hopelosthead

Rubriklåt: Girl like me med Cam, väldigt lång rubrikrad men satan vad fint hon sjunger den...när fan får vi ett nytt cam-album egentligen

 

Halloj från natten! Vi ska alldeles strax sova, men ska väl säga hej och berätta vad som pågår. Och idag började med att Stella åkte till läkaren, så nu ska hon få en ny medicin woop woop! Det kommer bli spannend! När hon kom hem lyssnade vi på kafferepet och hon tog en nap, och dagen fortgick i godan ro. Sen fick vi ett oväntat meddelande minst sagt, som kanske resulterar i att vi får en roomie ett tag framöver...sak jag inte trodde att jag skulle skriva här igår lol. Men vi får se hur det blir! Det blev hursomhelst kväll och vi poddade, och det blev...märkligt. Vi fick det största skrattanfallet vi fått hittills tror jag, men tyvärr tror jag att det måste klippas bort. Tråkigt när det händer. Sen pratade jag med Lilla om alla hak vi vill gå på och kursen igår och sånt, städade badrummet och åt chokladpudding med min tjeja. Den var gooood ifall ni undrar. Så det var min fredag, ses...inte imorgon tror jag men på söndag ses vi! Och eftersom jag inte ska blogga imorgon säger jag nu grattis till bloggen på 16-årsdagen!

Rubriklåt: Det var aldrig du med Steget, en fin låt bara så kan det va

 

Haj från natten! Jag borde verkligen ha slocknat by now, för jag är svintrött, men så är det inte. Men satan vad jag har gjort grejer idag! "Ooo har du lämnat hemmet?" tänker ni, men såklart inte! Men jag har jobbat en massa! Först av allt såg jag ett jobb jag ville söka...so...fuck. Kaos pågår i min hjärna för jag får inte söka jobb det är väl olagligt? Det känns olagligt! Men jag vill ha det, så jag ska väl...försöka. Sjukt nog. Men på eftermiddagen hade jag hursomhelst föreläsning med socialhögskolan. De var jättesmarta som vanligt, med bra frågor och så mycket respekt. Alltså om ni får kickass socionomer i era liv på olika sätt tycker jag att ni ska tacka mig för jag har föreläst i elva terminer nu tror jag! Japp jag tar credit för hela deras utbildning för att jag pratade med dem i två timmar deal with it. Och det trots att jag fucking sög idag, jag hade peak adhd ("jag har aldrig såhär mycket adhd...jag hr inte ens adhd! ...tror jag...anyway vad pratade vi om?" actual quote) och var helt kaos. Hoppas de lärde sig nåt.

 

Jag åt middag och drällde lite, och sen höll jag kurs igen. Det var väldit få deltagare här med, men vi är ett bra litet gäng och det var så kul! De skrev jättebra texter och vi pratade en massa om sinnesintryck och hur man kan använda dem för att skapa en vibe i texten. Jag höll en konstig monolog om Jossans plinga och att den var ett sinnesintryck...men annars var jag nog rätt bra? Jag ska försöka upprätthålla detta men det kommer vara: svårt. Och det var den här dagen, med en actually produktiv Emma. Vänj er inte. Men nu ska jag sova som en sten, godnatt!

Rubriklåt: People disappear here med Halsey, som jag helt hade glömt men hörde den nyss och det är en creepy bop

 

Haj haj från soffan och ännu en deppig dag i Emmas liv. Oklart varför det är så miserabelt att leva men det är det, men inte lika illa som igår. Idag är jag mest trött och orkeslös. Jag vill sova och aldrig någonsin gå upp ur sängen i hela mitt liv :( rimligt osv. Men jag har kämpat mig igenom dagen: vi fixade med boendestödet, jag sov i hundra år efteråt, vi la upp en liden podd och jag försökte peppa mig inför kursen imorgon men det är: svårt. Men jag har lyssnat på poddar och skrattat mycket åt trams i dem, så jag har väl mått helt okej men det är ändå så jävla jävla trist att leva och finnas. Jag ska skärpa mig snart och må bättre, jag lovar, eller nä jag lovar inte. Men jag ska försöka. Imorgon ska jag föreläsa och ha lektion och vara en bra person...men jag förstår inte hur. Jag är ju helt slut och kaos och liten :( det kommer inte gååå! Men det måste det, så eh vi ses väl imorgon när jag har lyckats med dessa svåra grejer. Stark blogg-content va.

Rubriklåt: Klara med Nadja Evelina, som jag hörde idag och jag saknar min bebbesyster så det passar med en systerlåt

 

Haj från sängen! Stella tar upp jättemycket plats vilket är rude men jag måste sova snart så jag vaknar för boendestöd-times imorgon. Och ja, det var ju länge sen jag bloggade...men livet har också varit riktigt jävla sämst. Jag har mått jättedåligt och verkligen velat ge upp allt jag gör, framför allt mina kurser. Jag hade lektion igår och det gick bra, det gjorde det väl, men allt är så svårt och jag vet inte jag bara kan inte dettaaaa. Nej alltså mina conserns är legit jag orkar bara inte gå in på dem nu, det är inte bara random självhat. Så jag vet inte hur allt ska gå men jag får väl kämpa på I guess. Och min dator tar bort fucking bokstäver hela tiden seriöst what's up with that? Kan den sluta nån jävla gång för ingen vet ju vad problemet är! Jag försöker kolla efterhand men jag orkar inte läsa igenom hela inlägget för så mycket effort är ni inte värda. Anyhow...vad mer kan jag säga? Vi har lagat mat, sovit på konstiga tider och mått skit i etapper, och ja nä det är dåligt slut på info. Vi lyckades hittahelt okej-billiga tåg till skåne nästa vända så det är åtminstone nåt. Jag vill bara hem till Skåne så det fucking händer nåt :( och jag vill gärna att min käresta flyttar sig så jag får plats i sängen. Detta är mina önskningar. Men okej, sov-time var det. Godnatt, hoppas på glädje snart I guess.

Rubriklåt: Green thumb med post malone, som jag lyssnade på alldeles nyss och alltså den är så sjuk i huvet, hej Lilla du borde lyssna på den för ackorden är batshit!

 

Haj från natten! Vi ska väl sova snart antar jag, men jag ska blogga om vad som händer och pågår. Igår var jag ju extremt trött, men vi fixade köttfärssås och sen poddade vi. Det blev väl en okej podd tror jag, inte vet väl jag. Jag tycker inte att podden blir särskilt bra längre och det är jobbigt...liksom om podden inte blir bra, vad fan blir bra då? Men de senaste avsnitten har verkligen varit så tråkiga tycker jag och liksom ja, så måste det ju bli ibland för det är omöjligt att göra bra avsnitt hundra veckor i rad, men ändå. Det känns bara motigt att researcha och spela in och lyssna på den och liksom podden är ju det enda jag har brytt mig om i minst ett år nu! Vilket kanske inte är så bra...men ni fattar!

 

Anyway, idag har vi vilat och sovit men på kvällen åkte vi till Kista. Där åt vi på "kycklingstället" (det slog mig nu att det stället har ett namn och att jag aldrig någonsin har hört det?) och köpte godis, för vi hade ett viktigt uppdrag ikväll: Se gone girl. Det är en väldigt viktig film för Stella, så nu skulle jag äntligen se den. Den var sjuk i huvet! Och det blev inte bra på slutet! Jag vill bara se filmer där det blir bra på slutet ju! Jag hittade på ett eget episkt slut där båda de dåliga huvudpersonerna fick ett sämst liv och den coola syrran blev ihop med den coola polistjejen. Mitt slut var bättre än det riktiga för det var fan mörkt. Och det var allt för idag tror jag bestämt, men imorgon blir det fan nytt försök med kursen! Let's go lesbos!

