjälp av en bartender från gotland (jag hörde att han var det! Först!) och efter mycket irrande för att hitta platser var vi framme. Vi klarade det! Och efter en stund kom Melissa herself och allltså jag har saknat att se henne live det är min favoritgraj. Det var kaos med gitarristens teknik, så hon fick spela en låt själv lite improviserat och det blev en jag inte har hört live innan, "om du letar efter nån". Har inte gillat den innan, men nu gööör jag det! Hon hade härliga mellansnack om sina recensioner och att hon råkade plagiera because I got high (så hon sjöng lite på den, fucking life), jag och Kiti sjöng med en massa (ofta stämmor) och sa "party party party" i takt till allt som gick liiite snabbt och avslutet med rubriklåten var jävligt fint. Hon är så braaa!

 

Vi åkte hem och jag var pigg men Kiti var trött, så jag satt och datade ett tag och sen sov även jag. Jag sov masssor på morgonen (sorry Kiti om jag snarkade sönder dina öron eller nåt) (jag hatar att jag har börjat skämmas för hur jag sover, liksom vad ska jag göra åt saken?) och efter en dörr som ramlade av och mycket oklara hummanden (bästa sättet att få mig att inte ångstressa ihjäl på vägen till tunnelbanan är visst att humma till varandra på olika melodier) hamnade jag här, på ännu ett fjantigt snälltåg. Jag vill bara hemmmm nu alltså :(

Rubriklåt: What if no one's watching med Ani di franco, bara en låt jag hörde igår och förstörde för kiti genom att påpeka att den handlade om gud...såry

 

Haj från Kiti! Den här stockholmsvistelsen tar fan aldrig slut va. Jo, den tar slut imorgon faktiskt, sån tur ändå. Igår avbröts min ångest med att Stelllla kom hem <3 vi åt mikropaj och tittade på en av våra bästa recensioner, och sen tog jag en dyr jävla taxi till hökis. Jag fick se ett dramatiskt batteribyte av leksak ("Luna, haru pajat den?" blev en grej) (hon hade inte pajat den!) och nä  hon somnat hängde jag och Kiti. Jag tryckte in ischoklad i käften, vi lyssnade på vår rök-lista (rubriklåten är till exempel med) och bondade över fina ord i låtar, spekulerade kring harry potter (hon hade jättesmarta tankar! lol det lät ju som om hon inte alltid har det...) och efter ett tag sov vi.

 

Idag vaknade vi och tittade på barnprogram med Luna och sen har jag mest försökt att inte må hemskt. Det har lyckats för nu mår jag typ bra? Yaaay! förutom att jag knappt har några fucking kläder kvar och vi måste tydligen vara uppklädda ikväll. det kommer jag inte va.

Rubriklåt: Akta, lekande barn med Alice B, för jag har förstått nu äntligen att hon är lesbisk efter att ha sagt till Kiti jättelänge att hon inte är det. lol.

 

Hej från ångest-Emma i Stellas soffa! Jag mår ungefär som en sopsäck, men blogga måste man ju göra. (det måste man inte.) Och i söndags efter blogget släpade vi oss ut och till hennes mamma med familj. Där lagades det mat ("Det är jag som lagar maten, men det syns inte"-Stellas mamma när hennes man lagade mat) och jag fick träffa två av fem brorar! Den ena broren var hur trevlig som helst och blev helt chockad över att jag inte hade träffat några andra än och att han alltså var först! Vilken ära! Den andra broren...är tonåring, så han sa inget. Såklart. Vi åt maten, drack gott vin och pratade om allt från mattekurser till descartes. Den senare rageade jag på en stund, sådär som jag...gör ibland.

 

Igår vaknade vi i ottan och åt frukost och sen åkte hon till jobbet. Jag sov mer, chillade med life, lyckades äta och duscha och grejer och på kvällen kom hon hem med takeaway (sjukt att det ligger en pizzeria jättenära tunnelbanan! life) och vi såg så mycket bättre. Två avsnitt! För min skull! That's true love <3 vi hatade carola tillsammans, målade naglar och pågick, och sen sov vi igen basically. Det är inte lätt här i livet. Lol. Idag har jag bara haft ångest, vilket är mitt eget fel, men ändå. Rip den här dagen.

Rubriklåt: Resessional med Vienna Teng, en jättefin och kärlekig låt

 

Tänk att det hände. Det där jag inte trodde skulle hända. Tänk att hon hände. Att jag ligger i hennes säng, i en förort jag inte varit i tidigare, med en av hennes katter på bröstet och den andra sovande vid benen. Att hon kan komma hem med take away och titta på så mycket bättre för min skull. Att jag vaknar bredvid mig, somnar bredvid mig, säger att hon älskar mig. Jag blir på riktigt yr när jag tänker på det.

 

”När vi bor tillsammans måste vi köpa en större tekanna”, sa hon häromdagen. Vi gör så hela tiden. Pratar om framtiden, den som ska vara vår. Vi pratar om att sätta upp mina tavlor på väggarna, hur jossan kommer trivas, hur jag ska hitta till tunnelbanan (det vete fan verkligen), hur allt ska gå till. Vi har knappt varit ihop i ett halvår och ändå pratar vi såhär. Som att nu jävlar händer det.