Okej så...jag hade en plan, men jag fixade inte att skriva om det jag hade tänkt skriva om, så...det blev...det här.

 

September

Eller ”den värsta natten

”

 

 

Snart måste jag säga det. Vi pratar som om ingenting, du sjunger med i din musik och vi skrattar, men vi vet att snart måste jag säga det. Klockan är 00:30 redan, för jag har skjutit upp det så länge jag kan. Jag drar in luft för att säga det, men då:

”Nej, inte än!”

”Vadå, jag sa ju inget?”

”du var på väg att säga att du skulle gå och lägga dig, jag hörde det på hur du andades.”

”Men klockan är halv ett…”

”Bara en liten stund till?”

Hon använder sin allra sötaste röst och jag smälter. Fine, en halvtimme till. Men när klockan närmar sig 01 gäspar jag och vill verkligen sova på riktigt.

”En kvart till?”

”Nej, jag måste verkligen sova nu.”

Hon andas snabbare nu, hyperventilerar. Fan. Jag pratar lugnande och försöker få kontakt med henne.

”Har du gått? Varför sa du inte hejdå? Är du arg på mig?”

”Vad menar du? Klart jag inte har gått!”

”Varför gör du såhär?”

Hon hör mig inte. Jävla skittelefon. Jag lägger snabbt på och ringer igen, men nu är det försent. Jag hör att hon inte får in luft i lungorna och när hon väl försöker andas hostar hon. Något är allvarligt fel med henne. Ingen är där för att ta hand om henne utom jag. Jag fortsätter prata med henne, lugna och trösta, men det hjälper inte. Ingenting hjälper. Jag fattar ju att hon är ledsen, för hon kommer inte somna och måste vara ensam hela natten, men så här länge har hon aldrig haft svårt att andas … fuck … något är så jävla fel här.

”Du borde ringa en ambulans”, säger jag och försöker lugna ner mig själv så jag inte väcker min familj.

”Nej!” hon hostar mer och jag går tillbaka till beprövade metoder. Om och om igen berättar jag att jag älskar henne, att inget är någon fara. Floskler som hon egentligen hatar. Men det slutar aldrig. Timmarna går och min egen panik stegrar hela tiden. Vad händer om det aldrig slutar? Vad fan gör jag då?

”Det här är inte på riktigt”, hör jag mig själv mumla genom tårarna, ”det här är inte på riktigt det händer inte det är inte på riktigt…”

”Emma?”

Mamma öppnar min dörr och direkt hör jag tutet. Hon har lagt på.

”Hon kvävs”, får jag fram, ”jag skulle sova men sen kunde hon inte andas…”

”Men Emma, hon manipulerar dig bara. Hon låtsas!”

”Hur kan du säga så!” skriker jag. Jag skriker aldrig åt min mamma men ilskan går inte att hålla inne. ”Hur kan du säga så om en annan människa!”

Hur fan kan hon tro att min älskling skulle göra så? Hur kan hon tro så om någon alls? Men mamma skriker inte tillbaka, för en gångs skull. Hon kramar mig genom allt det arga och jag får sova inne hos dem. Dagen efter pratar vi inte ens om det. Jag glömmer att jag kallar det ”den värsta natten i mitt liv.” Den smälter in i allt det andra.

Rubriklåt: Human med Gabrielle Aplin, som vi hörde igår mest

 

Haj haj hallå! Hmm är det lite sol jag känner på min fot? Nä det var det inte hävdar Stella. Fan jag hade ändå lite hopp om slol där i en sekund men aja det är väl höst nu blä. Höst kan dööö fast jag är också llite taggad fast också inte...jag är helt enkelt kluven. Anyhow, igår var jag ju på äventyr och det äventyret var skrivfika med Leo och manja. De visade mig sitt bästa café som jag nu är besatt av, de hade jättegod bananchokladkaka och en sinnessjuk bärpaj (enligt Manja) som Stella genast måste prova. Vi pratade en massa om blind-diagnoser, hundar som äter crazy shit och allt möjligt annat, men sen skulle vi skriva...och exakt då flippade min kropp ur och gav mig en massa mensvärk. Kul va. Så jag fick inte ett jävla ord skrivet :( så jävla sämst!

 

Vi åkte därifrån när de andra hade skrivit en jävla massa (kingar!) och kom hem hit för middag och häng. Vi pratade en massa, visade musik för varandra och hade det mysligt, som det ska va. Vi hann med djuuupa ämnen men också trams (för alla behöver vara tramsigare det är viktigt!) och när de åkt hem lyssnade jag och Stella på mord och åt glass (vi hade tänkt bjuda på glassen men glömde det lol). Så det var en bra dag förutom tönt-värken, och idag har vi peak chilldag. Fast vi ska podda sen och det är lite oklart hur jag ska orka det...aja det löser sig!

Rubriklåt: Guds bästa barn med Eric Sporong och Karakou

 

Haj haj från maj! Vi sitter i soffan och lyssnar på kafferepet (nytt avsnitt denna gång) och har precis ätit lunch. Och igår var det ju standupföreställning på schemat! Vi tog oss in till stan och åt supersnabb middag på ett burgarplace, vilket var jättegott men också panikstressigt för att vi var dåliga på tid som vanligt. Men vi kom in i tid och fick se Eric Sporong, känd som ena halvan av tack för insläpp! Vi hade fått höra att det skulle bli dåligt, så förväntningarna var inte så höga, men det var bra! Inte ont i magen-roligt men jävligt intressant och vi fick höra hela storyn om hans märkliga liv i frikyrkan. mest skrattade vi åt hans högläsning ur sin mellanstadiedagbok (bästa jag hört), när någon frågade (på begäran obs inte ba rakt ut) "fuck marry kill: fadern, sonen och den helige anden?" och när förkomikern Marcus Thapper spelade upp jättekonstiga voice memos, men tror ändå alltihop peakade i slutet när karakou gick på scen och de spelade sin fina duett ihop. Jag trodde att det skulle vara en trasmig låt, men den var jättefin! Och sen spelade karakou några låtar ("det är Erics favoriter) och det var mysligt. Efter showen pratade Stellibelli med en twitterkompis hon aldrig träffat irl och då dök Klara Christianssen (yolo-stavning) upp, men Stella märkte inte ens att det var hon fast hon lyssnar jättemycket på hennes podd. Smart va. Så hon tackade nej till att dricka öl med dem (och förmodligen Eric också!) och vi gick hem, så jag skällde på henne. Vi åkte alltså hem och lyssnade obsessively på låten och hade det bra, och sen har vi sovit och ätit och jag har fixat lite inför kurserna. På måndag kör vi på riktigt den här gången! Och nu är det jag som ska på skrivfika!

Rubriklåt: Romantic fatigue med Frank Turner, från veckans cirkelskiva

 

Hallå från balkongen! Surprise, det är sol idag så balkongblogget fortsätter! Jag samlar kraft för att tvätta och diska för det har jag lovat att göra innan vi åker, eller ja jag har lovat att diska men jag vill tvätta också. Vi får väl se hu det går. Men igår var en dag som ju började jättetidigt, men jag tog mig upp och hade faktiskt ingen ångest what. Vi gick till vårdis för att jag skulle få ettnytt läkarintyg och det fick jag, av samma kille som förra året så det gick jättefort. Han var upprörd över att jag inte fått färdtjänst, så nu skrev han ett kickass intyg som inkluderade min ångest också. Kingen be kinging. Vi gick hem igen och boendestödet kom, men det var en vikarie så vi var lite skeptiska. Men hon var amazing! Det blev rent och fint hemma och Stella blev lite kär i henne. Men då var klockan tio och dagen var basically klar: Vi sov en massa och jag researchade gärnet, det var typ det. Och så såg jag att mitt bästa system har gjort en livestream för tre månader sen! De försvann från youtube för flera år sen, men nu kom de tillbaka lite! yay! We stan them <3 så jag var på en liten high över det, mmen lyckades ändå somna till slut och idag har inget hänt. Jag ska göra lite arbete nu och sen sysslor like an adult, men sen ska vi bannemig på äventyr!

Rubriklåt: Inte stor nog med Timbuktu, för jag är världens absolut minsta bebis idag så det passade med en barnlåt fast det är väl inte en barnlåt as such menni fattar

 

Haj haj det här är en så jävla sämst dag. Jag mår så dåligt och vill bara aldrig någonsin gå upp ur sängen igen. Ironiskt då att jag måste gå upp jättetidigt imorgon för jag ska vara hos läkaren klockan 8. Det är inte fysiskt möjligt. Det känns genuint inte möjligt och jag förstår inte hur jag ska komma till en punkt när det är det? Oklart fan. men ja...den här dagen började med att Henrik och Elin åkte supermegatidigt, och Stella somnade inte om stackars bäbi. Jag sov ganska länge och sen stapplade jag väl upp och åt lunch och...upptäckte en grej som gav mig otroligt mycket ångest. Japp jag är vag go with it. Så dagen var totalt pajad, men det var åtminstone dags för pottersnack med Robert. Vi diskuterade saker vi egentligen visste men hade glömt, Harrys malfoy-besatthet, att Harry har no more fucks to give (och inte jag heller) och en massa annat. Och sen...hmm...Stella lagade kyckling den var god amamam. Och jag läste grejer och var switchy och mådde skit. Så ja, det är okul att vara Emma. Och nu ska vi sova så vi kan ta oss upp imorgon. Jag vill att läkaren ska vara sjuk. Det är dåligt för jag behöver den här tiden och har väntat jättelänge. Men ändå. Bu.

Rubriklåt: I listened med apes of the state, en folkpunk-bopp som vi lyssnade på idag

 

Hallå från sängen! Ska snart slockna som ett ljus för det är jag värd, men ska blåga först såklart. oooch igår kom ju som sagt Henrik och Elin! De var supertrötta och vi med, men vi hann prata om att äta toapapper (både Elin och Stella gjorde detta som barn? De tyckte det var gott?) och säkert annt, jag kommer typ inte ihåg. Vi sov, men vaknade ändå rätt tidigt och det var Henriks fölsedag! Hen och Elin gjorde amerikanska pannkakor (sjukt beteende att orka göra saker) och det var amamam och också bara väldigt mysligt. Vi pratade om lilla melodifestivalen, olika otroliga namn, efterrätter som aldrig borde lagas (till exempel kalvdans what the fuck is that even) och sånt, och allt var bara väldigt bra och snällt. De andra gick på ärenden och jag vilade, och sen åt vi kit-pizza innan jag skulle ha skrivkurs. Well...det gick inte särskilt bra, för flera dök inte upp och då...då blir det svårt att ha kurs. Så vi var helt förstörda och Stella hotade folk med att slåss (inte så de hörde obvi) och så, men ja, jag får försöka få tag på dem eller några andra så kursen kan bli av men just nu är jag inte överdrivet hoppfull. Vi får väl se hur det går. Men som tur var åt vi tårta istället! Den var fucking otrolig och sen har vi bara drällt och lyssnat på musik. Vi drack inte ens te detta slog mig nu? What's up with that? Men vi lyssnade på många bra låtar och tramsade och höll på, och nu måste jag sova känner jag för jag håller redan på att somna. Så ja, ingen skrivkurs men ändå en bra dag. Det kunde varit värre osv.

Haj haj jag är hemma! jag är utmattad som fan och Henrik och Elin är här vilken sekund som helst, så det är ju dags att blåga. Och som sagt kom ju Robert direkt efter blåget, och vi hade det väldigt bra. Vi fixade en ny skärmläsare till mig (så om jag vill kan jag läsa alla tweets i hela världen nu!) och pratade om konstiga ord och språkgrejer, konstigheter i spelvärlden och allt möjligt annat. Vi åt korv med mamma och pappa och då fick vi höra rubriken, som nån kille sa till pappa mitt i natten om Lund. Han har ju...inte fel? Typ? Vi gick sen för att lyssna på mammas kör som skulle sjunga, och alltså de var så bra! Är så hype att mamma äntligen får vara i en bra kör! Och körledaren är brittisk och pratade jättegulligt I love him now.

 

Och när vi kom hem från kören provade vi klänningar! Eller ja, Robert gjorde. Vi hade köpt fyra klänningar som han skulle testa, men tyvärr var ingen av dem the one. Han kämpade för att få på sig dem ("jag ska tränga in i ett mysterium"...okej) och Stella var med på video, så jag var Stella-vändare som vände henne hit och dit. Vi diskuterade material och framför allt planen framåt, men vi har en ny bra plan förhoppningsvis! Den långa vindlande klänningsresan fortsätter! Sen lyssnade vi på bangers som vanligt, jag visade four blinds för honom och därför berättade vi allt möjligt om olika "blindgäng" för varandra (bland annat fick jag eventuellt detaljer i den värsta historian jag någonsin hört i hela mitt liv typ). Robert åkte hem och jag åt godis, tittade på mentalist och drack tre drycker (cola, te och vin). Mycket bra kväll måste jag ändå säga.

 

Imorse släpade jag mig upp vid kvart över sju, men jag fick ägg så det gjorde inget nästan. Jag och mamma gick mot stationen och filmade lite gång till socialhögskolan-filmen vi ska göra (det är inte så spännande jag lovar) och vi såg en cyckel som mamma tyckte att jag skulle gå in i. Det blev väldigt genuint: Jag fastnade med käppen, försökte gå runt den och ramlade nästan över skiten. Hade varit trist om jag slog ihjäl mig för lite film men nu blev det bara bra content. Sen åkte jag hursomhelst tåg i tusen miljarder år och tittade en massa på mentalist, läste hp och drällde, och sen har jag sovit, ätit maxmat och drällt. Och nu tycker jag de borde vara här hallå? Ses imorgon, då får ni höra om min lektion aaaaaa!

Rubriklåt: Dynamite med Tayo Crus, en jävla party-banger och framför allt är jag besatt! av rubrikraden. Tänker mig att han ba går på gatan och slänger upp händerna i luften och sen går vidare. I min bild har han kassar i händerna som flyger all världens väg och han ba k-bry.