 

Tänk om det gör det? Tänk om jag flytter till husby? Tänk om jag får ha den här galna katten i mitt fejs dagarna i ända? (seriöst hon ligger på mitt ansikte det är inte bekvämt) Men det är så jävla batshit, liksom att hon vill vara med mig och jag med henne och att det hände. Att det händer i presens. Jag kan inte sluta tänka på det. Tänk om Lee och Luna kunde komma hit nån gång och sova över hos sina tanter. Tänk om jag lär mig gå in på ica och de känner igen mig där. Vardagliga saker bara, Det kan gå. Och om det inte går? Om hon tröttnar på mig? Då kanske det inte går helt enkelt. Vi kommer klara det också. Det är fan det sjukaste.

 

Jag älskar henne. Hon älskar mig. Har ni hört nåt så sjukt i hela era lives?

Rubriklåt: Innan vi faller med Lisa Nilsson och Jocke Berg, som de sjöng på kören häromdagen och sen hörde jag originalet igår. Så jävla bra låt!

 

Hej från husby! Har tagit mig genom hela stockholm för att hamna hos the girlfriend. Och det älskar jag, för här kan man till exempel titta på felix och äta chips. Det är fan life. och igår efter blogget vare ju milkshakedags! Jag, Onna, Kiti och barnen tog oss till tunnelbanan, men jag och Onna misslyckades med att gå på tåget så vi fick vänta på nästa. Epic fail osv. Men till slut kom vi till bun meat bun! Då fick vi i oss milkshake och pommes och allt annat vi önskade, och Onna bjöd! Seriöst det gulligaste som någon gjort.

 

Efter ätandet åkte de hem och jag tog mig till husby trots massiv transportångest. Tips från coachen (från mig till mig själv): byt alltid på fridhemsplan, det är life. Så jag kom fram och Stellas homies kom kort därefter, för vi skulle fira den här superfina lägenheten! Jag älskaaar den. Vi åt god tårta och pratade om hur man handlar, hur vi vill ha det när vi gifter oss (för en annan av deras kompisar ska gifta sig snart), bilkörning, uti vår hage, hamstrar och en massa annat. Det var mysigt, men kanske ännu mysigare att kramas och lyssna på musik med Stella efteråt. <3

 

Idag har vi sooovit och halv-existerat. Men tydligen ska vi träffa folk ikväll, så jag måste finnas idag och det hade jag inte räknat med! Så man kan också tolka rubriken till att handla om mitt life och att jag inte har någon koll på vart jag ska at any point.

Rubriklåt: south London forever med florence + the machine, för den hörde jag literally nyss. Nu bytte det till 3 doors down, och den ville jag inte ha

 

Hej från onna! Nya bloggplatser varje dag it is. Eller inte nya, men olika menar jag. Vi chillar här och barnen badar och stojar. Eller ja ett barn badar och det andra sitter helt lugnt med sin ipad och tittar på barbapappa.

 

Igår efter blogget kom barnen hem! Kiti åkte till farsta för att fixa fir-bubbel, så jag barnvaktade och såklart skulle det lekas med vatten. Badhus, lektes det och mycket märkliga grejer om att "titta på häxor" ingick. Weird. Lee förklarade också varför lejon ryter: "de är arga, och farliga, och allvarliga!" I mean...yes. Very accurate. Vi åt mat och hade ett jättebra samtal med Lee om funktionsnedsättningar (hon är! så! smart!) och efter lite lugn lek och tv-tittande fick bebbarna sova.

 

Då var det ju bubbeldags! Jag korkade upp, vi skålade för författaren Emma Rävås och hade en mysig kväll. Många olika goda saker dukades fram och vi lyssnade på bra och konstig musik och pratade supermycket om derealisation och disociation. Så himla bra samtaaal <3 Emma Black fick mycket att säga till om och det var en av de bästa kvällarna för oss. <3 jag gick över till Onna för att sova (så weird, men det var bäst så) och vaknade av att hon gjorde pannkakssmet och dammsög. Så mysig vakning! (ja vakning är ett ord) Kiti och barnen och Onnas kompis Lee kom och vi hade pannkaksfrukost! Det stektes och fixades och åts för glatta livet och vi jämförde mensskydd och annat rimligt. Lee (barnet) ville leka leken "sitta på Emmas huvud" och sen snurrade de runt i stolen och allt var superrimligt. Och nu är vi här. Kiti babblar med en störig telefonundersökningstönt, och snart ska det bli milkshake snart!

Rubriklåt: Måste jag dö med Klara & jag, en av de bästa "låtarna med andra låtar i" som sjöngs igår

 

Heeeejjjj! Ursäkta superpeppen, men this bitch kom precis hem från förlaget och kommer att bli utgiven! Av Rabén & Sjögren! Vad säger ni om deeet? För det är fucking sjukt! Men vi återvänder till kronologin nu va, och igår efter blogget åkte jag in till stan igen. där träffade jag Stella och hennes egenvalda pappa! Vi gick till en indisk restaurang och trots att jag hade ångest lyckades jag äta en goood kycklingrätt. Victory ju! Vi pratade en massa om katter och barn, gymnasiets helvete och en hel del annat. Det var en mysig middag och sen åkte jag taxi till hökis och hamnade i fel port. Wooops. Men Onna hittade mig! Hon skulle sova, så jag gick in till Kiti. Där lyssnade vi på svensk pop som vanligt och Fredrik dök upp med blöjor (Kiti hade inga märkte hon) och vi pratade om tunnelbanor, familjedraman och annat trams. Chill kväll osv.