 

Halloj från lilla soffan! Här sitter jag och tittar på mentalist och har det bra, och snart kommer Robert. Men innan dess ska jag blogga och jag lämnade ju er med en cliffhanger: gick jag till mormor eller inte? Svaret är ja, jag gick till mormor. Hon mår alltså dåligt pga bruten arm, inte nåt annat som Lilla trodde. Men jag och mamma kom dit och vi fikade på wienerbröd och cider amamam. Vi pratade om mormors okända väninna och en annan som tydligen var död ("jag frågar alltid om dina väninnor du får ju för fan säga om någon dör!"), gamla dagbarn, mormors turer på sjukhuset och annat jox en stund, men sen åkte jag mot Malmö och Lilla. Solen fucking strålade, så vi körde en sensommarstund med vitt vin och sommarlåtar på balkongen. Vi sjöng såklart och tramsade alldeles lagom och sen åt vi lax med bollar (det var vitlöksbollar what the fuck?) och tsatsiki, amamamam! Så ska det fan vara! Och efter maten spelade vi en massa musik. Vi spelade en låt jag gjorde i typ fyran (såklart gick den i tre separata tonarter...) och sen jättemycket taylor! Vi körde red med stor inlevelse, the archer efter bästa förmåga och exile i en väldigt improviserad duett. Den borde vi göra på riktigt nån gång för den var braaa. Kanske typ nån eras tour-hypekonsert? Vore inte det fett hallå? Oklart hur det skulle gå till men det vore coooolt. Men vad som var ännu coolare var att vi skrev en låt sen! En knasig folkvisa om att Lilla måste lyssna mer på mina råd dammit för de är bäst. Okej inte alltid men ofta. Den blev mysig och knasig och bra och jag är så hype! Och dessutom åt vi prinsesstårta och sombreros, hallåååå kan en kväll bli bättre?

 

Vi sov en massa såklart och sen åt vi kräm, lyssnade på fiollåtar och kurerade våra små bakfyllor, och sen jag kom hem har jag mest suttit här. Men nu kommer Robert snarast, så vi ses imorgon på tåget eller hemma!

Hallå från en solig balkong i Lund! Där ser ni, jag kan mjölka balkonginlägget en liiiten stund till genom att åka ner hit. Det blåser en massa, men solen värmer så jag inte bry. Ändå nice med en balkong som inte är nätad och inbygd, känns liksom som att vara ute på riktigt. Här står dessutom en eminent balkongsoffa, ingen plebig bänk som hos oss. Det går obs ine att få in någon annan möbel hos oss för det är så jävla smalt, så vi har en hård bänk (som stella fick gratis) och en drinkvagn som bord. It works men jag vill ha en ordentlig fin balkong nån gång! Då kanske man kan odla nåt...nä skoja Jossan skulle aldrig låta mig. Amamam spy spy säger hon då. Det hade jag inte varnat Stella för när vi flyttade upp, för jag har ju inga växter, så hon blev lite chockad när det började ätas på blad.

 

Nu har jag pratatom exakt ingenting ett tag, så eh, hej. Igår kom jag alltså hit och satt här ute, fikade på sockerbullar med pappa och hade det väldigt bra. På kvällen kom Sara och vi åt soppa och mikropannkakor (de var billiga så pappa fick feeling) och pratade om olika övergångar över spåren vid stationen (det var ett jävla tjat), oklar rasism och en massa annat som jag ine kommer ihåg. Jag och Sara hade sen bokklubb om fried green tomatoes och det visade sig att Sara inte hade en jävla aning om vilka några var och hur de var släkt, men tydligen visste jag det och kunde förklara vilket nästan är ännu sjukare. Vi diskuterade boken och försökte förstå vad fan vi hade läst, och det visade sig också att Sara hade missförstått det (uppenbara!) slutet. Mitt running gagg var sen att prata om hur vansinnigt dum i huvudet hon är, för jag är så snäll. Vi slet med att hitta en bok att läsa och tramsade om rubriken (Sara sa flera gångar att gubbar var kul, det är de tydligen), en gammal insändare i kp som Sara varit besatt av i mer än femton år men aldrig berättat om (jag kommer nu vara besatt i femton år till) och musikaler som Sara gillar nu, och sen när hon hade åkt hem försökte jag få in de saknade mentalist-avsnitten på min data. Det gick inte och vi förstod inte varför, men till slut insåg vi att det var min datorjävel som var full med skit. Typan. Men nu är det åtgärdat och jag fick med mig lite böcker också.

 

Idag vaknade jag av att någon ringde på dörren. Det ringer alltså aldrig någonsin på dörren här, för antingen ringer man på porttelefonen eller så har man nycklar. Turns out att Benjamin var mittemellan de här två alternativen och ringde på och den enda som förstod detta var jag. Det här var inte så spännande men jag var jätteförvirrad och ba eeeeh hej benjamin godnatt. (Han skulle lämna Haddock hos hunddagis Rävås) Det blev hursomhelst frukost och sådär, och sen sov jag som en sten till lunch för det behövde jag. Sen har jag lyssnat på kafferepet och drällt basically, och snart börjar dagens äventyr. Tror jag, det är oklart om jag ska till mormor snart eller inte. Hon mår jättedåligt :( så tänk på mormor, hon behöver era thoughts and prayers. ses imorgon, hoppas här ute!

Rubriklåt: Paul Revere med Noah Kahan, min absoluta favoritlåt just nu och särskilt nu på ett tåg

 

Haj från ett iskallt snälltåg! Serri när ska de här tågen step it up och få lite ordentlig temperatur it's not that hard yall. Jag tröstar mig med fioler i d-moll istället och att det kommer vara soool när jag kommer fram. Ledsagaren blev jättehype när jag sa det för hon skulle till Småland ikväll och anordna 40-årsfest utomhus. Jag kunde ej garantera sol i Värnamo men man kan ju hoppas. Det heter inte Vernamo eller? jag är så jävla dålig på att stava yall jag borde inte få hålla skrivkurser. Men vet ni vad det kommer jag göra! Fick jobba en del för det (och ta in några gratis...) men båda kurserna kommer kunna genomföras! Inte fulltaliga visserligen, men skit i det, I can do it!

 

Igår efter blogget läste jag säkert mer bok och sen gjorde vi (mest Stella) pastasoppa. Det är en sppa hon gör med pasta, bacon och morötter, amamam. Sen poddade vi och pratade om den konstigaste artisten vi haft hittills rent musikaliskt (på ett obra sätt) och det blev väl ett okej avsnitt, tror jag ändå. Jag lyssnade sen på dropkick murphys och åt punchpraliner (som säljs i påse eh ursäkta? sen när?) och packade, och sen försökte jag sova i flera timmar såklart. Till slut slocknade jag på soffan och fick kanske 3,5 timmes sömn, och sen tog jag mig hit. Här sitter jag på tåget och fryser och snart är jag framme i Luuund jag längtar ihjäl mig!

Det här är krönikan jag skrev till tidningen panorama i våras. Den kom ut igår, så nu får ni läsa!

 

Snygg på riktigt

 

För ett tag sedan pratade jag och min syster om våra klasskompisar i högstadiet.

”Det gick så många snygga tjejer i min klass”, sa jag.

”Vill du att jag ska säga om de är snygga på riktigt?” frågade min syster.

 

Med ”på riktigt” menade hon så klart hur tjejerna såg ut.

Jag tror att hon genuint ville hjälpa till, för min syster är annars en snäll och rimlig person, men genom att säga ”på riktigt” antydde hon att min åsikt i frågan skulle vara på låtsas.

 Att jag, i och med att jag inte ser, måste ta hjälp av andra för att få veta om någon är snygg.

 Det är inget jag själv kan tycka eller säga.

 

I andra sammanhang är folk okej med att jag använder seendes terminologi.

 Jag ”tittar på film” eller vi ”ses imorgon.”

Men just när det kommer till att bedöma människors snygghet verkar det gå en gräns.