 

Och idag var jag på förlaget! Där fick vi lussebullar och plopp (!) (nu pratade de om plopp i videon jag såg, sjukt) och vi hade ett svinbra möte verkligen. Jag fick veta allt om avtalet, vi spånade mer kring strukturen och sen rantade vi länge om hur hemskt det är att gå i femman. Det...har inte med boken att göra, det bara hände. Och nu är jag hos Kiti och snart kommer barnen hem! Jag har saknat bebbarnaaa!

Rubriklåt: luckiest girl med Vinsten

(japp två inlägg på rad woop woop!)

 

Haj från Onnas hem! Kiti, Onna och jag chillar, lyssnar på en dålig bok (jag hatar jävla vampire academy!) och kollar på när minoua och jacky försöker läsa. De är katt och hund så det går inte...så bra. Men ja (måste sluta skriva så), igår när jag kom hit mötte Kiti mig vid tunnelbanan. Vi hann lägga in låtar i våra listor en stund, men sen kom Onna hem och vi oj nu ska vi dra.. kommer sen yo.

 

Okej, tillbaka. Men ja, jag och onna lyssnade på musik och åt toast innan det var dags för kör. Onnas kör ska ha konsert nästa vecka, men jag kan inte komma, så jag fick komma på rep istället. De sjöng massa braaa låtar (lilla fågel blå! En fin låt som ledaren skrivit! benen i kors!) och vi fick hembakt fika och pratade om jättedjupa grejer under fikan. Det ska man tydligen göra i den kören. Sen åkte vi hem och på vägen hem kom vi fram till att vi verkligen är vidriga människor. Verkligen de sämsta. Men kul har vi i alla fall, så vem fan bry.

 

Idag vaknade vi och åt bountykaka till frukost. Så ska det va! Vi lyssnade på boklistan och chillade, och efter början av blogget åkte vi in till stan och träffade Johan (som var chef på us förut). Vi hade inte setts på flera ååår, så det var svintrevligt. Vi fikade på ett fancy fik och pratade om transkriberingsjobb, att bygga spellistor och allt hemskt vi var med om på us. Usch. Men så mysigt! Och nu är jag hemma hos Onna igen, och måste snart gå igen. lääälp.

Rubriklåt: Säg att det går över med Ida Viklund

(mush som jag skrev i tisdags natt)

 

Det gör det inte. Går över, alltså. That is the whole issue. Vad går inte över? Vi gör inte det. Vi två som bor i det här huvudet. Jag brukar skriva nåt om det ibland, men däremellan brukar det vara rätt chill. Så icke denna gång. Sen jag skrev om det sist, i slutet av augusti, har det bara fortsatt. Jag testade en ny grej: att låta henne hållas. Om den där andra i huvudet ville vara med, let her. Jag har trängt undan allt så länge nu och det har ju liksom inte funkat, så kanske var det lika bra att se vad som hände om jag lät henne finnas. So I did. Jag pratade om henne, lät henne ta plats, lät hennes åsikter bli hörda.

 

Det…kanske eventuellt inte är det smartaste jag har gjort va. För alltså jävlar i gatan vad tröttsamt det är att vara 2 såhär ofta! Och hon har börjat ha riktigt starka åsikter om människorna i mitt liv. Ibland blir hon arg på någon, och liksom vad säger man? ”hallå nu var du taskig mot min andra personlighet, säg förlåt till henne!” eller alltså va? Och alltså hon är så jävla ledsen. Jag är glad nowadays, nästan jämt (inte inatt men ja), men hon är ledsen. Vill skriva om vem ska trösta knyttet till vem ska trösta emma black, haha. Och jag undrar om jag borde försöka ignorera henne igen? Man ska ju liksom inte mata dåliga tankar. Är Emma Black en dålig tanke? Är hon en tanke öht? För hon är ju inte en alter som folk med did menar. Hon kan inte fronta, är inte en egen person. Hon bara…har egna åsikter och idéer och till och med lite av en egen musiksmak. (det bästa i hela världen var när Paulina sa att hon hade hört en låt och tänkt att Emma Black skulle gilla den. Det gjorde hon!) Fan, jag vet inte, jag vet aldrig när det kommer till sånt här. Men det suger. Det suger och samtidigt är det så skönt att bara låta henne vara. Att unna sig att vara 2 utan att skämmas lika mycket. Det har ju liksom inte slutat. Då ska det kanske inte sluta. Det kanske är hela poängen. Men det vore skönt om hon slutade ha känslor för och emot riktiga människor som jag måste interagera med…det vore det. Fast det måste ju vara jättetråkigt för henne att inte ha det, så jag unnar henne det. Still though. Det är weird as fuck.

Rubriklåt: Essence of us med Emilie Adams, en av de bästa Anna-låtarna

Babis: Okej då. Jag gillar inte det där tönt-mediet.

 

Hej från tåget! Snart är jag i Stockholm. Igen. Gud vad jag håller på och reser fram och tillbaka. Jag vill bara sova men det får man tydligen inte i det här jävla landet :( (sjukt om man inte fick det?)