Då vill de att jag ska säga att någon har en ”snygg röst”, som om det är en rimlig fras att använda. Dessutom är det ju inte bara rösten jag går på.

Den är såklart väldigt viktig, men om någon är attraktiv eller inte är mer abstrakt än så.

 Och jag är ganska säker på att det är minst lika abstrakt för seende.

 Det handlar inte bara om utseende.

 Saker som stil, självförtroende och röst väger in, fast de inte verkar vilja tro det.

 

I många år trodde jag att jag inte tyckte att folk var särskilt snygga.

Ingen frågade vad jag tyckte, så jag tänkte inte på det.

Jag var runt arton när jag på allvar började ”titta på folk” och analysera hur de ”såg ut”.

I en period testade jag mig själv med att utse den snyggaste tjejen i rummet när jag var bland folk, bara på kul och för att träna på att tänka så.

Det borde inte behövas, men om ingen någonsin har frågat om din åsikt måste du ibland fråga efter din egen.

Sakta lärde jag mig vilka röster, dialekter och personligheter jag hade lätt att falla för.

Jag fick känna efter i mig själv och inse att mitt eget omdöme faktiskt går att lita på.

 

Dessutom lärde jag mig att fråga andra som inte såg.

Det finns något särskilt i att hetsigt argumentera med en kompis om en artist eller gemensam bekant är snygg eller inte, utan att någon av oss faktiskt har sett hur hen ser ut.

Vi behöver inte be om tillåtelse från seende-polisen för att tycka att någon är snygg på riktigt.

”På riktigt” finns inte ens, för objektivitet hör inte hemma här över huvud taget.

Jag är snygg på riktigt, du är snygg på riktigt, precis alla kan vara snygga på riktigt.

Vi behöver inte fråga någon om det, för vår åsikt räcker.

Rubriklåt: She had to run med Jason Eady, en riktigt stark story song och jag behövde ordentlig country kände jag

 

Hej och hallå från soffan. Jag läser min bokklubbsbok i rasande fart och blir orimligt rörd för wow the lesbian feelings. För mycket som händer och känns! Och det är väl tur att något händer, för här händer inte mycket kan jag berätta. Jag sover alldeles för mycket, vilket är problematiskt för imorgon ska jag upp innan 08. Det kommer så att säga inte gå men det måste det. Men ja, vad mer...Stella fick nej till det andra jobbet och vi tappade det fullkomligt för fan vad det här suger. Vi åt lax, kramades och kämpade på, och ja mest vilar vi och försöker få hushållet att gå runt vilket inte är så jävla lätt. Men imorgon åker jag till Skåne och då blir det äntligen nåt att berätta här i blågen! Japp det är såhär mitt liv är nu tyvärr. Jag hade faktiskt planer igår egentligen, men de blev inställda buuuu så det är inte bara mitt fel att den här bloggen är en riktigt deppig plats. Aja så kan det va, ses i skåne eller på tåget eller vad det nu blir.

-Stella fick nej från en av rekryteringarna hon var i, för att...hon var överkvallificerad. Okej bra kan nån ge henne ett jobb i så fall?

-Jag vet verkligen inte om mina kurser kommer bli av. De måste bli av. Måste.

-Jag drömde sinnessjuka mardrömmar om sexuella övergrepp imorse och min hjärna kan faktiskt sluta med sånt beteende

-När jag tittade på mentalist upptäckte jag plötsligt att jag saknade en hel säsong! så jag fick sluta min binge buuu

-Det skulle vara sol idag men det var inte ens lite fucking sol idag! Jag missade solen igår för jag tänkte att jag hade idag och imorgon på mig men nu står det fucking mulet om imorgon också! I can't do this!

-Jag läser en fosterbok nu med en man som blir abused och det är så vidrigt. Han blir slagen och alla ser hans blåtiror men det gör att de tänker att han är en läskig person som slåss på puben. För att han har blåtiror. Inget gömma skador här inte. Får fucking panik att det är såhär för män hatar patriarkatet för det fucking slår ner alla

-Min dator plingar hela tiden, som om den vill berätta grejer, men ingmar berättar inte vad! Alltså typ var femte minut! Vad vill datan att jag ska veta :(

-Jag har massa ångest och allt känns bara mörkt och jävligt. Men lite bättre nu när jag har rantat.

-Jag drack precis chaite med havremölk och det var: jätteäckligt.

 

Aja vi åt fancy kött idag och det var gott åtminstone. Godnatt.

Rubriklåt: The moon is a blind eye med I am kloot, som jag påmindes om idag mest

 

Haj haj hur fan blev klockan halv tre kanske dags att blåga. Jag är helt slut, men det är väl som vanligt I guess, så jag ska berätta om kräftskivan. Vi var hos Stellas kompis Frida långt ut åt helvete, vilket man märkte för det var hundra miljarder mygg där. Mina fötter och händer tackar för det. Vi åt kräftor och kräftliknande mat (vi åt paj och skagenröramackor) och pratade om att säga att man älskar folk (svårt hävdar folk), starka känslor om Loreen och en massa annat jox. Det var mysligt och efter ett tag hamnade jag i intensiva samtal om sunkhak med Emelie och Lotta, jag fick tips på bra sunkhak och också vilka som inte var tillräckligt bra, mycket viktig information. Vi fick fruktsallad (oväntat gott) och vibeade till lagom konstiga låtar, och sen åkte jag och Stella hem med vår fina bil som nu inte är vår fina bil längre woooääää.

 

Så, jag drack absolut vin på kräftskivan, men inte för mycket. Jag åt för lite, så det vore inte konstigt om jag blev full ändå, men det blev jag inte. Men 05 vaknade jag och superkräktesut hela mitt innanmäte. Det var så jävla random och obehagligt och jag fattade ingenting! Nån slags delayed fylla antar jag? Men Stella var snäll och klappade på mig och tog hand om mig för hon är bäst. Och idag har vi bara vilat, kramats, ätit godis och drällt. Jag har börjat titta på mentalist igen (jag hade ju jättemånga avsnitt som jag ine hade sett kom jag på) och det är mysligt, och nu måste jag fan sova. men jag orkar inte. Det är en störig grej att inte orka sova men jag känner ofta så, liksom att försöka sova är så jääävla tråkigt. Men det är väl bara att göra.

Haj från sängen! Jag är helt slut men vi ska snart upp och fixa things and stuff hur fan ska det gå. Ingen vet. Tur att vi har en liten hyrbil som tar hand om oss. För det har vi nu i helgen och Stella är nog kärare än vad hon har varit i de andra bilarna, hon vill stula den säger hon. Det ska vi inte göra tyvärr. Och igår utnytjade vi bilen genom att åka till skansen! Stella ville se sälarna och vem är jag att neka henne det. Vi såg massa slälar men också en börn, en grisbebbe och en enooorm grismamma, den berömda järven (!) och en gullig lokatt som tvättade sig och var söt. Fast sötast var Stella som pratade gulligt med alla djur och var en bebbe. Vi åkte sen och åt middag på MCDonalds och kom hem, och på vägen hem sa Stella rubriken. Hon hade blivit stalkad av en röd skåpbil och sa att den var "in my ass" så när den lämnat oss ifred frågade jag såklart om hennes röv var fri nu. Rimligt osv. Väl hemma poddade vi (det blev konstigt) och läste lite, vilket var typ ett år sen så det var mysligt. Sen har vi sovit och jag drömde att jag träffade emmy the great och sjöng 24 med henne (!) och idag har vi bara vaknat, haft ont i ryggen (mest jag) och stressat inför dagen, som väl ska börja nu. Hur den kommer sluta vet ingen människa.