 

Men igår var en dag, och då var jag hos psykologen. Där pratade vi om min märkliga självbild (hon säger att jag har drag av borderline? what?) och ringde psyk för att kolla när jag får komma dit (om hundra årtionden), och efter en lååång bilkö åkte jag till därifrån till Anna. Dalbyhäng <3 Hon kokade kola och jag sjöng stämmor på allt jag hörde, hon blev sur på allt i hela sitt kök och allt luktade jul. Vi åt kola och rulltårta och såg dieselråttor och sjömansmöss, men sen insåg vi att vi får ångest av den (kul när man ska bli extra trygg och ba nope!) så vi hann visa varandra lite musik innan jag åkte hem. Jag ville stanna kvaaar! :(

 

Så jag kom hem, mådde mögigt och somnade alldeles för sent. Men nu är jag på tåget och det gick i alla fall bra. Men jag vill sova :((( jag var seriöst sugen på att skita i alltihop imorse och bara sova. då hade jag vaknat för en stund sen säkert. muuums. Men jag åt nyss daim och alltså säg en sak i hela världen som är bättre än daim? Nä just det. Så, nu har jag bloggat, alla poäng till maj!

Rubriklåt: En av alla dom med Lars Winnerbäck

 

Det var väldigt länge sen jag skrev nåt av värde. Det har jag sagt innan, så det vet ni. Hela 2019 har basically varit skrivkrampens år delux. Jag är helt förvirrad över hur man skriver utan handledning och en klass att våndas med. Blogg är typ det enda jag skriver. Så jag tänker att jag inte kan, att allt skriv bara är en lång uppförsbacke av skit.

 

Men så är det inte. Det finns en annan grej jag kan. Musik. Och det är inte bara att jag har skrivit två låtar på 24 timmar (eller ja en och en halv kanske man ska säga), fast det var en sjuhelvetes kick, utan jag kan musik. Jag förstår hur musik är uppbygt. Jag har pluggat popmusik aktivt i sex år och jag har inte ens märkt det. ”jag gillar popmusik”, kanske jag har sagt, men jag har liksom inte riktigt fattat hur mycket jag kan det. Jag vet vilka som skriver vad, vilka som sjunger hur, var de kommer ifrån och vad de gör. Jag kan hantverket. Jag har liksom hamnat i bråk om Taylor Swift, vem kan säga det ens? (många, men det är mer om drama. Ni fattar nog.) Jag har liksom tänkt att det är allmänbildning, när jag i själva verket skulle kunna undervisa om det svenska och amerikanska poplandskapet och hur man lyckas i det. Och det finns det ju folk som gör, kom jag på. Jag kan något som faktiskt är…användbart? Jag skulle kunna skriva musik och jag skulle kunna skriva texter om musik och jag kan hur det hänger ihop. Inte så konstigt då att det enda som verkligen inspirerar mig just nu är att göra spellistor. Det är kanske här nyckeln är, hörni. Det kanske är via musiken jag ska hitta tillbaka till skrivandet, till att vara Emma igen. Det kanske faktiskt går.

Rubriklåt: 6 inch med Beyonce och the weeknd, som obs ej handlar om mord. just a figure of speech.

 

Haj haj, just nu sitter lilla i mitt kök och pratar med ett medium. Mediet är alltså ej här, de pratar i telefon. Det är fett weird for the record. Jag vill höra vad de säger ju! :( men det verkar finnas bebbar i hennes framtid? Lol som om. Men ja, för att upprätthålla nån slags kronologi så kom hon hit igår efter blogget. Vi lyssnade på musik och försökte dra kopplingar mellan låtarna, beställde maxmat och var allmänt härliga. Jag höll lectures om popmusik som vanligt, jag hittade en låt jag inte hade hört på femton år, vi visade varandra våra favoritartister just nu och efter några timmar tyckte vi att det borde finnas alkohol i våra lives så vi åkte till botulfs.

 

Där slog vi oss ner, träffade en konstig dude som hette Henrik (han satte sig bredvid oss, presenterade sig och sen gick han igen? what) och sjöng med i konstiga låtversioner, och sen...sen skrev vi en låt. Jag sa en cool rad och sen började vi skriva och kunde inte sluta. Det blev en cool historia om två tjajor som gick ut och höll på, och med jättebra rader och grajor! Vi hade världens legit bästa tid! Och det sjukaste är att jag också hann skriva en låt i duschen innan hon kom igår! Vilken jävla dag. Vi åkte hem, drack kaffelikör utan nåt att blanda den med (äckligt, hävdar jag) och babblade om Emma Black och ens sexualitet innan man hade en, och sen sov vi som stockar. i alla fall jag.

 

Idag vaknade vi och åkte till bibblis. Där navigerade vi oss in och åt frukost, och efter en stund kom Anna! Jag sa ju att jag skulle träffa mina bebbar igår, men hon kunde inte, så det blev idag istället. Och det blev så mysigt! Vi skrev efter bästa förmåga, sjöng på störiga låtar, berättade om life och hade oss. Och nu ligger jag i sängen och lilla babblar med mediet. Nyss sa hon att hon hade en syster. Lol nej, hon har två systrar! Ljugare! Och hennes taxi kommer snart jag blir stressad. Det blev tydligen hon också nu för nu la hon på. Spannend! Nu ska jag fråga om allllt hajdo.

Rubriklåt: Tystnad läker inga sår med Navarra, en av de mest novembriga låtar jag kan tänka mig. Dessutom är det tydligen en stor skandal att jag använder "jätteslitna sommarskor" fortfarande, så jag ska byta till vinterskor idag.

 

Haj, det var länge sen! Kanske inte jätte, men lite. Jag ska berätta om min helg, och den började i fredags med lunch-aw med Saga. Vi satte oss på ariman och drack "bra vin" (de är så söta där, för de kallar sina vin bra och bättre) och babblade. Vi hamnade i en lång gemensam rant om snålhet (en alternativ rubrik är ju "jag är ingen jävla mattebok, jag är en människa!" som hon ropade), hatade på våra ex sådär som vi gör och jag råkade skrämma upp henne genom att säga att jag och Stella inte skulle vara tillsammans på vår halvårsdag. Jag menade såklart fysiskt, men det fattade inte hon. Vi gick till botulfs för mer vin och prat, mindes min kontakt med gud (lyssna på skamkalas avsnitt 8 för kontext) och sen hämtade saga tårtor och jag åkte hem. Eller försökte, för bussarna suger. Taskigt tycker jag.

 

Efter nån timme om Stelllla! Hon bytte om till sammet (jag har en sammetsflickvän ställ er i kö för att offer your congratulations) och vi gick till mormor. Där var det 80-årsfest! Vi åt försnax, drack bubbel och hälsade på alla, och sen blev det kalkonmiddag som brukligt. I "ungdomshörnan" pratade vi om att Amanda inte är gay ("jag är bara medveten!" for now...), folk som gett hela sitt företag virus, mina superbra puns (som Stella tyckte var dåliga! De var jättebra) och en massa annat. Det blev såklart både efterrätt och tårta (det är ett memme, säger Sara, fast hon säger "en memme"...meh) och folk hade väl trevligt. Olika ladies fick "karlar i bilen" (det var en grej) och sen gick vi hem och sov. ...jättelänge.

 

När vi väl vaknade igår åt vi frukost och sen åkte vi him. Där lärde jag mig vägen från bussen till Saras nya place och Stella lärde sig hur man lär ut vägar till mig med experten mamma. Vi gick till själva himma, fick tårtrester och umgicks ett tag, men på kvällen var det bara jag och Stella. Vi beställde sushi / lax och såg bert-filmen, för det är ju on brand för oss. Den var verkligen svinkonstig, men också lite kul. Och felix, såg vi såklart. Det måste man faktiskt. Och sova, måste man. Och nu är det söndag och hon har åkt, och det suger. :( Men jag ska träffa mina bebbbbar snart! Det var forever ago för fan!

Rubriklåt: Sound of silence med Simon and Garfunkel, äntliiigen! Visst är det batshit att jag inte har haft den innan? Huuur äre möjligt?

 

Hej från en sådär lagom stressad emma! För varför blogga i tid? Det makar faktiskt (lite) sense att jag inte gör det, för jag vill maximera min vila. Det är viktigt. men ja, igår efter blogget hade jag tänkt åka på lesbioke, men sen var jag inte på humör så jag åkte med mamma och pappa till mormor. Vi fixade inför hennes fest (peppen!) och åt mat, tryggt osv. Sen åkte jag hem, var natt-manisk igen och somnade till slut.

 

Igår sov jag. hela dagen. woops. Så plötsligt var det kväll och vi skulle på konsert! Hela familjen åkte till Malmö och såg the simon and garfunkel story, som alltså är två söta (som i adorable) britter som sjunger och berättar om dem. Det var riktigt bra! De var så jävla lika originalen (särskilt Art) och de sjöng nästan alla låtar vi vill höra samt några vi inte visste att vi ville höra men som vi älskade. Pappa hade dock sagt att de skulle spela paul simon-låtar också, så Sara var jättebesviken. ingen fifty ways! eller fifty shades som jag sa. Jag var jättetrött och höll typ på att somna, vi drack paus-vin och skrattade åt "krämrör" (det var en kaka som de beskrev så) och det var mysigt att ses hela familjen. <3

 

Och idag var jag tvungen att gå upp jättttetidigt! innan 08! För det kom en rörmokare hit och fixade min kran. så nu har jag en ny jättefiiin kran och jag slipper skruva fast slangen till diskmaskinen! Ni fattar inte hur stor skillnad det gör för mig i min ångestvärld. Varje moment man kan göra enklare gör en så enorm skillnad. Well, nu går bussen om tio, så jag ska swisha iväg. Men nu vet ni att jag är här och levande, och äntligen får min favoritlåt en plats i blogglistan!

Rubriklåt: Lev nu dö sen med Miss Li, som vi precis hörde (för jag och mamma älskar årets så mycket bättre det är life), och för att den är jätteglad och det är jag med! +, älska när artister nämner sina egna namn i låtar. älskaaar

 

Hej från en extra glad och peppad Emma! Kan ej bekräfta dessa uppgifter, men eventuellt kan ett beslut om bokutgivning officiellt ha fattats nyligen. Eventuellt alltså. Så jag är glad idag och sitter himma med mamma. Jag tänker på saker jag ska skriva och allt sånt, men att skriva blogg är viktigt! Så, jag tog mig ju him igår och där lagades det korvstroganoff och jag och pappa lyssnade på ultravox. För vi ska se midge ure nästa år! Livet alltså, har redan tre konserter inbokade nästa år hallå! Sen åt vi korven och tittade på så mycket bättre. Miss li slaktade så mycket ("hon får sjunga vad som helst!" sa mamma nu) och sen var det en massa absurda band som dök upp. Jag uppskaddade det ändå. Jag och mamma pratade om pengar och sånt skit, vi drack te och åt daim och sen åkte jag hem igen. Då datade jag fram till halv tre, woops.