Rubriklåt: Want you back med Maisie Peters, rubriken blev lite oklar men det är om ett sms och en bra rad helt enkelt

 

Halloj det är mitt i natten och jag borde verkligen sova. Standard va. men jag har ine blågat idag sådet måste jag ju göra, och igår var vi hos Stellas mamma och åt middag. Det blev röding (amamam) och vi pratade om konserter vi vill gå / ska / har varit på, gymnasiematte, båtar, att dricka myggolja (Stellas ena bror gjorde tydligen det när han var bebbe lol) och annat jox, väldigt mysligt. Vi fick med oss plommon och grejer hem, och när vi kom hem har jag förmig att Stella klippte film och jag kämpade med min tråkiga research.

 

Idag har jag mått rätt dåligt, men mest för att mina nycklar var borta. De var helt borta och jag kunde inte räkna ut var fan de var, så jag hade panik, särskilt för att min nyckelring är jätteviktig för mig (Sara gjorde den i slöjden till mig). Meeen vi hittade dem! Eller ja Stella hittade dem, de hade hamnat bakom gardinen...det är oklart hur det hände men we have them now thank fucking god. I övrigt har inte jättemycket hänt idag, jag har mått dåligt och vi har drällt, men på kvällen pratade vi med Robert och hjälpte honom beställa klänningar! Hyyype! Och det är det som har hänt, förutom en deppig sak: mormor har ramlat och brutit handleden :( men det gick bra med huvudet i alla fall, som tur är! så hon kommer bli bra igen, min lilla mormor. Eller snarare, allas lilla mormor. Jävla coop som har enorma reklamskyltar. Och on that sad note, godnatt.

Rubriklåt: Ute jämt med Alva, från veckans cirkelskiva (kolla in henne om ni inte hört hon är så braaa!)

 

Hallå igen, det blev ett balkong-inlägg till minsann! Och det ser fan ljust ut för resten av veckan, så vem vet det kanske blir fler. Jag sitter i solen och svettas och har det bra, ska väl snart drämma upp veckans avsnitt av poddentänkte jag. Kan mina mellanslag sluta försvinna tack? Random bokstäver försvinner också ibland, jag är liteorolig faktiskt. Kolla, där var ett till som försvann! Jag blir arg! Hursomhelst, efter blogget igår ringde ju Robert för pottersnack som sig bör. Vi pratade om Snapes bästa kapitel, Roberts smarta tankar, dumbledores hundra citat och en massa annat, och det var kul som vanligt. Sen drällde jag väl mer i solen antar jag, och på kvällen bakade Stella bullar! Jag älskar när hon bakar! Vi lyssnade på podd och bullarna blev sakta bullade, och sen mitt i natten blev de klara. Glurr-bullar amamam! Så det var en myslig dag om än inte så spännande.

 

Idag vaknade jag jättesent och Stella sa "jag har ett radikalt förslag!" förslaget var att beställa hem mat till lunch, so we did, från kycklingstället. Det var jättegott, så jag gillar radikala förslag. Och nu sitter jag här och bakar mig som en bulle och samlar kraft för att lämna huset om ett par timmar. Sjukt beteende am I right. Ses imorgon, kanske på balkongen då också vem vet!

Rubriklåt: Flip a switch med Raye, en sommardänga som vi lyssnade på i solen igår och Leo blev kär i

 

Hallå från balkongen! Det blev lite sol idag minsann och jag passar på. Får se om jag hinner blåga innan Robert ringer, det lär så att säga inte hända. Men hursomhelst, igår var Leo här! Hon kom och vi hängde med Stella när hon gjorde glurr (hon ska använda det till bullar hon ska baka idag) och pratade om true crime, och sen satte vi oss här och bakade oss i solen med somriga bangers. Jag lärde mig då att Leo: Gillar James Blunt (!!!), kände till that's how you know och uppskattade Frida och Raye. Hon är så braaa! Vi hanterade störigt drama (jag är fortfarande rasande!) men hade det jättebra när dramat höll sig borta, och när solen lagt ner för dagen åt vi kit-pizza och lyssnade på ettnytt och ganska bra mord. På kvällen åt vi chips och pratade om våra böcker, och leo fick läsa några kapitel och lära känna mina små karaktärsbebbar. Det var så jävla kul och vi har det så bra ihop, det är liksom så otvunget.

 

Idag vaknade vi motvilligt och mordade oss lite innan Leo åkte hem, och sen har jag läst hp och nu dräller jag i solen. Dricker isvatten med bismak av fläder (gott ju) och har det bra, och jag hann blåga innan han ringade! Jävla king är jag! Kan vara för att jag bloggade kort, men ändån. Ses imorgon, då kommer det regna buuu! Är detta sista balkonginlägget? Säkert :(

Rubriklåt: Trädgården en fredag med Veronica Maggio

 

Haj hallå! Här är jag, en soff-mem som dricker avslagen cola och lyssnar på kafferepet som vanligt. Gertrude (vår robotdammsugare) kör hårt och Stella jagar henne som vanligt, vilket jag är tacksam för cause i would never. Och ja, när jag bloggat klart igår var det milkshakedags! Den blev tyvärr inte jättegod, men helt okej och det var väldigt mysligt. Vi poddade sen otroligt länge (jag ber om ursäkt på förhand för detta), men det kommer nog bli ett bra avsnitt. Jag är taggad! Oliver behövde åka ganska direkt efter podden och då sängade jag och Stella och kramades jättemycket. Vi åt korv och jag upptäckte något sjukt: Stella vägrar använda högsta värmen på spisen. "Det känns lite för burdust", sa hon. Tro fan att det tar en evighet att koka upp vatten om hon håller på sådär! Crazy är hon, min lilla stell. När vi åt såg vi Veronica Maggios och Miriam Bryants konsert på svt play, och alltså varför är inte det här mer av en grej? Två artister som spelar ihop, kör duetter och turas om. Det var så bra! De klippte bort en jävla massa, till exempel rubriklåten (men typ alla som var med hade jag redan i bloggen haha), men många duetter var med och också lite mer dokumentäriga bitar. Så borde alla turné-filmer vara! hatar när det bara är en konsert rakt upp och ner, ansträng er! Fun fact: När jag var yngre trodde jag att tour dvds och liknande var klipp från hela turnén, en låt här och en låt där. Blev så besviken när jag fattade att det bara var en konsert utan krusiduller. Rimligt va. Men ja, det är det som har hänt för idag har jag bara sovit och nu väntar vi på att Leo ska dyka upp närsom helst. Ses efter det!

Rubriklåt: Second guess med you + me, som vi lyssnade på igår i svordomslistan

 

Haj på dagen, sjukt beteende! Jag sitter i soffan och läser om en gammal bok, eller alltså gammal för mig. Oliver är på ica och köpter viktig energidryck och sen blir det nog poddtime! Sjukt i hela huvet att podda på en söndag. Undrar om jag någonsin har poddat på en söndag? Kanske något skamkalas men inget jag kommer på. Anna får gärna påminna mig om eventuella söndagspoddar.