 

Men efter att ha drömt en fkn skräckfilm som jag såg på bio vaknade jag och hade ett lugnt liv ett tag, innan jag åkte tillbaka hit. Här har vi fikat, lyssnat på musik och haft åsikter, "jobbat" och kanske fått lite besked men det kan vi ju inte bekräfta som sagt. Vi är jag, lol. Så, kanske inte så spännande blogg idag heller, men vem fan bry liksom? (Ni säkert bry, men jag inte!)

Rubriklåt: Dear John med Taylor Swift

 

Hej hej från min tråååkiga lägenhet! Jag har inte pratat med någon på typ 40 timmar :( förutom färdtjänst som jag pratade med nyss, nu när jag tänker efter. Så nästan ingen. Men innan de 40 timmarna var jag på middag hos Cajsa! Det är ju min nya bästis från twitter, om ni minns. Jag kom till hennes jättelilla lägenhet (den är så smal! sjukt!) och där bjöd hon på kyckling med klyftpotatis och aioli. Fattar ni vilken dröm ellller? "Folk brukar säga att jag gör för stark aioli", sa hon. Mummms säger jag! Vi lyssnade på taylor swift och sjöng med till alla dramatiska låtar och det ledde till ett långt samtal om att man måste veta saker om musik, som referens till mitt och Lillas samtal dagen innan. Man måste veta viktiga musik-faktan, faktiskt! Vi konstaterade att vi är bitchar som dock alltid har rätt, satte igång Avril Lavignes the best damn thing som underströk detta med bravur och hon satte in kladdkakan i ugnen. Förstår ni vilket liv jag har levt <3 Massa babbel pågick och vi hyllade specialintressen, önskade att Isa ska bli frisk (:() och åt kakan. Den var goood, och sällskapet var ännu godare. (va?) jag stannade till midnatt och vi hade verkligen svintrevligt. Och ja, sen har jag ju bara varit här hemma. Tvättat, sovit, tänkt, lyssnat på poddar och varit rastlös. Som sagt, sjukt vad bra jag mår just nu ändå!

Rubriklåt: Får jag med säkert!

 

En väldigt rolig sak är att jag, under nästan hela mitt liv, trodde att jag var introvert. Introvert! Jag! Jag tror att jag trodde att man bara var extrovert om man var typ som min gymnasiekompis som kände exakt alla och babblade med vem som helst...men så är det ju inte. Jag har fattat detta innan, men att ha en introvert flickvän har verkligen driven it home. Hon liksom...gör inte saker. Hon gillar att göra saker, men det är också chill att bara vara hemma själv. Och det kan jag också göra, i...en dag. Annars blir jag verkligen gaaalen. Jag suger verkligen i mig energi från mina vänner.

 

Så...då kan man ju undra...varför har inte jag ett jobb? Gå ut, träffa folk, gör saker. Det låter ju perfekt! Och jag kan inte få ihop det där. Jag beter mig som en introvert, för jag måste sova tolv timmar per dygn, särskilt när jag har umgåtts med folk. Jag måste umgås på exakt mina villkor, annars orkar jag inte. Men ändå är jag den som skriver till alla mina vänner att vi måste ses nuuu och de ba eh nej vi har skola och jobb och inte tid med dig. Så jag beter mig som ungen som måste stanna hemma från skolan fast förkylningen typ är slut, you know? När jag har sovit mina tolv timmar, that is. Och det jag inte helt förstår är hur jag ska leva med mig själv. Om jag orkar träffa mina vänner så här mycket, borde jag inte lägga den energin på att jobba istället? Jag borde det va? Men då får jag ju ingen energi tillbaka! Right? Fan, det hänger bara inte ihop och det är så stressande att alla andra har liv och jobb så jag är fast i min lägenhet. Jag borde fan ha en roommate. Om jag hade en tvåa hade jag nog skaffat en, tror jag. Det hade jag verkligen behövt.

Rubriklåt: Run the world (girls) med Beyonce, en av mina bästa sjunga-snabbt-låtar

 

Hej från en jättekall Emma! Jag fryyyyser :( det kan ju vara för att köksfönstret står öppet, men jossans glädje vinner över min. Tyvärr. Men ja, let's blog och allt sånt! Igår åkte jag för att se mammas kör sjunga. Jag och pappa hann peppa konserter lite och sen sjöng de, och mamma sjöng solo! Jag var stolt <3 de sjöng en konstig låt om en katt som hette emma (maaaaauuuu!) och hela konserten var lite...underlig, men ändå mysig.

 

Efter konserten åkte jag till malmö och lilla! Som hade kommit hem! Hon har ju varit på svincoolt låtskrivarläger och vi pratade såklart massa om det. Snygga producenter, framtidsplaner och pepp om låtskrivande avhandlades, och jag lärde henne viktiga saker så som att videor är viktigt och vilka som kom från kanada. Så nu vet ni. Vi drack julmust och bayleys (inte blandat obs), sjöng partylåtar och var glada och ledsna om vartannat. Innan vi sov babblade vi jättemycket och skrattade, äkta sleepover-stämning <3 tyvärr vaknade vi till dåliga nyheter idag (inte mina), så vi åt mintkrokant till frukost och sen åkte jag hem. Här har jag lyssnat på veckans skiva (jag älskar skivcirkeln!) och chillat, och ska snart iväg ännu en gång. Men ikväll ska jag åtminstone sova hemma, tur va?

Rubriklåt: Döda dej med coca carola, en av de mest catchy låtarna jag någonsin hört. Seriöst!

 

Hej hej, nu ska vi blogga "på riktigt" efter denna tråkiga bloggvecka. Kul för er va. I torsdags hände verkligen ingenting intressant whatsoever, men igår åkte jag till osby! Jag träffade en svintrevlig lady på bussen och vi babblade om skånska och annat hela vägen, och sen åkte jag tåg och lyssnade på podd (som tyvärr var rolig så jag skattade jättemycket...) och lyckades hitta team osby på stationen efter mycket om och men. Vi åt middag och chokladmousse (!) och sen blev det såklart en massa musiklyssning och prat. Jag och Robert bondade över riktigt nice powermetal, jag och Annoushka kramades och skrattade, vi sjöng min störiga la-lalalalala-låt (detta är en grej, jag har haft den på hjärnan i en vecka från och till och kom inte på vad det var! Idag när jag kom hem hittade jag den) och vi sjöng låtar från 2007 med mycket glädje och passion (lol). Rubriklåten sjöngs mycket och livet var allmänt bra. Tänk, ändå, jag mår ganska bra nowadays. Sjukt jao.

 

Idag vaknade vi och åt frukost. Jag var jättttetrött men vi pratade och hade trevligt osvosv, och sen åkte jag hem under konstant halvsovande. Nu är jag hemma, ska iväg om ett tag igen, all is well och sånt. Jag är spännande!

Rubriklåt: Post blue med Placebo

 

Jag har tänkt på det här med psykisk ohälsa. Inte min egen, mest, utan allas. Den där epidemin folk pratar om. Hur internet har påverkat oss och allt sånt där. Jag tänker på hur många regler det finns för att må dåligt. Det finns ett schema, en struktur att följa. Vi ska:

-Självskada, helst skära. Vi får lära oss hur man ska skära och att man kan skära på benen så syns det inte.

-Ha ätstörningar, om vi är tjejer (och det är vi ju oftast, i alla fall ska vi tro det). Vi ska helst inte äta, andra ätstörningar är larviga.

-Ha självmordstankar. massor!

-Helst missbruka. Alkohol är bra. Cigg också, och så piller. av alla slag

Det finns fler, men de är viktiga. Och om vi inte gör det, om vi har omärkta armar och äter, då mår vi ju inte ens lite dåligt eller hur. De säger att vi "gör det för uppmärksamhet", och det är sant. Det gör vi, för det är vad som förväntas av oss. Vi ska göra det, annars får vi inte hjälp. Vi måste visa upp våra skärsår.

 

Och grejen är att vi är inte dumma. Vi lär oss precis vad vi ska göra. Vi pluggar och lär oss lura systemet. För om vi inte gör det, vad är vi då? Vi är sönder, alla på våra egna vis, men det får vi inte berätta. Det ska följa reglerna. So we do. Och jag önskar att vi som inte vill skära oss, för hallå det gör ont, slapp ha ångest över att vi inte gör det. Jag önskar att min reaktion på att någon självskadar inte är "eh ja, det är klart hen gör, hen mår ju skit? Vad fan trodde ni?" det blir så jävla mörkt och man känner så lite till slut. Det här är väl inga stora tankar va, men när har jag någonsin stora tankar? Jag bara tycker det är så sorgligt att hela samhället har ett manus för att vara psykiskt sjuk. Fy fan. Det var det, nu ska jag med bussen. bra skrivet Emma.

Rubriklåt: Precis det där med Lars Winnerbäck

 

Nä vad fan håller du på med, emma? Bloggar gör du ju i alla fall inte, det är ett som är säkert. Fast jag gör inte särskilt mycket kul saker heller, så det kan ju vara det va. Men okej, liiiite saker har jag gjort:

-Jag kom hem och fick duscha och äta. Jag var i sjunde jävla himlen över detta.

-Igår var jag himma och åt mat och såg så mycket bättre. Det var inte lika bra som de andra programmen, men jag älskar timbuktu så fucking mycket seriöst.

-Jag var himma idag också, för jag skulle fixa saker med mamma.

-Då tittade jag på gilmore girls och åt munkar. jag vill ha fler munkar nu tack

-Jag har skapat och lagt till i spellistor. Jag är så absurt besatt av spellistor <3 det är det bästa jag vet.

-Jag har varit utmattad. Så jävla trött att det är löjligt. Men! Jag har inte haft ångest! Woho!

...eh var det där allt? I think it was actually? Jag har verkligen 0 att komma med här i bloggen, men nu fick ni i alla fall ett livstecken. Nu ska jag sova mer. Mummmms.

Rubriklåt: Hold on be strong med Maria Haukaas Storeng, eller maria mittent kanske hon hette nu för tiden enligt google. Förvirrande, tycker jag. Bra är den i alla fall!