 

Skit i det, för igår var jag äntligen och såg Onnas nya lägenhet! I Rågsved, vad är ens Rågsved liksom? Mysligt, är vad det är! Och hon har en fucking tomt med studsmatta I can not! Och lägenheten är så stor och fin! Oooch hon har köpt nya glasdjur jag älskar glasdjur! Och när jag kom dit fick jag apelsinchokladmousse (med lite nötter tyvärr) och vaniljgrädde, amamam! Vilken jävla fest! Vi drällde och pratade om knark under hissar (how is that a thing), att det inte blev en sommar alls i år (solsemester när? nu? ja tack) och en massa annat jox, och sen åt vi kyckling med vitlöksbröd och lyssnade på svordomslistan. Så många bangers där och då är det ändå mycket skit däremellan. Men vi hade det väldigt bra och fan i helvete vad jag har saknat att hänga med Onna kände jag! men nästa gång lär det ha flyttat in en inneboende eller i alla fall lär en ha blivit bestämd. Är så hype på att hon äntligen ska få bo med någon! Hursomhelst, jag åkte hem under glatt babblande med Lilla och sen lyssnade jag på kafferepet och tramsade med stellibelli. Hon meddelade till exempel att jag tydligen inte har brunt hår? Jag har tydligen...mellanblont hår eller nåt? och hon sa att ingen är blond naturligt som vuxen, nästan ingen i alla fall? Huuur är det möjligt? Jag har levt en lögn! Can not handle! Men det var mysligt och sen kom Oliver hem från sin konsert och var jättelycklig och jättetrött. Vi fick höra allt om konserten såklart och sen sov vi alla jättelänge (men jag somnade sent som ni såg). Och idag har vi sett klart trinkets och snart är det nog poddtime som jag sa för nu är Oliver hemma igen. Ses imorgon, fan vad skönt det är att ha saker att blogga om hörni fan vad mycket bättre jag mår.

Rubriklåt: Psykopat med Myra Granberg, beskrivningen av de störigaste jag vet

 

Fan vad jag är klar med människor som vill leva i 180. Folk som söker kickar varenda fucking minut och hela tiden måste ha äventyr. Har jag blivit tråkigare? Ja, men mest äldre. Jag vill inte se folk göra dåliga beslut längre för jag vet var det slutar. och det är så jävla infantilt och själviskt. De är fucking bebisar som hela tiden kräver kickar och spänning och är så rädda för vardag. Och visst det kanske är diagnoser och blabla men det är så jävla töntigt. Hur de hela tiden ska vidare till något bättre. Och aldrig någonsin får man känna att man räcker till. Det finns ju alltid något bättre, coolare, större. De har ine tid med mig, inte tid med vanliga livet. Det är ju tråkigt och de är fucking barn så de kan inte ha tråkigt. Det finns mellanting mellan att vara tråkig vuxen och unge men det är väl på tok för nyanserat. I'm just. So done. Och alltså nä detta kom inte av något särskilt jag bara hörde låten och blev sur. Moget va.

Rubriklåt: Yours med Conan Gray, som jag och Oliver lyssnade på idag och diskuterade / sjöng med i

(Hallå hallå i inlägget under dettafinns nåt sjukt! En presang till er motherfuckers!)

 

Haj från köket! Det här är nog första inlägget någonsin som jag skriver i köket? Det borde det absolut vara ja. Jag sitter här eftersom Oliver sover, för hen ska upp om några timmar och köa till konsert som en crazyperson. om två och en halv timme ska hen vakna har jag hört rykten om. För hen kom hit idaaag! Så mysligt! Vi åt äggmackelunch och babblade om allt möjligt, och sen skrev Stella världens längsta poddmanus och jag och Oliver lyssnade på Conan och pratade om deep shit. Så ska det va. Jag konstaterade att "jag vill skapa en tidslinje över mina vänners liv, men det går inte, för alla jag känner har ptsd!" det är ju typ sant lol. Vi beställde pizza och tittade på trinkets, vilket som alltid var engagerande. "Du har sett detta förut, Emma" påminde Stella mig. Det brydde jag mig inte om för det var spännande! Så vi har haft så mysligt och ba, och Oliver är en sån jävla gullungel! Är så glad att ha hen i mitt liv, även om hen och Ellie verkar vara the wild cards för så fort jag nämner dem blir folk (min familj) misstänksamma. Fast de tror nog att de har radikaliserat mig till manshatare lol. Inte ens lite sant. Aja, nu är Stella redo för sov, så jag ska borsta mina tandar och sova. Godnatt!

Okej såhär, jag ville ine ha en svensk rubrik till det riktiga inlägget och kom inte på nåt att gagga om i ett till. Sååå vad sägs om ett kapitel ur min hittills väldigt oklara (både som i ofärdiga och oklara) bok? Det här är ett kapitel jag skrev för fleeera år sen, för det var så att säga fem år senjag började med den (vad är tid jag vill dö), och handlar om min blinda karaktär. När jag läser är det lite mycket blindfokus i detta kapitel, tycker jag själv, men det funkr utan övrig kontext bättre än kapitel där hon är lovestruck. Så have fun!

 

Merel

 

Efter skolan följer Merel med Jonna och Saga till Nova. Saga ska köpa en födelsedagspresent till sin pappa och Jonna har precis fyllt år och fått ett presentkort att handla upp. Merel har inget ärende direkt, men följer med. De frågar henne om de kan ta färdtjänst dit, men det är för sent att boka om, så de åker buss. De åker buss i rusningstrafik, så naturligtvis är den full. Merel letar upp en stolpe, stång eller vad det nu kallas och griper tag i den.

   ”Behöver hon sitta?” hörs en tantröst.

   ”Tack, vad snällt!” säger Saga och visar Merel till ett säte. Och hon blir glad, det blir hon. Det är skönt att inte fokusera på balansen och den där stolpen. Så varför känner hon för att snäsa av Saga? Varför vill hon säga åt Saga och tanten och hela bussen att dra åt helvete och sen ställa sig upp utan att hålla i sig och ramla omkring som en idiot bara för att hon kan? Hon vet inte, men hon får den känslan ofta nu. Den som väller upp i munnen och vill komma ut som otrevliga ord.

   ”Vad snäll hon var”, säger Saga och strör salt i såret som inte borde vara där. Merel låtsas som om hon inte hör, för det är en massa folk på bussen så det hade kunnat vara så. Lutar sig mot fönstret och väntar tills de ska gå av.

 

På nova är det vardagslugnt. Saga muttrar över vad hon borde köpa till sin pappa, för han har ju redan allt, och Merel vet inte. Hon brukar köpa lakrits till sin pappa, men det kan man nog inte köpa på Nova. Jonna tittar på jeans och kjolar och vill prova. Saga följer med för att se hur hon ser ut, medan Merel står utanför.

   ”Står du här?”

   Merel är bra på att känna igen röster. Det måste hon vara, det är en del av livet. Så hon vet vem som står bakom henne. Hon vet, hon hör, men det stämmer inte. Det kan inte vara den hon hör och vet att det är.

   ”Ja?” säger hon och vänder sakta på huvudet.

   ”Det är Astrid”, säger Astrid. Astrid som står bakom Merel helt utan anledning och nu förväntas Merel svara och säga något smart eller åtminstone helst sammanhängande.

   ”Jag vet”, säger hon, ”eller alltså ja jag hör det.”

   ”Känner du igen min röst? Coolt ju!”

   Det är inte coolt, men det säger inte Merel.

   ”Men hallå vad står du här för?”

   ”Mina kompisar provar kläder. Men det är lugnt, de kommer snart tillbaka. Jag behöver inte hjälp eller så.”

   ”Varför skulle du behöva det? Tyckte mest du såg ensam ut.”