 

Nämen hej från tåget! Vi är tydligen snart framme, fan vet jag, det är inga utrop här ens. Men jaha nähä, nu ska jag berätta om allt som har hänt i mitt lilla life. Och i lördags skulle det ju bli partaj! Så jag och Kiti blandade groggar och sjöng för våra lungors fulla kraft, och efter ett tag kom Felicia. Hon var på ett extremt dans-humör, så de dansade mest, och jag...gjorde inte det. Sen kom en Stelllla! Hon hade klätt ut sig som fan bara för att träffa oss, så jag fick en massa fejkblod överallt. Värt tycker jag. Vi diskuterade om det fanns fula kvinnor (Kiti hävdar nej) och annat trams, och sen åkte vi in till stan. Eller Stella åkte hem igen, men vi andra tre gick på mansfri klubb! Där dansade vi till en massa låtar, jag showade off mina run the world-skills (ingen kan verserna utom jag, alltid kul på partaj) och sen slog Kiti sönder en lampa. Eller snarare, jag fick en lampa i huvet och fattade ingenting, och precis när jag stapplat iväg från glassplittret kom Kiti och ropade "jag slog sönder en lampa!" ja, jo, jag märkte det. Jag klarade mig bra, men plockade glasbitar ur håret och från kroppen hela natten sen. Vi sjöng och dansade och pågick, men sen blev det lite för mycket för mig, så vi gick hem. Well, då var klockan ändå typ halv tre, så jag kan ändå tycka att det är rimligt. Vi tog oss hem, jag hade konstiga idéer (typ att jag borde bli en knark-besjungare a la general knas och göra skivan "i egen hög person"!), Kiti och pizza med hela kroppen och sen sov vi.

 

Igår vaknade jag av att jag snart skulle dö av kyla, och rätt mycket ångest hade jag också. Jag somnade om och sov nån timme, tills Onna kom in efter sin dejt! Det var en bra dejt! Yaaaay! Och vi hängde resten av dagen alla tre. Vi lyssnade på musik, sjöng till till exempel rubriklåten (Kiti har tappat rösten by now och kunde bara sjunga i låga oktaven, vilket var rätt snyggt ändå), letade flickvänner till dem (inte till mig, för jag har en, mohahaha!) och pratade om att ha barn eller inte, att ligga eller inte och sånt. Och det var nog typ det som hände igår? Tror jag?

 

Idag vaknade jag...för sent. Jag kastade mig iväg utan att duscha eller äta, med kaskadmens från helvetet och missade tunnelbanan, men somehow kom jag i alla fall upp på tåget. Så här sitter jag. Jag är svettig, blodig, hungrig och törstig, men snart kommer jag hem. Vi åkte precis nu från hässleholm så det finns hopp för mig!

Rubriklåt: Konstgjord andning med Melissa Horn

(ett lite märkligt mush jag skrev häromdagen)

 

Vet ni vad det sjukaste, eller bland det sjukaste åtminstone, i livet är? Att man inte vet hur eller om man skadar en annan människa. Man kan liksom gå runt och vara the bad guy utan att ens få veta om det! Jag har skadat människor, jag kommer att skada människor, och det finns rätt lite jag kan göra åt saken. Jag kan göra mitt bästa, men mitt bästa kommer liksom aldrig att räcka. Och det är just det, att jag tänker att alla ska säga till mig om jag gör dem illa. Det funkar inte så. Jag omger mig med trasiga människor, det är ju fakta eller hur. Och vi vet inte vad som gör ont förrän långt senare.

 

Och jag önskar att jag förstod hur folk överlever den tanken. För att återknyta till rubriken, hur vågar folk ha casual sex? Eller sex öht? Hur orkar de med tanken på att folk kan må dåligt, att du kan behandla de illa, och att det kan förstöra år av utveckling? För liksom, att vara helt chill med sex är ju…ovanligt, eller det måste det ju vara? Right? Liksom vem fan går inte på tunn jävla is när sånt händer? Och där ska man stövla fram, kämpa sig fram, testa sig fram. Och så är det ju jämt. Jag skulle önska att alla jag hade med att göra skrev på ett kontrakt där det stod typ ”säg till om nåt inte känns bra, för annars går det ju inte att veta.” Men man ska leva kontraktlöst här i livet, har jag förstått, så jag måste fortsätta gå runt i blindo (…ja ja jag vet) och hoppas att det blir bra. Eller åtminstone okej.

 

(Det är alltså ingen fara, vill jag understryka.)

Rubriklåt: Go go med Laleh, en av mina och Onnas låtar som dessutom är så sjukt lesbisk! Vi har legit inte märkt det innan!

 

Hej och hallå från Onna! Eller ja, det är fortfarande jag som skriver. Men jag är hos onna. Hon sorterar sina strumpor. Spännande va? Kanske inte, men ja, sist vi bloggade var det ju chokladpudding-dags. Den blev ganska misslyckad, men ändå god, och sen såg vi nog mer på felix tror jag.

 

Igår fick vi gå upp för jävla tidigt och Stella åkte till jobbet och jag till blindhuset. Där mötte Kiti mig och vi hade en väldigt chill dag. Luna var hemma från föris och vi tittade på barnprogram, åt mikro-pannkakor och tog det lugnt tills Luna åkte till sin pappa. (nu lät det som att hon åkte dit helv själv lol.) Vi åkte in till farsta och köpte godis och sprit, bara viktiga saker alltså, och betedde oss som märkliga skånska tanter. Man måste unna saj!

 

På kvällen hängde vi med Onna. Hon gjorde omelett till oss (som var så goood) och vi lyssnade på musik, sjöng, skrattade och var allmänt synkade. Seriöst, när en countrylåt började ropade vi alla "yeeehaw!" i kör. Rimlig synk. Vi råkade lyssna mycket på Molly Sandén, jag och Kiti sjöng evanescence med stor passion och livet var väldigt fint. Jag och Kiti gick "hem" till oss, drack cider och lyssnade på mer musik, pratade om ätstörningar och sånt där. Och nu är det lördag, vi har ätit ägg och nu är jag hos Onna igen och lyssnar på boklistan. Det är mysigt och bra, för sen blire ju partay!