   Astrid tyckte att hon såg ensam ut. Astrid, som skiter i alla. Astrid som vägrar jobba med Isak för att han stinker. Astrid tyckte att hon, Merel, såg ensam ut.

   ”Är du här själv?” hör hon sig själv fråga.

   ”Ja, eller Niqi var här innan men hon gick och jag skulle också gå men sen stod du bara här. Varför provar inte du kläder?”

   ”Du låter som i Ferdinand”, säger Merel innan hon hinner hindra sig. Nu kommer Astrid tycka att hon är töntig och pinsam och gå iväg och av någon anledning vill Merel inte att hon ska göra det. Men Astrid går inte, hon skrattar.

   ”Varför leker inte du med de andra små flickorna och provar kläder du med?” säger hon med en helt okej ko-imitation.

   ”Jag trivs bättre här”, svarar Merel med pipig röst. ”Här kan jag stå och lukta på kjolarna.”

   ”Du står ju inte ens vid några kjolar”, skrattar Astrid.

   ”Men inte vet väl jag!”

   Merel rycker till när Astrid tar tag i hennes hand. Ett bestämt tag, tar hon, och så lägger hon Merels hand på något. Ett klädesplagg som hänger på en galje. Merel känner försiktigt på tyget. Känner knappar och en hög krage.

   ”Är det en skjorta?” försöker hon.

   ”Jag tror det är nån slags skjortklänning”, svarar Astrid.

   ”Har folk såna?” frågar Merel och önskar för tusende gången att hon kunde tänka innan hon pratade. Så frågar man inte.

   ”Vet inte. Tycker du den är snygg?”

   ”Hur ska jag veta det?”

   ”Men titta på den bara! Känn ordentligt!”

   Merel provar. Tittar ordentligt, eller försöker åtminstone.

   ”Tyget är lite konstigt”, säger hon och hoppas att hon har sagt rätt sak.

   ”Eller hur? Titta på den här istället, den är mjukare.”

   Så Merel och Astrid tittar på kläder. Ibland beskriver Astrid hur något ser ut, färger eller mönster, men oftast frågar hon vad Merel tycker. Hon tycker inte så mycket först, men sen börjar hon säga det hon faktiskt tänker. Det hon bara kan säga till Jill annars.

   ”Den här tror jag du kommer gilla”, ropar Astrid och drar med sig henne till en annan del av affären. Det är en klänning, kommer hon fram till, och tyget är mjukt men stadigt.

   ”Ska man knyta de här?” frågar hon och pillar på snörena.

   ”Nä, de ska bara vara så. De är över hela klänningen, kolla här. Och den har fickor!”

   Merel känner hur hela ansiktet lyser upp.

   ”Nähä! På en klänning!”

   ”Ja! Och det är inte såna små fickor heller, man kan ha saker i dem!”

   ”Absurt”, konstaterar Merel och stoppar ner handen i fickan. Den är faktiskt stor. Och klänningen är mjuk, men inte sladdrig.

   ”Den ska du prova”, bestämmer Astrid och drar med sig Merel mot provrummen. Hon har en märklig ledsagningsteknik, med handen runt Merels handled, men hon rättar inte. Följer bara med.

   ”Oj! Vi skulle precis gå tillbaka”, Jonna kommer emot dem och låter obekväm. Saga står förmodligen bredvid, eller precis bakom.

   ”Okej”, säger Merel dumt och vet inte vart hon ska ta vägen. Borde hon följa med dem? Säga till dem att vänta medan hon provar?

   ”Så det är okej”, säger Saga och Merel fattar inte vad hon menar. Vad är okej? Astrid verkar förstå.

   ”Vi ska också prova”, säger Astrid.

   ”Jaha”, svarar Saga förvirrat, ”men alltså det är lugnt. Vi ska gå nu.”

   Och Merel fattar fortfarande inte. Vad är så himla lugnt och okej? Att hon ska prova en klänning? Att hon går med Astrid?

   ”Vänta, ska du prova den?” frågar Jonna.

   ”Jaha!” Saga verkar ha förstått något i alla fall.  ”Men då väntar vi utanför då.”

   ”Gör det ni”, svarar Astrid oväntat och leder in Merel i ett provrum. Väl där inne ger hon klänningen till Merel och går ut. Merel fattar verkligen 0 av vad som händer, men hon tar av sig t-shirten och drar klänningen över huvudet. Den sitter perfekt. Hon tror åtminstone att den sitter perfekt. Hon hoppas.

   ”Är du klar?” Astrid står tydligen kvar utanför draperiet. ”Jag vill se hur den ser ut!”

   Så Merel öppnar. Astrid säger åt henne att dra ner jeansen och när hon väl gjort det säger Astrid att den sitter skitsnyggt.

   ”Gillar du den?” frågar hon och Merel medger att jo, det gör hon.

   ”Den är på rea också”, säger Astrid. ”Så den kostar 199.”

   ”Är det lite?” Merel känner hettan i ansiktet. Hon har verkligen ingen aning om vad som är ett rimligt pris.

   ”Det är lite, men inte superlite.”

   Så Merel byter om och går ut. Jonna och Saga möter dem vid kassorna.

   ”Har ni redan betalat?” frågar Astrid och Merel förstår ju att det finns någon slags undertext här, det går att ta på den konstiga stämningen, men hon känner sig som ett stort frågetecken.  Hon letar upp kortläsaren och betalar, med lite hjälp från kassörskan. Jonna tar påsen med klänningen från disken och Saga krokar i Merels arm. Ingen säger hejdå till Astrid, så Merel antar att hon redan har gått. Först när de lämnat köpcentret säger de något.

   ”Okej, vad ville Astrid? Varför gick du med henne?” frågar Jonna och låter anklagande.

   ”Jag vet inte”, svarar Merel, ”hon hade väl tråkigt.”

   ”Men”, Saga låter irriterad, ”hur hittade du klänningen?”

   Hur ska hon svara på det? Det borde vara lätt, men det är det inte. Det finns inget bra svar.

   ”Visade Astrid dig den?” fortsätter Jonna utfrågningen.

   ”Ja”, för det var ju typ så det var.

   ”Vad håller hon på med?” Jonnas frustration läcker ur rösten. ”Vad vill hon ha ut av det här?”

   ”Eller hur”, håller Saga med, ”Så himla konstigt. Är det nåt prank hon ska göra eller?”

   ”Det måste det ju va”, Jonna låter också upprörd. ”Skit i henne, Merel.”

   Merel säger inget. Varför skulle Astrid vilja henne illa? Fast det är klart, det är ju Astrid. Inte som om hon brukar gå fram till allehanda misfits i köpcentrum och ta dem under sina vingar.

 

När Merel kommer hem och ätit korv stroganoff kollar hon messenger. Hon måste berätta för Jill om den här konstiga dagen. Men hon hinner inte, för hon har ett nytt meddelande.

   Astrid: Dina kompisar är lame

   Merel skrattar till. Hon kan inte hjälpa det. Det är så rättframt och vågat, liksom vem säger så? Vad menar hon? Hon råkar skriva innan tankarna lagt sig.

   Merel: Dina kompisar är mobbare

   Så var den kontakten slut. Så kan man absolut inte skriva. Men så hade hon skrivit, och inte till vem som helst, till Astrid. Det plingar och Merel rycker till. Nu måste det vara Jill, tänker hon, men det är det inte.

   Astrid: You win

   Ingenting är logiskt. Astrid är inte sur på henne och det spelar roll. Det är helt sjukt.